Army of Two

Samarbete är något av det roligaste som finns. Något som EA (med flera) verkligen tagit fasta på nu på slutet. Army of Two är det yttersta beviset på hur oerhört populärt co-op är just nu. EA Montreals benhårda actionfest är en estetiskt svincool, spelmässigt speciell upplevelse där überamerikansk Hollywood-atmosfär blandas med smart designade spelmoment.

Halo 3, Gears of War och Splinter Cell. Chaos Theory i all ära. De är alla roliga att spela co-op i tillsammans med en vän. Men förutom att hjälpa varandra genom att skjuta dubbelt så mycket skott i sin motståndare eller låta den ene köra fordon medan den andre skjuter så är det inte så mycket mer. Och inget fel i det, det är som sagt vansinnigt skoj.

Men det är här Army of Two med attitydsfriska legoknekterna Elliot Salem och Tyson Rios i spetsen kommer in i bilden och vida överglänser allt sådant. Det här är co-op på riktigt och man går inte ett fotsteg eller avfyrar en kula utan att hålla koll på sin partner. En del av hemligheten i Army of Two är Aggro-mätaren som visar hur mycket av fiendens raseri man dragit på sig. Genom att en person skjuter ihållande eld drar man på sig elden och när mätaren är tillräckligt fylld kan medspelaren smyga bakom fienden och nästan obehindrat slå ut dem den vägen.

Ett fiffigt system som gör att flankering och avledande manövrer fungerar bättre än någonsin. Coolt, men då har Army of Two inte ens börjat glänsa. Här finns nämligen ett tiotal olika funktioner som tar co-op till nivåer jag aldrig varit med om. Eller vad sägs om möjligheten att låta en spelare bära en sköld som den andra kan krypa in bakom vilt skjutandes, där spelaren som bär skölden även styr personen som skjuter. God kommunikation är ett absolut måste och gör att man kan ta sig framåt även under tung beskjutning.

Man kan även dela med sig av ammunition om partnern skulle få slut, man kan byta vapen med varandra, hjälpa varandra att nå högre avsatser och blir man omringad kan man ställa sig rygg mot rygg för att täcka ryggen på din figur som annars är den som tar mest stryk. Väl rygg mot rygg kan man sedan rotera fritt och skjuta anstormande fiender. Att hålla ihop är helt enkelt den bästa livförsäkring man kan ha.

Förutom det gemensamma skjutandet får man även chansen att hoppa fallskärm tillsammans i Army of Two. En styr själva fallskärmen undan alla skott och hinder medan den andre ska försöker skjuta alla fiender på marken och därmed behöver stillhet. Konceptet är som gjort för att man ska bli sura på varandra och det är inte kul att halvdöd landa mitt i en krigszon omringad av skrikande fiender.

Det leder nämligen lätt till döden, vilket naturligtvis också är något som bäst delas med en vän i Army of Two. Skulle någon vara utslagen får man springa fram till vederbörande och dra denna undan striden där den sårade är fullt stridsduglig medan man drar honom i kragen. Är han mer skadad får man ta hand om såren genom lite hederlig första hjälpen. Skulle din partner mot all förmodan dock inte finnas i närheten kan du när som helst fejka din död och bara lägga dig ned innan du är helt utslagen. Det lurar ofta fienden och du får en välbehövlig paus mitt i den värsta krigszonen.

Tack vare upplägget i Army of Two faller det sig naturligt att det blir en hel del munhugg-ande. Jag tappade vid flera tillfällen tålamodet på Petter (som styrde Rios genom hela spelet) då han ofta sket i att täcka mig eller lägga nedtryckande eld utan istället med jämna mellanrum lämnade mig i sticket. En del vrål och allmänt munhuggande är något som man i Army of Two helt enkelt inte kommer ifrån, det är också en del av det roliga och gnabbet i redaktionens spelrum ackompanjerades inte sällan av Rios och Salems käbbel i själva spelet.

Många lär förfasa sig över hur politiskt inkorrekt Army of Two är med två gapiga amerikanska legoknektar som härjar runt i traditionella oroshärdar med de traditionella terroriststereotyperna som knappast lär förbättra Mellanösterns rykte. I Army of Two är självmordsbombare exempelvis ett närmast komiskt inslag där de turbanförsedda och vilt skrikande kastar sig emot dig med ett rejält bombälte omkring sig. Hur smakfullt och politiskt korrekt det är går naturligtvis att ifrågasätta ordentligt. Men man ska vara medveten om att allt är gjort med en grovkalibrig glimt i ögat och är inte tänkt att ta på allvar.

Army of Two skulle egentligen ha släppts i höstas men försenades ordenltigt och kommer alltså först nu. Den extra utvecklingstiden har EA använt till att ge grafiken ett rejält lyft och det mest påtagliga är hur mycket smidigare animationen är. Nu är det en åtminstone hyfsad bilduppdatering och effekterna är faktiskt riktigt häftiga. Även om den största delen av Army of Two spenderas i traditionella oroshärdar som Afghanistan, Irak och Somalia är det en stor variation på miljöerna som erbjuds. Förutom de sedvanliga militärbaserna vankas även skogar, grottor, hangarfartyg och mycket annat.

Allt detta gör att Army of Two hela tiden känns fräscht att se på. När du startar Army of Two har du heller inte mycket mer än en hjälm och en uniform. Men allt eftersom får du dock tyngre doningar samt de urläckra dödshockeymaskerna som givetvis går att få i en mängd olika utföranden, vilket också tillför en kul visuel variation. Enda gången det grafiska blir undermåligt är när man spelar på delad skärm, men Army of Two är å andra sidan verkligen inte gjort för det. Det ska spelas online med en vän, helt enkelt.

För på två spelare går det inte att ha mycket roligare än vad man har i Army of Two, men lirar man ensam faller dock stora delar av spelet platt. Det blir långsammare och man måste själv kommendera omkring den andre personen, vilket leder till ett opersonligare spel och onödigt många irritationsmoment. Men så länge du har en uppkopplad konsol och en skjutglad polare har du verkligen något att se fram emot för så här smart co-op går inte att hitta i någon annanstans.