Svenska
Gamereactor
recensioner
Eternal Sonata

Eternal Sonata

Sophie har följt mästerkompositören Chopins annorlunda drömmar under hans tre sista timmar i livet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Frédéric Chopin har endast tre timmar kvar att leva. Även om han inte vet om det där han ligger i sin säng, är han ändå medveten om att hans tid börjar bli begränsad. I sin medvetslöshet börjar den döende kompositören drömma. Drömma om en värld där orättvisor är vardagsmat och där lågoddsare kämpar för att förändra världen till det bättre. Denna dröm är ytterst speciell, och förbered dig på att göra mästerkompositören sällskap i Eternal Sonata.

Det går inte att göra annat än att hålla med om att japanska Tri-Crescendo har lyckats skapa en originell saga på papperet. Att följa en döende kompositörs sista timmar är minst sagt en genial idé. När jag först hörde talas om Eternal Sonata, gick intresseflaggan upp i topp, dels för att idén i sig lät grymt intressant, men även för att jag är en sucker för klassisk musik. Resultatet är en bitterljuv upplevelse på flera plan. Eternal Sonata är nämligen ett svårt spel att bilda sig en uppfattning om till en början. Spelet tuffar liksom på i ett mycket långsamt och sävligt tempo, där mycket krut läggs på att förankra stämningen hos oss som spelare. Ju längre in i spelet man kommer, håller handlingen det drömska temat hårt i handen vilket känns extremt behagligt.

Handlingen i Eternal Sonata är lagd på en rätt enkel berättarnivå, trots att temat och handlingen skulle kunna erbjuda så mycket mer. Spelets teman kretsar mycket kring existentialism och den lilla människans möjligheter att påverka. Trots att det är stora och tunga teman, lyckas inte Tri-Crescendo att lyfta upp berättandet på en nivå som jag skulle ha uppskattat. Det känns som om handlingen är lagd på en ytlig nivå, och den tar inte det där avstampet som jag som spelare desperat väntar på. Även om handligen för all del är trevlig, känns det som om luften helt enkelt går ur berättandet upprepade gånger.

Trots att Eternal Sonata handlar om Chopin, agerar han mer som en bifigur än en egentlig huvudrollsinnehavare. Fokus läggs istället på de karaktärer som finns kring Chopin, vilket känns lite förvirrande till en början. Det är dock lättare att förstå varför Tri-Crescendo har valt att göra detta ju längre in i spelet man kommer, men det är något som inte bör avslöjas på förhand. De övriga karaktärerna följer klassiska japanska mallar. Det finns den hjältemodiga unga killen som har stort rättspatos, den underdåniga flickan som vill mer, den ärtiga tjejen med ett tjockt lager skinn på näsan och så vidare. Föga överraskande, med andra ord. Det som däremot är överraskande är att spelet erbjuder en flat och nästan obefintlig karaktärsutveckling, något som jag verkligen inte uppskattar.

Detta är en annons:

Som flera andra japanska rollspel är Eternal Sonata linjärt till tusen, utan möjligheter till egna utsvävningar. Exempel på detta är att du inte får gå ifrån den utstakade vägen på improviserade äventyr om du har blivit ombedd att följa den och att du ständigt får nya uppdrag som alltjämt är direkt knutna till att föra handlingen framåt utan avstickare. Under dina äventyr i Chopins drömvärld har du möjlighet att ha tre karaktärer med dig på äventyr, men det står dig fritt att byta närhelst du känner för det. Självklart kan man öka i nivåer, köpa ny utrustning, lära sig nya attacker och så vidare.

Det som gör lite avbräck i spelets sakteliga tempo är striderna. Tri-Crescendo har lyckats med att göra ett riktigt bra turbaserat stridssystem, som är fylld av finesser. Till att börja med har varje karaktär en förbestämd tidsram att hålla sig till som är ungefär fem sekunder lång. Under denna tidsram måste du som spelare hinna både förflytta dig, starta attacker och använda prylar i sann actiontappning med den karaktär du styr för tillfället.

Vidare har Tri-Crescendo byggt upp striderna kring ljus och mörker, och både fienderna och de spelbara karaktärerna får olika attribut beroende på om de står i mörka eller ljusa partier. Enkelt men effektivt, minst sagt. Som om inte det vore nog går karaktärerna upp i stridsnivåer, då flera justeringar görs när det kommer till den tid man har att leka med under stridernas gång. Ju högre upp i stridsnivå du kommer, desto mindre utrymme finns det för eftertanke.

