Livet är inte alltid en dans på rosor, eller på grönskande ängar fulla med blomster och fröjd. De senaste veckorna har jag spenderat min tid med att göra mig själv illa. Jag har slagit huvudet mot betongfundament, förvandlat skelettet i mina fingrar till grovmalet benmjöl, tryck upp smalbenen i ljumskarna och brytit sönder dem till internt benpipeplockepinn. Jag har dessutom skrapat upp hela min lekamen så jag ser precis ut som innehållet i en stor, trasig kyldisk fylld med härsken och lätt förmultnad köttfärs.
Jag har dock inte bekämpat slembyggda utomjordingar, jag har inte slagits mot terrorister och jag har heller inte lekt klappa köttet med gigantiska klubbor. Jag har åkt bräda. Efter att ha spenderat ett par år på insidan av San Vanelonas fängelse och kelat med killarna där inne är spelets huvudkaraktär, du, frisläppt. När du väl kommer ut i staden är det en helt ny stad som möter dig. Lagom till Wii-spelet Skate It drog ett gäng naturkatastrofer in och ödelade stora delar av staden.
Då Wii inte riktigt kan hantera den mängd fotgängare och fordon som de mer teknikfyllda maskinerna, var detta givetvis ett smart drag av EA. Detta leder till att staden nu är återuppbyggd och omdöpt till New San Vanelona. Den nya kreationen bjuder på i stort sett en helt ny stad att roa sig med. Dock är allt inte riktigt frid och fröjd i EAs fiktiva brädmecka. MongoCorp heter företaget som har tagit tag i att bygga upp San Vanelona till sin forna form och är det något som MongoCorp hatar, är det snorynglar på skateboards.
Därmed har de sett till att förstärka vaktpersonalen på ett flertal ställen och de har även gjort sitt bästa för att se till att brädåkandet begräsas till ytterområdena, detta genom att vissa platser är utsmyckade med metallbeslag som gör det omöjligt att riva av en matig grind. Utan att smälla ut alla interna organ mot det betongklädda underlaget det vill säga. Precis som i det förra spelet får man skapa och skräddarsy sin egna karaktär. Ansikte, kroppsform, hårfärger, ansiktsbehåring, smådetaljer, kläder, bräda och numera även kön för man bestämma bäst man vill.
Personligen satsade jag på en karaktär där fyra femtedelar är baserad på mig och för att krydda till det lade jag till en femtedel chimpans och fick ett supersnyggt resultat. Ganska likt förlagan om jag får säga det själv. Efter en handfull år på sing-sing behöver man såklart öva upp sina gamla skills igen. Man får börja med att bevisa sina skickligheter på skumma bakgator och bland stadens alla invånare. Efter en tid börjar man få mer och mer umgänge med olika skateproffs och man kan anmäla sig till fler och fler tävligar, insatserna och vinsterna blir högre och snart har man sponsorer upp över öronen och kompisar över hela staden.
Det går att tävla i det mesta, sätt det bästa tricket på en bana, bräda ihop till en stor poängpott, ta dig ner för en backe på kortast möjliga tid (i rusningstrafik) eller se om du kan övervinna utmaningarna som vissa platser bjuder på. Variationen är hyfsat stor och om man känner att man är en smula fast på ett speciellt event, kan man alltid fördriva tiden med att göra något annat. Det är bara att gå in i huvudmenyn, välja utmaningstyp och teleportera sig dit snabbt och smidigt.
Skate var en smärre revolution när det kom 2007 och kontrollsystemet får samtliga genrekonkurrenter att kännas tråkiga och stela. Här är det ännu bättre denna gång och man har tillgång till en hel drös nya färdigheter. Trickfloran har uppdaterats en hel del och det finns en mängd nya strapatser att utföra på brädan. Om man håller i brädan och gör ett fliptrick medan man befinner sig i luften gör man en finger flip med brädan. Om man trycker in båda fartknapparna och sedan släpper dem, gör man en hippy flip. Ett jämfota hopp som gör att brädan kan passera under hinder som rails, medan man själv hoppar över dem.
Numera kan man även grappa tag i bakänden på en bil och ta sig lite snålskjuts. Om man verkligen vill stila till det kan man göra ett hopptrick, riva av en footplant på lämpligt underlag och sedan landa och tricka vidare. Ytterst utmanande att göra när det är höjdskillnader med i leken, men med en sansad mängd fart och lite tålamod kan man få massor av material till sin egna skate-film. Självklart kan man fortfarande klippa ihop, redigera och leka med sina repriser bäst man vill och man kan även ladda ner andra spelares egna filmer från internet, precis som i föregångaren.
New San Vanelona innebär många förändringar och åkarna själva är nu jätteglada över att de har lärt sig att faktiskt kliva av brädan. Utan att vara fastspikad vid en bräda kan man nu ta snabbare vägar till målet, såsom upp för en trappa eller liknande. Det finns även på vissa ställen möjlighet att flytta och arrangera runt föremål såsom ramper och sopcontainrar för att man ska kunna få en bättre möjligheter till att nyttja omgivningen. Trist nog är fotgängarläget lite halvdant utfört då ens virtuella brädhjälte rör sig lite likt en säck tegelsten.
