Splatoon 3

Det är inte varje dag som Nintendo kommer med ett helt nytt koncept, men när de väl gör det, brukar det vara solida grejer. Detta gällde såklart även när Nintendo släppte första Splatoon till Wii U år 2015. Istället för att ge oss en generisk online-shooter där du spränger dina motståndare med kulor och krut, erbjöd Splatoon en färgstark värld där säreget designade humanoider kämpar för att färga en bana, där det vinnande laget är det som målar så mycket som möjligt på tre minuter. Blandningen mellan paintball och onlineskytte visade sig vara jättekul, och speciellt i Japan har Splatoon blivit ett populärt tävlingsspel.

Fem år har gått sedan Splatoon 2 lanserades till en då relativt ny Nintendo Switch, och det var ett tag sedan spelet fick nytt innehåll eller nya så kallade Splatfests där spelarna får tävla om vilket som är bäst av A eller B (här har livets stora frågor avgjorts: Bok vs film, tårta vs glass, varm frukost vs kall frukost och så vidare). Istället för att rulla ut mer innehåll till det fem år gamla spelet, är Nintendo nu redo med en helt ny uppföljare istället. De som fruktar att Splatoon 3 bara är en billig uppföljare utan innovationer, kan lyckligtvis sluta med det, för här finns det mer än tillräckligt med nytt innehåll som ger valuta för pengarna.

För det första kan Splatoon 3 erbjuda en ordentlig och solid singleplayer-del. De tidigare titlarna har också försökt sig på detta, men dessa har haft känslan av att vara en eftertanke snarare än en integrerad del av spelet som helhet. Det har också varit för lite fokus på berättelsen kring Splatoon-universumet, även om denna i grunden har varit ganska etablerad och lurade i bakgrunden redan frånförsta början. Med Splatoon 3 får vi äntligen en kampanj som tar vara på potentialen i den postapokalyptiska världen på allvar (japp, Splatoons värld är faktiskt en postapokalyps), och resultatet är precis så underhållande som man kan hoppas på. Inte nog med att du nu går runt i en bättre integrerad och tydligare värld, du får även banor som är mycket mer kreativa, varierande och underhållande än vad som var fallet i Splatoon 2. Här lär du dig att behärska en mängd olika vapen och tekniker som kommer till användning när du senare ska slåss mot andra spelare i multiplayer, samtidigt som du får kreativa pussel som kräver både tänkande och snabba reaktioner. Lägg en välskriven berättelse till detta där du får veta mycket mer om bakgrunden till den postapokalyptiska världen, serveras enorma mängder torra skämt och ordvitsar som kan konkurrera med det finaste Göteborg har att erbjuda och en hysterisk finalbosskamp - och du har singleplayer som nästan ensamt motiverar spelköp för både nya och gamla Splatoon-fans.

Det är dock inte singleplayer eller storyn som kommer bära Splatoon 3 i många år framöver, utan multiplayer. Vid en första anblick kan detta verka vara likt det vi har sett i tidigare delar, och till viss del stämmer detta. Vi har fortfarande Turf War där två lag om fyra spelare kämpar för att färga så mycket av planen som möjligt på tre minuter, ett horde-läge som heter Salmon Run: Next Wave där fyra spelare slåss mot zombielax och ett tävlingsläge som heter Anarchy Battle . Men om du går lite djupare in på detaljerna, finns det fler nyheter att hitta här än vad den första anblicken antyder. De största nyheterna lär uppmärksammas av de mest tävlingsinriktade spelarna, eftersom Anarchy Battle kan liras antingen som enstaka matcher eller i serier där målet är att vinna fem innan man får av tre förluster. Här måste jag dock erkänna att jag inte kunnat testa läget, då jag under testperioden inte lyckades nå en tillräckligt hög nivå för att delta i matcherna medan testservrarna var öppna.

I Turf War och Salmon Run har några mindre justeringar gjorts såsom nya banor i Turf War och ett par nya fiender i Salmon Run. Det går inte att förneka att kärnformeln är densamma för båda lägena. Det är dock inget fel i sig med detta, för både Turf War och Salmon Run är jätteroliga att spela, men jag skulle vilja se ett helt nytt läge som skulle kunna locka gamla spelare i högre grad. Nu har Nintendo visserligen antytt att Salmon Run med jämna mellanrum kommer att flytta in i staden där du befinner dig mellan matcherna. Dessa så kallade Big Runs kan potentiellt erbjuda samma underhållningsnivå som zombielägena i Call of Duty, men eftersom detta inte inträffade under testperioden är det för tidigt att säga något om detta.