En annan piffig finess med stridssystemet är kombomätaren, som i Eternal Sonata översatt kallas för ekomätare. Vid snabba och rytmiska attacker bygger du upp denna mätare, som fungerar som en förstärkare till dina specialattacker. Kombinationerna delas upp i fyrtal (visst kan ni det där med heltakter?), och när du nått max är det bara att förlösa dina karaktärers specialattacker för fet skada på dina fiender. För att undvika knappsmiskning utan finess, har Tri-Crescendo lagt in ett system som låter dig att blockera fiendens attacker som gör att du slipper att sitta passiv när det är fiendens tur. Ett uppskattat inslag.

Detta är en annons:

Förutom stridssystemet är det Eternal Sonatas grafik som smäller högst. Grafiken är läckert celshadad, och karaktärerna ser helt underbart bedårande ut. Miljöerna och de många mellansekvenserna är ljusa, färgglada och stämningsfulla. Desginmässigt är Eternal Sonata ett lekfullt spel som gömmer många spännande detaljer. Att vissa karaktärers vapen ser ut som musikinstrument är ett sådant exempel. Den enda egentliga nackdelen med den grafiska biten är att fiendedesignen är begränsad till ett par modeller, vars färger byts ut när Tri-Crescendo vill introducera nya fiender.

Vad vore ett spel om Chopin utan musik av Chopin? Dåligt, inte sant? Tri-Crescendo har varit vettiga nog att låta mycket av Chopins musik ta plats i Eternal Sonata. Speciellt påtagligt blir det i sekvenser som utspelar sig mellan kapitlen i spelet, då små informativa snuttar om Chopin och hans liv presenteras i textform, ackompanjerade av hans fantastiska musik. Förutom Chopins musik, som framförs av Stanislav Bunin, gör den gamle räven Motoi Sakuraba resten av Eternal Sonatas musik.

Eternal Sonata är ett minst sagt mysigt spel. Den fantastiska grafiken rycker med spelaren och skapar en gemytlig stämning, stundtals ackompanjerad av Chopins minst lika fantastiska pianostycken. Trots att Eternal Sonata låter och ser fabulöst ut, och att stämningen i spelet är på topp går det inte att kringgå att handlingen är enkel och att karaktärsutvecklingen är bristfällig. Eftersom handling och karaktärsutveckling är ryggraden i ett rollspel, går det inte att se på Eternal Sonata med alldeles för blida ögon. Även om man är bra sugen när man rycks med i Chopins drömska värld.

Eternal SonataEternal SonataEternal SonataEternal Sonata
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Underbar design och grafik, intressant stridssystem, fantastiskt ljud
-
Enkel handling, låg svårighetsgrad, bristande karaktärsutveckling
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Kråkan
    Ca. 25 timmars speltid, Celshadad grafik, klassiska anime-karaktärer, härligt japanskt tal, ett grymt soundtrack och en härlig twist på... 8/10
  • EscChaos
    Kompositören och tonsättaren Frederick Chopin ligger på sin dödsbädd, insjuknad i tuberkulos och endast med en kort tid kvar att leva. Hans... 7/10
  • PlayIt
    Titel: Eternal Sonata Format: Xbox 360 Utgivare: Namco Bandai Genre: Rollspel Jag verkligen längtade efter ett j-rpg till Xbox 360 när Blue Dragon... 9/10
  • Hikari no Sekai
    En av de största anledningarna jag införskaffade en Xbox 360 stavas Eternal Sonata. När jag först fick höra talas om titeln, och såg de första... 5/10
  • BdnGamer
    Eternal sonata kan vara det bästa spelet som jag har spelat. Det har en bra handling och intressanta karaktärer. Jag gillar stridssystemet i... 10/10
  • oskar_sandström
    Recension: Eternal Sonata Text: Oskar Sandström Kompositören Frédéric Chopin ligger för döden. Under hans tre sista timmar i livet bjuds vi in... 8/10
  • beavismudman
    Spelet tar vid när den klassiske mästerlige kompositören Frederic Chopin ligger på dödsbädden. Chopin är döende i tuberkulos och har endast... 10/10

Relaterade texter



Loading next content