Stegen är tunga och klumpiga och hoppen gör inte mycket till att assistera i den urbana navigationen. Det går dessutom inte att klättra upp på eller över olika hinder och därmed känns detta nya och efterlängtade tillägg som en halvt bortslarvad chans att fördjupa Skate 2 på riktigt. Ett par av tilläggen kan jag känna är lite framkrystade, det faktum att man måste ringa en medskatare som kommer och tömmer en specifik pool eller fontän, eller att en snubbe ska komma med sin kofot och rensa bort MongoCorps metallbeslag på olika grindställen.
Dessa kompisar kommer till undsättning mot en viss ekonomisk kompensation och när de är klara kan man hålla på bäst man vill. Skulle man vilja ha lite assistans mot MongoCorps säkerhetsvakter kan man slå en signal till Rob Dyrdeks kompis Christopher Big Black Boynton som man kan se i MTV-serien Rob & Big. Den store mannen tar en slant i avgift och håller då vakterna upptagna medan man själv trickar runt på offentlig plats.
Personligen finner jag inte något vidare värde i att man ska betala en summa av sina surt ihop-brädade slantar för att man ska få tillgång till nya platser som annars skulle vara fyllda av problem, även om tjänsterna är billiga. Jag vågar påstå att EA har gjort såhär för att San Vanelona ska kännas mer som en levande och riktig stad, men det känns med onödigt om sanningen ska fram. Men det kanske bara är jag som är gnällig.
På minuskontot finns en del detaljer som bitvis kan irritera ordentligt. En sak är att ibland kan man få poäng i en specifik tävlingsgren där man ska utföra ett specifikt trick, utan att egentligen göra det som krävs. Man kan ibland missa grovt och ändå få poäng, ibland göra precis som man ska och ändå inte vinna ordentligt. Det är inget som är vanligt förekommande, men det händer då och då och kan bidra med en smula irritation.
Om man väljer att teleportera sig runt om i New San Vanelona för att snabba upp processen, får man räkna med att man får stå ut med en hel del långa laddningstider. Det är lätt att man blir trött på de långa laddningstiderna och jag kan tycka att år 2009 ska det inte riktigt behöva vara så. Om man väljer att använda sig av asfalten slipper man dock helt och hållet laddningstider då hela staden strömmas fram allt eftersom man tar sig fram.
Känslan i Skate 2 är precis som förra året, ljuvlig, läcker och bjuder på massor av frihet. Den ombyggda staden fungerar alldeles utmärkt som skateparadis och utbudet av möjligheter är oändligt. Utmaningar finns det gott om och smart design och såväl logisk som estetiskt tilltalande design präglar de flesta delar av staden. Här kan man lätt spendera massor av timmar på att bara ta sig runt i de olika områdena och utföra hisnande trick på omgivningen helt på eget bevåg utan att känna sig tvungen att delta i tävlingar och annat.
Det faktum att EA ger dig som spelare kontrollen över en redan fullärd skateboardåkare är även det smått genialt. Istället är det du som måste lära dig tricken, hur man får ett bra flyt och hur man handskas med spelkontrollen. Man slipper samla på sig erfarenhetspoäng och förbättra sin åkares färdigheter. Nästan alltid har man bara sig själv att skylla när man misslyckas i Skate 2, istället för att man har satsat alla sina utvecklingspoäng på skicklighet i rampen istället för på railsen. EA har komponerat ett ljuvligt skate-spel som helt enkelt förpassar allt annat in i en mörk garderob.
Varken ljud och grafik har inte fått någon större omarbetning, men ska man vara helt ärlig så är Skate 2 inte ett spel som skäms för sig på någon av punkterna. Precis som i det förra spelet är perspektivet lågnt ner och man ser brädan och åkaren genom en kameralins som till viss del förvrider periferin på ett läckert sätt. Färgsättningen känner man igen från förr och när man befinner sig mitt inne i centrum får man en blå och lite kall och när det blir mer grönska får man en varmare ton i bilden.
Animationerna är bättre i Skate 2 än förra årets upplaga. Detta märker man speciellt när man ramlar och slår sig. Detta gör man nämligen rätt ofta och ben och armar beter sig lite mer realisitiskt när det är dags att käka loss på asfalten. Som en liten kul detalj kan man numera se skrubbsår på sin karaktärs armar och ben, det ger lite kul variation och ger än mer realism.
Skate 2 är snyggare, bättre, mer utmanande och mer varierat än sin föregångare. Det är helt enkelt en välpolerad uppföljare som starkt fortsätter på den inslagna banan som Skate lade. Personligen har jag svårt att se hur jag någonsin ska kunna spela något annat skatespel, någonsin igen. Realismen är alltid påtaglig även om det finns stunder då saker och ting känns allt för otroligt, men det spelar liksom ingen roll då det nästan alltid håller en läskigt hög kvalitet och känslan är allt som oftast på topp. Vissa moln finns på himlen, men har man något som helst intresse i skate-spel, är det snudd på tvång att äga Skate 2.