Lucky's Tale VR

Det är ju lätt tro att tidiga succéer som Moss och Astro Bot skulle ha lett till att Playstation Store nu kan erbjuda ett dignande smörgåsbord av plattformstitlar för oss som inget hellre vill än att hoppa runt lite och lösa pussel, men icke. PSVR-kontot gapar fortfarande skrämmande tomt och ett tydligt tecken på det är att man nu har grävt fram ett sex år gammalt Oculus Rift-spel, självaste lanseringstiteln till och med, den som bundlades med headsetet då det begav sig. Nu är Lucky's Tale en tämligen trivsam underhållning så det känns ändå helt okej att man återupplivar en sådan pärla men visst är det märkligt att utbudet, så här år 2022 fortfarande är synnerligen skralt.

Lucky's Tale är ingen banbrytande titel, snarare är det så att det inte erbjuder en enda unik funktion eller idé men samtidigt gör Playful Studios det mesta rätt och man måste hela tiden ha i åtanke att originalet kom ut 2016 och det har ju som bekant hänt en hel del i både genre och VR-teknik sedan dess. Men det skall också sägas, att trots att sex år har passerat så känns det mesta ändå fräscht. Det är ett klassiskt plattformsäventyr i stil med Crash Bandicoot, Banjo Kazooie och Super Mario 64. Simpelt men samtidigt intuitivt gameplay som innefattar allt det vanliga, som vi så väl känner till vid det här laget. Springa, hoppa, attackera och samla, denna gången är det mynt som gäller. Ibland måste jag kasta bomber och andra gånger gummibollar men ofta är ett välbekant hopp på huvudet att föredra. Storyn är också enkel och välbekant och den finns där i första hand för att förklara varför räven Lucky plötsligt måste lämna den trygga vardagen i skogen för att ge sig ut på jakt efter sin grisvän, Piggy som har blivit kidnappad av den elaka Glorp. Det är allt, resten är gameplay.

Äventyret tar mig genom minnesvärda miljöer, som förutom den tidigare nämnda skogen också bland annat innefattar mörka grottor, stinkande träsk och djupa hav. Totalt finns det 16 banor och alla är så där härligt serietidningsaktiga, färgglada och gulliga. Det är klart att det här känns som ett barnspel långa stunder, framför allt om jag räknar in svårighetsgraden som är ungefär noll men det är samtidigt ett otroligt mysigt äventyr som bara rullar på, sömlöst genom dryga två timmars speltid. Den som däremot vill ha en ordentlig utmaning väljer med fördel "time trial". Här är det i stället nästan parodiskt svårt med i stort sett obefintlig tolerans mot misstag så vill man boosta kampanjens korta speltid så kan man lätt räkna in ytterligare ett gäng timmar här. Det finns också ett tredje spelläge, "red coin hunt", som precis som namnet antyder är en myntjakt. Här gäller det att hitta ett antal undangömda slantar genom att följa de audiovisuella ledtrådarna.

Lucky's Tale gör som sagt det mesta rätt men det känns också att det är ett gammalt spel i grunden. Det är inte särskilt avancerat och med det menar jag att miljöerna och många av karaktärerna är rätt platta. Jämfört med dagens standard så är det onekligen ganska basalt. Tack vare genren och den animerade stilen så gör det dock inte så mycket, helheten blir ändå riktigt bra och någonting jag uppskattade var hur man lyckats få till känslan av avstånd och hur jag kunde titta runt omkring mig för att se vilka alternativ jag hade och om det var någonting jag missat i form av mynt och samlarföremål. Någonting som jag också reagerade över, och det är väl här man inte saknar kossan förrän båset är tomt, var det att det inte fanns någon vibration i min Dualshock under hela spelsessionen. Det kan tyckas vara en petitess men jag märker ju nu hur stor skillnad det faktiskt gör för spelkänslan och att jag har tagit funktionen för given. Jag kan nämligen inte på rak arm minnas när jag senast spelade ett spel som inte gav något som helst utslag på vibrationsskalan. Musiken däremot är spot-on. Det är trallvänligt och catchy utan att bli enformigt eller enerverande, precis som det skall vara i den här typen av spel.

För sex år sedan var det här förmodligen crème-de-la-crème. Den första tredjepersonstiteln i virtual reality men med dagens teknik att jämföra med så märks åldern. Ställer jag Astro Bot och Moss mot Lucky's Tale så har räven inte en sportmössa. Låt gå för att det spelmässigt fortfarande är ett riktigt bra spel och även om det fortfarande håller så är det rent tekniskt daterat. Kameran i de två nyare titlarna är inte heller perfekt men här känns den äldre, klumpigare och mer bångstyrig. Det skall även sägas att själva VR-effekten i Lucky's Tale inte är lika tydlig som i nyare titlar. Visst finns det ett visst djup även här och nog märker man att det är VR men spelet saknar de mer avancerade funktionerna och den där känslan av att faktiskt vara där. Den där obetalbara känslan när man plötsligt glömmer bort att man sitter hemma i soffan med en plasthjälm på hjässan. Med det sagt är Lucky's Tale trots allt ett välkommet tillskott till genren och det hjälper till att fylla ett tomrum i spelbiblioteket. Det är inte det längsta och det är inte heller det djupaste men det är definitivt värt att plocka upp, i synnerhet om man som jag uppskattar ett gammalt hederligt plattformande i 3D. Det bär dessutom på symbolvärdet att det var det första i sitt slag, spelet som lade grunden för det vi ser i dag.