FIFA Street 3

Det är befriande med karikatyrer. Att överdriva någons haka, hårfäste, mage eller näsa är den enklaste formen av humor, men samtidigt något som alla kan skratta åt. Och jag spelar FIFA Street 3 med ett leende, för karikatyrerna som bjuds är att just den sorten. Peter Crouch är superlång och har tändsticksben, Rooney ser ut som en bulldog och Zlatans näsa tycks ha fått sig en smäll. Det enda jag saknar är riktigt korta spelare - det tycks som om det är det enda som EA inte vill driva med när det gäller utseende.

Jag spelar en match med "tjockislaget" (stocky), Rooney, Ronaldo, Adriano, Dellas, Gattuso och Vagner Love och slås av hur något som skalats av och förenklats ibland känns mycket bättre än det mer komplexa. För med FIFA Street 3 har EA tagit ett steg tillbaka, plocka bort poängräknare och sten, sax, påse-system för dribblingar och brytningar för att helt fokusera på ett enkelt och snabbt spel med fyra lirare plus en målvakt i varje lag. Det känns också befriande att försöka skapa ett överdrivet djup i ett spel som handlar om snabba med matcher med polarna är idioti.

Mycket i FIFA Street 3 kretsar kring gamebreaker-systemet. Genom att dribbla, jonglera och skjuta fyller du mätaren och när du aktiverar den blir allt utom spelaren med bollen svartvit. Du har nu större chanser att göra mål, även om det absolut inte är garanterat att skotten går in. Det finns matcher där enbart målen som görs när gamebreakern är aktiverad räknas, matcher där enbart volleyskott och nickmål räknas samt matcher där man ska vinna med en viss marginal eller där först till ett visst antal mål vinner. Enkelt men underhållande. Inte speciellt tillkrånglat vilket är positivt och de olika planerna bjuder heller inte på någon större artificiell variation även om det går att skjuta ut bollen på lite olika sätt på respektive plan.

Det är här som problemen blir tydliga. FIFA Street 3 är kul att spela, men det finns egentligen inte speciellt mycket djup eller variation. De olika sorterna matcher och de olika lagen och spelarna innebär inte någon större variation. Det blir helt enkelt snabbt enformigt och FIFA Street 3 görs sig bäst om man spelar det i korta intensiva stötar och helst inte på egen hand.

Det huvudsakliga spelläget för den ensamme spelaren heter FIFA Street Challenge och är en rad utmaningar i form av ett 40-tal matcher. Det går relativt kvick att marschera igenom detta och även om det är en helt oäven kampanj så känns det inte speciellt inspirerat. Motivationen att låsa upp fler påhittade lag känns heller inte som tillräcklig morot att spela igenom så många matcher på egen hand.

FIFA Street 3 är ett spel som bäst lämpar sig för den som vill spela med polarna i uppehållet mellan eftermiddagsmatchen i Serie A och kvällsmatcherna från La Liga på söndagarna eller som tänkt sig att spela online. Men sammantaget handlar det om ett enkelt spel, som kanske lider lite av att det snabbt blir uppenbart hur man enklast gör mål och som inte bjuder på så mycket innehåll att det motiverar samma prislapp som exempelvis FIFA 08. Hade FIFA Street 3 kostat ungefär lika mycket som Rockstars Table Tennis när det lanserades så hade jag kunnat rekommendera detta helhjärtat. Nu är det ett spel som jag tycker att ni ska testa (ladda hem demot) innan ni bestämmer er för om det är värt era pengar.