Wavetale

Då var det slutligen dags för Wavetale att göra entre även till övriga plattformar efter att ha varit exklusivt till Stadia sedan släppet 2021. Det var ju tyvärr något som verkade till spelets nackdel med tanke på att Stadia definitivt inte blev den hit som Google hade hoppats på och som slutligen gjort att de nu fimpar den helt och hållet. Tack och lov så innebär det att ett sådant spel som Wavetale inte faller i glömska utan får sin rättmätiga chans att skina.

Wavetale är till att börja med en visuell fröjd för ögonen, det lite tecknade stuket på animationerna är riktigt snyggt gjort och särskilt läckert blir det när man kommer upp på lite höjd och kan blicka ut över havet och alla stora och små öar. Det är riktigt vackert och det är heller aldrig några skarpa färger eller kontraster, vilket gör att det är väldigt skönt för ögonen också. Designen är ljuvlig och den öppna världen är betydligt större än vad den först ger sken av och att utforska den uppmuntras, det finns mycket att se och upptäcka här.

Som så många gånger förr så är det en historia om gott mot ont, ljus mot mörker och det fungerar allt som oftast och så även i Wavetale. Den mörka, mystiska dimman som kallas gloom rullar in över världen och är på väg att att sluka deras hem och deras existens är därmed akut hotad och det är upp till Sigrid i första hand att styra upp situationen. Den mörka dimman har svagheter och det är ljus och elektricitet så Sigrids jobb är att säkerställa att elen slås på och hålls igång så att dimman och dess monster hålls borta. Det är ett tufft jobb som innebär en hel del klättrande på höga höjder och förstås monster som gör sitt yttersta för att hindra henne. Utöver kampen mellan det onda och det goda så behandlar även Wavetale andra ämnen och inte minst relationen mellan Sigrid och hennes mormor. Ju längre man kommer desto mer kommer fram och mormor som är aningen överbeskyddande och stundtals lite hård och strikt har goda skäl till det. Mer än så vill jag dock inte avslöja då det vore synd att förstöra upplevelsen för er som vill spela igenom det. Jag kan åtminstone säga så mycket som att det är en historia som berör och det pågår mer under ytan än bara kampen mot mörkret och det finns även ett underliggande budskap om att vi måste vara rädda om våra världshav.

Det är förstås ändå så att det är fokus på kampen mot mörkret och det man gör allra mest i uppdragsväg är att ta sig till och slå på strömbrytare i olika storlekar. För att driva dessa behöver man samla in så kallade sparks som ser ut som små maneter och är den primära energikällan som förser deras lilla by med ström och håller det ondskefulla mörkret borta. Det finns även en del sidouppdrag som man får av personer man möter längs vägen. Det kan till exempel vara att leta upp ett gäng hammare som en gubbe råkat slarva bort eller leta upp någons partner som hamnat på villovägar. Variationen på sidouppdragen är alltså heller inte jättegod, men desto intressantare är faktiskt sidokaraktärerna. Man får träffa alltifrån pirater till lagom griniga sjömän till en mycket karismatisk homosexuell man som ska fria till sin partner och alla har de sina egensinniga personligheter och historier att berätta.

Sigrid tar sig smidigt fram igenom den vattenfyllda ö-världen, hon hoppar högt, bra och för det mesta med god precision, mycket tack vare en väldigt tight och fin spelkontroll. Till sin hjälp har hon också en mycket mångsidig håv som fungerar både till att glidflyga med och till att banka ihjäl fiender med, med håven kan hon även nå avsatser dit det inte hade gått att hoppa. Hon är som sagt smidig på land med hon tar sig även fram över havet likt en viss biblisk figur och hon kan gå på vattnet obehindrat, det är dock inget bibliskt över det hela utan är tack vare en mystisk skuggfigur hon blir vän med som hjälper till med den biten under ytan, en figur som är misstänkt likt Sigrid själv. Vill man ta sig fram lite snabbare så kan hon även surfa på vågorna och det är faktiskt roligt nog att sysselsätta sig med längre stunder. Det är precis som att surfa i verkliga livet väldigt avslappnande och en aning meditativt. Detta gör ju också att de transportsträckor som det ibland är mellan uppdragen inte känns värst långa alls eftersom det är så pass njutbart att bara glida fram mellan öarna och hoppa i vågorna.

Det förekommer en del fiender så klart av varierande styrka och med det så blir det förstås en del fighter. Stridssystemet är mycket enkelt, med X-knappen vevar Sigrid på med sin håv och oskadliggör sina kombattanter. Det kan på förhand låta rätt tråkigt men faktum är att striderna i all sin enkelhet är väldigt roliga. Det går att utföra vissa kombinationer och för att kunna spöa på vissa av de större monstren så krävs att Sigrid glidflyger och samtidigt vevar på med håven, vilket är både väldigt effektivt och tillfredsställande. Det blir någon sorts kombo av att hamra på X-knappen frenetiskt. Fienderna är svarta monster i varierande storlekar och styrkor, vissa har långa ben och skjuter ut svart massa som skadar Sigrid vid träff och vissa försöker bara stånga ihjäl henne. Om de lite tuffare rackarna får in en träff så kan det absolut kännas lite grann men på det stora hela är det inte särskilt svårt att freda sig och ta död på monstren. En stor del i detta är ju såklart att Sigrid rör sig så otroligt smidigt, det räcker att hoppa ett par gånger om det blir för intensivt så hinner hon ladda om livmätaren ifall den hamnar på kritiska nivåer. Sigrid tar heller ingen skada om hon ramlar ner så det är fritt fram att hoppa runt hur man vill.

Helt felfritt är det förstås inte och konstigt vore väl annars men för det mesta rör det sig om småsaker. Ibland är kameran lite bångstyrig och drar iväg på egna äventyr, något som kan bli lite problematiskt om det sker när man till exempel är under attack. Jag hade också önskat att det var lite bättre variation på uppdragen även om det inte är en jättestor nackdel med tanke på den ganska korta speltiden.

Det är väldigt svårt att inte förälska sig i Wavetale, det är gjort med så mycket charm och kärlek att man nästan tappar hakan stundtals. Svenska utvecklaren Thunderful Games går från klarhet till klarhet och frågan är om inte Wavetale är deras bästa spel hittills, det är bara att glädjas åt att denna pärla nu släppts till övriga konsoler och även till PC. Jag kan inte annat än att rekommendera Wavetale varmt.