FIFA 23

FIFA 22 var i mina ögon en av förra årets positiva överraskningar. Visserligen fanns inte de stora förbättringarna när det gällde speldelar och nya funktioner. Men det som det egentligen handlar om, spelet på planen, var kanske det bästa sedan FIFA 16 - den sista delen i serien innan man bytte till Frostbite-motorn. Enligt EA själv berodde detta på den nya HyperMotion-tekniken, där EA satte motion capture-mätare på professionella spelare och gjorde mer realistiska animationer baserade på deras verkliga rörelser. Den här gången kallas tekniken HyperMotion 2.0 och ska innehålla 6000 unika animationer jämfört med 4000 tidigare. Men har detta faktiskt lett till bättre spelupplevelse?

Det korta svaret är ja, lite grann. FIFA 23 är som starkast när det gäller presentationen. Innan matchen börjar ser du en kort scen med glada fans som strömmar genom gatan på väg till arenan, och även om det är mindre öl som dricks och mindre tumult än i verkligheten, ger det en extra krydda åt matchupplevelsen. På själva planen är animationerna fortfarande oöverträffade. Hur försvarare sträcker sig efter bollen eller hur anfallare kreativt vänder bollen i övergången är extremt flytande, och även sammandrabbningar mellan spelare är relativt realistiska. Det är sällan två spelare har identiska animationer, vilket vi ofta såg för flera år sedan.

Men som alla fotbollsälskare vet, är det inte så mycket den enskilda spelarens skicklighet som avgör en match, utan de rörelser som spelarna gör i förhållande till varandra. Och det är där FIFA 23 verkar stå stampa. Mitt största klagomål med FIFA 22 var att försvararna ofta stod så långt bak att de praktiskt taget var halvvägs upp på läktaren (eller löparbanan om du håller dig till AGF). Det har nu "rättats till" så att försvararna i stället trycker upp sig snabbare mot mittlinjen. Är de för långt framme? Lite, ja. Men tack vare ett bättre presspel och mer robusta försvarare går det bra. Det verkar också som om försvarslinjen har blivit något bättre på att dra sig undan offside. Annars har anfallarna blivit dåliga på att tajma sina löpningar, så det kan ibland vara svårt att se igenom.

Och det är det som är problemet. Spelupplägget i FIFA 23 har justerats, men inte förbättrats. Ta till exempel döda bollar som fortfarande finns kvar. Istället för att placera en pekpinne där du vill sparka, i målet (för straffar och frisparkar) eller på planen (hörnor), måste du nu peka i den önskade riktningen på ett lite mer indirekt sätt. Skruven och den avgörande precisionen beror nu på var på bollen du sparkar. Det känns lite mer realistiskt, eftersom det fortfarande är för lätt att slå bra döda bollar och den visuella indikatorn (som du dock kan stänga av) ger mer känslan av ett golfspel.

Den sista förändringen värd att lyfta fram är den nya power shot. LB/LT + RB/RT i kombination med skottknappen brukade ge dig en platt spark som gick längs gräset, men är nu ett nästan teatraliskt överdrivet skott där spelaren dundrar fram till bollen. Lyckligtvis är det inte ett superskott som automatiskt flyger genom nätet och skadar läktarna. Skottet kräver både tid och utrymme för att utföras och i de allra flesta situationer lönar det sig att göra en normal spark. Det faktum att kameran zoomar in och tiden nästan stannar när du väljer att använda skottet känns dock lite komiskt.

På det hela taget är spelet på planen ungefär detsamma i FIFA 23 som tidigare. Nästan alla lag spelar som Manchester City och Liverpool, med blixtsnabba passningar, hetsig press och en motvilja mot att sparka in bollen i boxen som man nästan skulle kunna tro är avtalsenlig. Bollen sitter fast vid spelarnas fötter och passningarna är som laserstyrda missiler. Spektakulärt, men också monotont.

