Det har hänt något märkligt med fotbollsspelen. Medan FIFA rört sig mot ett alltmer taktiskt och långsamt spel så har Konami valt att göra precis tvärtom med Pro Evolution Soccer och det här gången är det Pro Evolution Soccer 2008 som känns som det mest arkadaktiga av de två spelen.
Det betyder naturligtvis inte att det saknas djup och spelmässigt är det en fröjd att spela Pro Evolution Soccer precis som vanligt. Bollen beter sig precis som den ska när spelare som Ronaldinho och Zlatan Ibrahimovic gör sina patenterade finter och rörelser. Känslan av att det här är på riktigt och att det är jag som styr är påtaglig.
Jag gillar också att det blivit mer effektivt att använda sig av glidtacklingar, även om det är något som givetvis spär på känslan av ett arkadspel. Detsamma gäller det faktum att det blivit enklare att rinna igenom motståndarförsvaret genom att helt enkelt sprinta med bollen framför sig. Jag har inte så mycket emot det heller egentligen, men ibland kan det kännas lite billigt. Totalt sett finns det ett djup som premierar den som lägger ned mycket tid och lär sig alla finesserna och det är något som fortsätter att skilja Pro Evolution Soccer och FIFA åt.
Det finns som vanligt mycket att göra i Master League och personligen är jag mycket nöjd med att numera kan göra det med AIK som är ett av fyra fullt licensierade svenska lag i årets spel. Övriga är IFK Göteborg, Hammarby och Helsingborg. Ligorna som är licensierade är precis som i fjol italienska Serie A, spanska La Liga, holländska Ere Divisione, franska Ligue 1 sedan tillkommer enstaka lag som exempelvis Newcastle, Tottenham och Bayern München. Tyvärr är dock Master League i det närmaste oförändrad (i år igen) och jag undrar när Konami kommer att designa om karriärsläget så att jag känner mig mer inspirerad och motiverad att traska igenom det.
Jag gillar inte filmningar och jag kan inte riktigt hålla med dem som säger att det idag är en del av spelet och att de som gör det bra förtjänar att premieras. I Pro Evolution Soccer 2008 har möjligheten att filma tillkommit, men det är givetvis helt meningslöst när man spelar mot datorn. Däremot är en vältajmad filmning när man möter en kompis givetvis den ultimata förnedringen. Att få till en filmning är dock något som är mycket svårt och oftast slutar med ett gult kort. Annars tycker jag att domaren är bättre än tidigare.
Tyvärr har Konami hamnat på efterkälken rent grafiskt och vissa av spelarna liknar knappast sina verkliga förlagor. Speciellt handlar det givetvis om de svenska lagen där det gäller att kisa ordentligt med ögonen för att se likheter med spelarna. Vissa av de största stjärnorna är dock relativt väl återgivna. Det ska noteras att den här recensionen behandlar spelet till Playstation 3 och Xbox 360. Ifjol gjorde jag misstaget att baka ihop Xbox 360-versionen, med den överlägsna PS2-versionen (hur märkligt låter inte det). Konami fortsätter att envisas med att ha fler spellägen i PS2-versionen, men i år är 360-spelet åtminstone begåvat med edit-funktionen.
Det har inte skett mycket rent innehållsmässigt och det saknas fortfarande många licenser och Master League är i stort sett oförändrad (även om det naturligtvis fortfarande är kul). Att Konami varken gjort något mer ambitiöst än att tillåta två spelare online (till Xbox 360) och att det trots detta fungerade väldigt dåligt från start (patch utlovad) är inte heller godkänt. Det finns massor av saker som Konami måste se till att ändra på och ett år när FIFA-serien tagit ett så stort steg framåt som detta så måste jag för första gången sedan jag började recensera fotbollsspel åt Gamereactor utse FIFA till vinnaren i fotbollskampen. Det känns lite märkligt, men det är också en uppmaning till Konami att skapa mer och bättre innehåll till vad som på planen annars är ett strålande fotbollsspel.