Här hemma i det Hegevallska Residenset älskar vi Nerf. Jag tror inte att jag skarvar eller överdriver om jag påstår att vi äger 14-15 olika pistoler och gevär som skjuter de amerikanska, ljusgula skumgummipilarna. Vi har snipergeväret och hagelbrakaren från Fortnite, två stycken Halo-modeller, Zombie-modellerna, em pilbåge av något slags, en batteridriven minigun och en himla massa "hand guns" samt en låda med 200 skott i. Minst en gång i veckan de senaste två åren har jag och ungarna lekt Nerf-krig och haft tokroligt, varje gång. Och lika roliga och lyckade (hållbara!) som leksakspickorna är, lika genomgående usla har licensspelen varit.
Jag vet ärligt talat inte hur många Nerf-spel jag recenserat genom åren. Under de senaste 20 åren. Men jag gissar på 41. Det har släppts mängder och även om de alla verkar floppa mer eller mindre hårt, ger utvecklarna och framförallt Hasbro aldrig upp, bevisligen. De verkar ha bestämt sig för att de ska fortsätta pumpa ut Nerf-spel till ett av dem blir större än Fortnite och om de fortsätter nöja sig med kvaliteten som erbjuds i nysläppta mobiltiteln Superblast tror jag att det kommer att bli svårt, om inte omöjligt. För detta är bara inte särskilt roligt.
Eftersom jag verkligen inte är målgruppen som är tilltänkt för det här spelet passade jag under mina testsessioner att involvera min son, Frank. Han är sju och älskar Nerf lika mycket som han älskar TV-spel vilket naturligtvis gör honom till helt rätt testperson. Han är kärnmålgrupp här, och inte ens hann orkade spela mer än tre matcher innan han lade ifrån sig sin Ipad och istället satte sig vid köksbordet för att rita (Venom, det ritas många Venom numer - med väldigt långa tungor och mycket blod).
Nerf Superblast är ett actionspel sett ur ett traditionellt förstapersonsperspektiv och det handlar om arenabaserade strider där lag på tre personer möter ett annat lag för att se vem som kan pricka vem flest gånger (och snabbast) med de mörkgula skumgummipilarna. Arenorna i sig påminner om en blandning mellan amerikanska paintball-banor och hoppslott och det handlar primärt om att försöka genomföra de enklaste av kniptångsmanövrar med en lagkamrat och sen skjuta skumpilar i rygg/bröstkorg på fienden för att de så snabbt som möjligt ska pulveriseras. Ingen "dör" i Nerf Superblast utan figurerna blir pixelerade och går upp i rök innan de spawnar igen och hela grafikstilen är väldigt väl anpassad för de yngsta spelarna.
Spelkontrollen är stöpt i standardmall 1A och medan din figur skjuter av sig själv rör du dig med tummarna, som om du skulle kontrollera din Nerf-figur med dubbla analoga styrspakar. Spelkontrollen är det inget fel på och designen är lagom lekfull och barnslig för att inte bli för mycket "barnprogram". Det som gör detta så ofattbart tråkigt är hur slappt tempot är och hur statiskt platta och stillastående själva matcherna är. Nerf-vapnen skjuter sina skumpilar i en makande långsam takt och de laddar om ännu långsammare vilket gör att man mest springer runt och strafe:ar i väntan på omladdning och tillsammans med hur icke-tillfredsställande det känns när man dels prickar en motståndare men även förvandlar han/hon till pixelrök, är det tillsammans med hopplöst enformig bandesign svårt att rekommendera det här spelet, oavsett om du är 45 eller sju år gammal.