Bortsett från damfotboll, träningsdelen och vänskapsmatcherna är karriärer i stort sett det enda kvarvarande för dem som föredrar att spela offline. Tyvärr har inte mycket förändrats här heller. En ny meny gör detta svårare och mindre intuitivt för veteraner samt är fortfarande alldeles för klumpigt för nya spelare. Annars är det enda meningsfulla tillägget möjligheten att simulera en match genom att bara spela upp höjdpunkterna. Som sådan är idén tillräckligt bra. Istället för att spela hela matchen får du ta del av en rad situationer, exempelvis döda bollar, farliga omställningar eller till och med frisparkar, och du kan själv avgöra utgången. Men även om det är relativt lätt att göra mål i det senaste FIFA är det nästan självklart att det här resulterar i extremt få mål i matcherna.

På många sätt illustrerar simulerade matcher vad som är fel med karriärerna. Nu kan vi hoppa direkt till resultatet, titta på duellen från läktaren (som i Football Manager) eller spela upp höjdpunkterna. Massor av alternativ, alla lika otillfredsställande, och den enkla men uppslukande textsimuleringen har varit tyst frånvarande sedan FIFA 19. Träningen är fortfarande överkomplicerad och korkat konstruerad, och nu finns det ännu fler usla mellansekvenser. Som när jag sålde Gabriel Jesus och fick två identiska pinsamma sekvenser där min manager och en pressagent, antar jag, tar farväl av spelaren. För övrigt får du nu en bedömning från den assisterande tränaren av alla dina större affärer, vilket är ganska roligt att läsa, men återigen - rationalisera det.

Det mest betydelsefulla tillägget till onlinedelen är förmodligen crossplay, så den som spelar på Xbox (som jaggör) kan nu äntligen tävla mot sina kompisar online. Annars är vi tillbaka till finjusteringar igen. Volta har nu integrerats med Pro Clubs, så du kan spendera framstegen i den senare delen av spelet på att köpa fula glasögon, tatueringar och skrikiga jackor till din fotbollsspelare på gatan. Några nya power ups gör det hela lite mer hektiskt, men i övrigt är Volta ren stil utan substans, där spelarna till och med får vanliga passningar att se överdrivet komplicerade ut - helt i motsats till fotboll på hög nivå, där allt handlar om att få det svåra att se enkelt ut. Ett par roliga minispel i arkadstil visar dock att Volta fortfarande har potential.

Det är i Ultimate Team de flesta timmarna spenderas, och inte minst är det här som pengarna går åt. Den största nyheten här är en ändring av laganda-systemet, vilket i teorin borde ge lite mer flexibilitet när du utformar ditt drömlag. Förutom att slåss om topplaceringarna i Division Rivals och Squad Battles kan du nu även prova på Golden Moments. Här måste du uppfylla mål baserade på riktiga matcher - de två första spelen täcker Jürgen Klopps tränarkarriär och Mbappés genombrott i Monaco och senare flytt till PSG. Det blir dock snabbt tråkigt, eftersom de åtgärder du måste utföra (som att göra ett inlägg och göra en dribbling) inte har någon koppling till händelsen alls. En av de första handlar om att Mbappe skulle göra mål på en straff, men nej.

Efter ett par tröga år verkade FIFA-serien vara på väg att komma igång igen. FIFA 21 erbjöd många uppgraderingar bortom kritstrecken, och FIFA 22 höjde kvaliteten på spelets gameplay. FIFA 23 lyckas dock inte riktigt imponera på några av parametrarna. Spelet känns på flera sätt uppblåst. Det finns alltför många halvfärdiga idéer och det verkar som om EA Sports är fast beslutna att göra tillräckligt många nya punkter och därför fylla spelet med halvfärdiga idéer och onödiga tillägg. Förhoppningsvis har de sparat sina ansträngningar till lanseringen av EA Sports FC nästa år. För det behövs något mer än så här.