Att Turf War och Salmon Run erbjuder mycket välbekant innehåll betyder inte att de helt saknar nyheter. Till exempel erbjuder Splatoon 3 några nya vapen, inklusive en fantastisk Splatana (ett svärd som sprutar färg vertikalt eller horisontellt), en båge som skjuter tre pilar och kallas Tri-Stringer samt ett speciellt vapen som kallas Ink Vac, en dammsugare som suger upp fiendens färg varpå den skjuter tillbaka klägget. Den roligaste nyheten hittills är specialvapnet Crab Tank som låter dig styra en stridsvagn formad som en krabba - i den grad krabbor nu kan krypa ihop sig till en boll, rulla upp längs väggar och skjuta enorma mängder färg. Sättet som nya vapen och förmågor används i Splatoon 3 visar att detta hade varit svårt att implementera i föregångaren, och det råder ingen tvekan om att spelet kommer att erbjuda många fler kreativa element när Nintendo rullar ut nytt innehåll under de kommande två åren.

Multiplayer-delen av spelet erbjuder också nya anpassningsalternativ och ett kortspel som heter Tableturf Battle. För att ta anpassningsalternativen först, kan spelare nu (förutom kläder och vapen) även sätta sin personliga prägel på ett skåp. Visserligen är det långt ifrån ett eget hus eller en lägenhet som fansen velat ha i flera år, men det är ändå förvånansvärt roligt att göra skåpet till sin egen. Du kan även låsa upp ett antal banderoller och titlar som du kan fästa på din egen karaktär för att skilja dig från de andra spelarna före och efter matcher. Grädden på moset är dock Tableturf Battle, där två spelare slåss mot varandra för att färga så många rutor som möjligt på ett rutnät med hjälp av en kortlek som du själv sätter ihop. Det hela känns som en blandning av Hearthstone: Heroes of Warcraft eller Magic: The Gathering kombinerat med Othello, och resultatet är förvånansvärt beroendeframkallande samt strategiskt utmanande och festligt.

På den tekniska sidan börjar Nintendo Switch bli gammal, men tack vare implementeringen av AMD:s uppskalningsteknik FSR, ser Splatoon 3 både vassare och bättre ut än sina föregångare. Vi pratar inte om en drastisk förändring som kommer få er att ramla ur stolarna här, vilket delvis beror på att stilen mellan spelen är mer eller mindre densamma, men om du placerar näsan nära skärmen och växlar mellan Splatoon 2 och 3 - så kommer du märka att den tekniska presentationen i Splatoon 3 är både snyggare och mer polerad än sin föregångare.

Det viktigaste i en shooter är dock bildupppdateringen, och här levererar verkligen Splatoon 3. Både kampanj- och onlinelägen bjuder på silkeslena 60 bilder per sekund utan minsta antydan till instabilitet. Detta gäller både i handhållet läge och medan Switchen är ansluten till TV:n, så de som spelar på Switch Lite kommer inte ha det sämre än ägare av en Switch OLED. Däremot är minskningen i bildfrekvens signifikant när du går runt i staden som tar dig till de olika butikerna eller onlinelobbyn. Som tur är spelar det inte så stor roll då det händer så lite i stan och man kan hoppa från plats till plats via pausmenyn, men när resten av spelet flyter på så bra blir denna nedgång både märkbar och lite av en besvikelse.

Den som är besviken på musiken och estetiken i Splatoon 3 bör dock ringa sin husläkare omedelbart. Splatoon-serien har alltid erbjudit några fantastiska Splatunes (som de officiella soundtracken heter), och det tredje spelet är inget undantag. Både gamla klassiker och nya hits lär underhålla dig från början till slut, och med det sagt kan vi bara hoppas att Nintendo snart kan komma ikapp resten av världen och släppa soundtracket till bland annat Spotify. Den urbana och coola estetiken som kännetecknar serien fungerar fortfarande utmärkt och gränssnittet är mycket snyggare och tydligare den här gången än tidigare, vilket säkerställer att skärmen blir mindre rörig under stridens hetta än i föregångaren.

Vid en första anblick kan Splatoon 3 som sagt verka vara "bara" mer Splatoon, och till viss del stämmer det också. Samtidigt är det inget fel med att bygga vidare på en bra formel, och Splatoon 3 har både tillräckligt med innovationer och nyheter för att göra detta till en värdig uppföljare som kommer glädja fansen. Om Nintendo kan introducera ett par nya multiplayer-lägen under de kommande två åren kommer detta att höja upplevelsen avsevärt och göra Splatoon 3 till det klart bästa spelet i serien, men redan nu finns det mer än tillräckligt här för att sprida färg och sprudlande galenskap under hösten och vinterns mörker för både gamla och nya fans.