Guitar Hero: Aerosmith

Jag hade en ettrig diskussion med en god gammal musikervän till mig häromdagen, om just Aerosmith. Och om Activisions val att stöpa det första tema-Guitar Hero-spelet efter dessa tråkgubbar. Min vän var arg, fräste och svor över mitt envisa dissande av dessa "rockgiganter". "Men vafan Hegevall, ta dig samman nu. Aerosmith är ett av de bästa banden i någonsin!". Men jag står där jag står... och står kvar. Aerosmith är förmodligen ett av världens mest överskattade band och de enda tillsammans med Eagles som hållit på i närmare 40 år, och aldrig gjort en enda bra låt.

Jorå, jag äger Aerosmith-skivor. Faktiskt. En gammal jävel från 70-talet, och 80-talsdryparen "Pump". Jag tror att jag gillade låten "Love in an Elevator" som fjunig fjortis. Men är inte helt säker (som gammal farbror är minnet inte längre det bästa, nej). When push comes to shove: Aerosmith är ett skräpband. Aerosmith är ett band av märkligt klädda tantgubbar som i åratal bjudit på Armageddon-doftande sölballader och hemska texter, och jag kommer aldrig att begripa varför valet föll på dem.

Vad sägs om Led Zeppelin? Judas Priest? Iron Maiden? Metallica? AC/DC? Black Sabbath? Guns N' Roses? Ja... jag kan fortsätta till imorgon om det så krävs. Fortsätta att snabbt rabbla tusentals rock/hårdrocksband som passat tusen gånger bättre som förlagor till ett skräddarsytt Guitar Hero-spel, än just Aerosmith.

För det mest grundläggande problemet är faktiskt inte att jag inte gillar Aerosmiths låtar, nej. Problemet är att Aerosmith aldrig varit ett riff-tungt band som folk spelat luftgitarr till och snackat sig varma om gitarrslingorna. Aerosmith må enligt en stor del av världens befolkning vara coola, snygga, gamla och skapare av en hel drös Armageddon-klassiska ballader. Men de är inget riff:igt band. Joe Perry är en snygg farbror med bra frisyr, men han har och kommer aldrig att vara någon minnesvärd gitarrist. Tyvärr.

Och detta märks tydligt i spelet. I varje av alla de Aerosmith-låtar som finns med, saknas det riktiga riff. Visst riffas det, och Perrys alla småräkor ligger i slutet och starten på varje takt, särskilt vad gäller bandets äldre material. Men när man efter fem Aerosmith-låtar får spela en Joan Jet-låt som heter "I hate myself for loving you" så blir skillnaden otäckt tydlig. Här finns et riktigt riff, här finns det en rejält framträdande gitarr som hela låtens melodi vilar på - och det är precis så Guitar Hero ska vara.

Jag fortsätter sedan att hanka mig fram på hard, i Aerosmithland. Jag spelar Livin on the Edge, Make It, Mama Kin, Dream On, Draw the Line, Combination, Back in the Saddle, Beyond Beautiful, Kings and Queens, Let the Music do the Talking, Toys in the Attic, Sweet Emotion, Walk This Way, Uncle Salty och Train Kept A Rollin. Jag spelar dem alla, och stänger sedan av Guitar Hero: Aerosmith på grund av fullständig supertristess. Detta är alla hopplöst trista låtar att fylla ett gitarrspel med, och jag återvänder istället till Guitar Hero II.

Tier 1: Getting the Band Together
• 1. "All the Young Dudes" by Mott the Hoople (cover)
• 2. "Draw the Line" by Aerosmith
• 3. "Dream Police" by Cheap Trick
• 4. "Make It" by Aerosmith (re-recorded)
• 5. "Uncle Salty" by Aerosmith

Tier 2: First Taste of Success
• 6. "All Day and All of the Night" by The Kinks (cover)
• 7. "I Hate Myself for Loving You" by Joan Jett
• 8. "Movin' Out" by Aerosmith (re-recorded)
• 9. "No Surprize" by Aerosmith
• 10. "Sweet Emotion" by Aerosmith

Tier 3: The Triumphant Return
• 11. "Complete Control" by The Clash
• 12. "Livin' on the Edge" by Aerosmith
• 13. "Love in an Elevator" by Aerosmith
• 14. "Personality Crisis" by New York Dolls (cover)
• 15. "Rag Doll" by Aerosmith

Tier 4: International Superstars
• 16. "Bright Light Fright" by Aerosmith
• 17. "King of Rock" by Run-D.M.C.
• 18. "Nobody's Fault" by Aerosmith
• 19. "She Sells Sanctuary" by The Cult
• 20. "Walk This Way" by Run-D.M.C. featuring Aerosmith

Tier 5: The Great American Band
• 21. "Always on the Run" by Lenny Kravitz
• 22. "Back in the Saddle" by Aerosmith
• 23. "Beyond Beautiful" by Aerosmith
• 24. "Dream On" by Aerosmith (re-recorded)
• 25. "Hard to Handle" by The Black Crowes (cover)

Tier 6: Rock N Roll Legends
• 26. "Cat Scratch Fever" by Ted Nugent
• 27. "Mama Kin" by Aerosmith (re-recorded)
• 28. "Sex Type Thing" by Stone Temple Pilots
• 29. "Toys In The Attic" by Aerosmith
• 30. "Train Kept A Rollin" by Aerosmith
• 31. "Guitar Battle vs Joe Perry" by Joe Perry

För dig som älskar Aerosmith, och inte bryr dig om bleka, slanka och ibland otäckt obetydliga gitarrslingor hela låtar igenom - är detta såklart ett måste. Om du, till skillnad från mig, får gåshud av Steven Tylers gnälliga stämma och avgudar Perrys gitarrspel - är det bara att smaska fram plånboken och inhandla. För rent spelmässigt är Guitar Hero: Aerosmith en expansion till Guitar Hero III: Legends of Rock.

Det som skiljer sig är såklart karriärläget där man här får följa Aerosmith från deras första amatör-gig till superbowl-spelningen från ifjol. Just detta är skapligt välgjort, även om jag är allergisk mot alla de halvplumpa videosnuttar av Steven Tyler (babblande) som de stoppat in lite här och där. I slutändan är dock Guitar Hero: Aerosmith exakt samma spel som del tre, rent spelmässigt, fast med tidernas sämsta låtlista.