The Darkness

Det är faktiskt över tio år sedan jag först stiftade bekantskap med Darkness, då i form av en mycket hårdkokt och vältecknad serietidning utgiven av alternativförlaget Top Cow. I serien får vi följa Jackie Estacado, maffiatorped, som är besatt av en ondskefull kraft som går i arv från generation till generation. Tack vare den blir han näst intill oändligt kraftfull och kan även framkalla mörkervarelser som lyder hans minsta vink. Men ingen superhjälte är komplett utan en akilleshäl och en kraft kallad Darkness bekämpas givetvis bäst med vanligt hederligt ljus, ett koncept som gjort för ett spännande spel.

The Darkness skapades ursprungligen av Marc Silvestri, en legend i serivärlden mest känd för att ha ritat X-men under dess glansdagar i slutet av 80-talet samt Wolverine. Idag är han chef för alternativförlaget Top Cow och har förutom The Darkness även skapat serien Witchblade som sänts som TV-serie här i Sverige. The Darkness blev snabbt en populär serietidning vilket ledde till en rad spektakulära gästspel av andra legender. Huvudpersonen Jackie Estacado har bland annat träffat både Hulk, Wolverine och Batman, varav sistnämnda mötet anses vara en av The Darkness-seriens absoluta höjdpunkter. Förutom dessa har Jackie dessutom flera gånger slagit sig samman med fröken Tomb Raider, Lara Croft, för häftiga äventyr. Dessa legender får vi dessvärre dock inte träffa i spelet.

När The Darkness tar sin början har Jackie Estacado råkat i onåd hos sin egen maffiaboss, den ofattbart onde Paulie Franchetti, sedan en större summa pengar kommit på avvägar och alla inblandade förutom just Jackie är döda. Frankie satsar precis alla resurser han har, vilket är en hel del och inkluderar både gangsters och mutade poliser, på att döda Jackie under så fasansfulla former som möjligt. Med sina Darkness-krafter är Jackie dock inte den lättaste personen att döda utan bestämmer sig för att själv döda Frankie istället.

Jackie glider runt iförd lång svart läderrock och ser riktigt hård ut, gärna beväpnad med två hederliga pistoler. Men när striderna mot maffiabossar i Little Italy eller korrupta poliser i Chinatown blir för svåra är det dags att komplettera pistolerna med lite Darkness-förmågör. Stora demoniska ormar slingrar runt Jackie och så länge du håller dig i mörker får man använda sina superkrafter så mycket man vill. Enda haken är att de snabbt förbrukas i ljus, vilket gör att man bör vara minst lika uppmärksam på var närmaste gatlykta står och försöka skjuta sönder dem som att beskjuta fienden. Förutom att kompakt mörker gör dig starkare, får även fienden svårare att se dig som en trevlig bieffekt.

Även om striderna i The Darkness gärna hade fått vara lite ösigare, har de flera läckra inslag som gör dem unika. Det kanske häftigaste är möjligheten att göra regelrätta blodiga avslutningar, vilka är som hämtade direkt ur Mortal Kombat. Allt du behöver göra är att ta dig riktigt nära din motståndare och attackera varpå Jackie exempelvis sticker en revolver mot offrets tinning och den andra i hans mun och trycker av. Det finns flera av dessa animationer, alla är de lika råa och slutar i ett sanslöst blodbad som fångar serietidningens känsla perfekt.

Dina Darkness-krafter står också för en hel del spektakulärt. Du kan exempelvis välta bilar över motståndarna, låta dina demonormar käka upp dina fienders hjärtan eller framkalla små gremlins-liknande varelser kallade Darklings. Själv fastnade jag för sistnämnda som har ett kroniskt dåligt humör och grymtar för sig själva hela tiden. Darklings kommer i flera utföranden, exempelvis beväpnade med olika skjutdon, och till skillnad från gängse uppfattning om hur en demon ska se ut är dessa gärna klädda i sportig t-shirt eller liknande. Du behöver bara titta på en fiende varpå de raskt springer iväg för att bistå dig i striderna. Ja, under förutsättning att vägen till fienden inte är för ljus, för då fungerar som sagt inte Jackies superförmågor.

En aspekt som lyfter spelet är det grafiska, framför allt den designmässiga biten. Det märks så tydligt att Starbreeze gjort rikligt med studiebesök och fångat New Yorks många stadsdelar perfekt. Man får dessutom utforska dem relativt fritt, vilket gör att man kan besöka skumma bakgator och nedgångna hamnar där man kan hitta en hel del tveksamma personer. New York är naturligtvis fullt av lyktor och vill du kunna nyttja dina Darkness-krafter måste de skjutas sönder. Så gott som alla lampor i spelet kan släckas med ett välriktat skott, varpå dina pålitliga superkrafter sätter in och hjälper dig att se i mörkret.

Att ta sig mellan alla områden i denna bjässe till stad gör man lämpligast med tunnelbana, vilka kommer och går som på... ja räls. För att ge spelet en riktigt filmisk känsla saknas även alla former av mätare i The Darkness. Du kan dock fortfarande se hur mycket liv du har för tillfället genom att titta på dina slingrande ormars ögon, vars färg visar om det är dags att söka skydd en stund.

Men trots att The Darkness innehåller mängder av goda idéer, känner jag mig stundtals lite besviken på tempot. Det är aningen för lågt för att jag ska bli sådär uppslukad av storyn som jag blev av Strarbreezes förra mästerverk, Chronicles of Riddick. Striderna saknar mycket av den där sanslösa intensiteten som de har i serien, vilket jag som obotlig seriefantast tycker är lite synd. Det vägs lyckligtvis till stor del upp av variationen där man hela tiden har både vapen, superkrafter och Darklings att nyttja för att skicka fienden med en enkel biljett till Nangiala. Det finns också problem som inte ens kan lösas med hett bly, så ibland får du nyttja dina Darkness-krafter till annat än dödande. Eempelvis kan man åkalla en Darkling i ett rum utan ingång för att låta dem öppna dörren åt dig inifrån.

Även om storyn är det viktigaste i The Darkness finns dessutom ett oväntat väl utbyggt multiplayerstöd. Där kan du välja om du vill spela som en traditionell förstapersonsskjutare eller fokusera på dina Darkness-krafter. Satsar du på sistnämnda kan du bygga upp grymma arméer av små Darklings, vilka med bitska kommentarer tar upp striden med dina fiender. Något som får The Darkness att kännas olikt något annat spel i genren.

Starbreeze har lyckas göra The Darkness till ett klockrent alternativ för alla som vill ha lite mera story, lite mer dialog och lite mer utforskande i sina actionspel. Här finns en tung suggestiv story med så mycket grymhet att det verkligen berör. Samtidigt interagerar man snyggt med sin omgivning och kan när som helst inleda en dialog med en äldre herre på en tunnelbanestation eller kanske ringa sin flickvän Jenny. The Darkness är kort och gott en häftig spelupplevelse som både lever upp till Starbreezes goda namn samt den ursköna serietidningen.