MotoGP 22

Då var det dags igen. Dags att inbilla mig att jag är en virtuell motsvarighet till Valentino Rossi i år igen. Oslagbar på motorcykeln där jag tar varenda kurva helt perfekt. Men det tog inte speciellt länge innan jag insåg att det är mycket svårare än man kan tro att bemästra åkningen i MotoGP 22. Något jag borde ha lärt mig efter att ha spelat serien i många år. Om man kör bilspel, som många gör, blir det nästan en chock över hur annorlunda det är att styra ett fordon med fyra hjul jämfört med två. Tekniker som går att använda när du rattar en bil kommer inte alls funka i dessa spel. Att bromsa i sista sekund och svänga tvärt kommer leda till att hojen gör tvärtemot vad vi vill. MotoGP 22 är ett spel som kommer att ha en hög inlärningskurva för nykomlingar, men det känns alltid som en lika stor framgång när man väl börjar förstå var, hur och när man ska bromsa och svänga.

Genom att det är en serie som släpps varje år kommer det inte finnas några speciellt stora skillnader år till år. Medan jag spelade kunde jag inte känna någon skillnad alls från spelet jag spelade förra året. Visst, om jag spelade dem sida vid sida hade jag säkert märkt några små skillnader, men det är inget som är tillräckligt för att jag ska tänka att "wow, så här bra var det inte förra året". Men med MotoGP-serien vet man vad man får. Nämligen en kompetent simulatorupplevelse. Spelet gör vad som förväntas av det, varken mer eller mindre. Är du bara ute efter att få en bra motorcykelkänsla är det precis vad det bjuds på här.

Vill du ha en rejäl slev av något spännande och annorlunda kommer du behöva leta någon annanstans. Vi får dock två bra spellägen som kommer att göra motorfantasterna glada. Dels har vi det klassiska karriärläget där det inte helt oväntat gäller att ta sig till toppen. Det går att starta i antingen Moto3 eller Moto2 för att kämpa sig upp till klassen där de allra bästa tävlar, MotoGP, eller helt enkelt starta direkt i högsta klassen. Det finns också en möjlighet att bygga ditt lilla team runt dig med ingenjörer och mekaniker. Dessa kan låsa upp bättre prestanda på olika delar. Det är inte jättedjupt, men det är åtminstone något att göra än att bara köra lopp efter lopp. För det är ju det som allt till slut handlar om, att köra race och göra så bra ifrån sig som möjligt. Men faktum är att det finns ett litet minispelläge här. Det går att skapa en sorts farmarlag i de lägre klasserna och sköta om detta. Ett managerläge. Anställ eller avskeda åkare och personal, fixa sponsorer och så vidare. På det stora hela är karriärläget lika som förra året, så om du spelade det då vet du vad som väntar nu.

Det nyaste tillägget, och kanske det bästa med hela spelet, är en sorts berättelseläge som följer säsongen år 2009 som kort och gott kallas Nine Season 2009. För sådana som mig, som inte är så påläst om säsongen för 13 år sedan, gör spelet ett jättebra jobb med att berätta vad som är så speciellt, vilka de viktigaste åkarna är och vad som lett upp till denna tuffa säsong. Från Valentino Rossis dominans, till Casey Stoners framgångar och olika rivaliteter och tuffa skador som förstörde hela säsongen. Verkligen jättebra introducerat och jag kände direkt efter den några minuter långa introduktionsvideon att jag hade full koll på vilka de fyra huvudpersonerna (Rossi, Stoner, Jorge Lorenzo och Dani Pedroza) var. Motorsportsfantaster kommer få en riktig kick av denna nostalgi och jag tror att detta är ett spelläge som de allra flesta kommer gilla. Vi får köra i varje lopp under säsongen och oftast är de indelade i flera olika kapitel. I det första loppet får vi till exempel köra fem varv som Casey Stoner där det gäller att hålla förstaplatsen och öka marginalen ner till tvåan till minst fem sekunder. När det är klart hoppar det direkt till Valentino Rossi tidigare under loppet där det gäller att komma tvåa (etta funkar dock också) och sedan vidare till Jorge Lorenzo som kom trea. Mellan bytena av åkare finns korta presentationer som berättar om varför åkarna är i just denna position. Allt kompletteras dessutom med riktiga klipp från loppen. Det här var en riktigt bra idé med över 50 minuter av riktiga klipp ger det en finfin återblick av den spännande säsongen.

Vill du hellre köra online så går det att göra det i lobbys på upp till 12 spelare. Det finns även splitscreen för två spelare. När det gäller det tekniska så är det lite upp och ner. Grafiken ser riktigt bra ut på sina ställen, men det hela dras ner av att andra saker ser så rejält fult ut. Åkare och motorcyklar är snygga, men saker på sidan av banan är inte alls lika fina. Dessutom ser vissa överblicksbilder, som innan loppen startar, ut att komma från förra konsolgenerationen. Tyvärr led spelet också av problem med bilduppdateringen och det blev lite väl hackigt ibland. Jag spelade på en Xbox Series S och en patch ska ha kommit precis efter att denna recension skrevs. Förhoppningsvis åtgärdar detta problemen. Sedan finns det småsaker som också är irriterande. Som det ojämna bestraffningssystemet. Vissa gånger blev jag bestraffad när jag inte var mer än högst två centimeter utanför banan, men andra gånger gick det jättebra att bara skippa en kurva och ta genvägen över gräset.

MotoGP 22 gör till slut vad som förväntas, nämligen att bjuda på en bra motorcykelkänsla. Tyvärr drar vissa tekniska problem, tillsammans med att det är för likt förra årets version, ner helhetsbetyget, men om du vill ha ett spel att köra lite hoj i är detta inget dumt val.