The Red Star

Det var snubblande nära att The Red Star var ett av de där försvunna spelen ni kunde läsa om i senaste numret av Gamereactor. Red Star var en av Acclaims allra sista storsatsningar innan de snöpligt nog gick i konkurs och alla deras rättigheter och varumärken reades ut. De flesta spel lades ned per omgående, andra fick bara behålla namnet fast spelet i allt väsentligt gjordes om medan Red Star överlevde med ny utgivare.

Som namnet antyder kretsar Red Star kring Sovjet, eller åtminstone ett fiktivt sådant. Vi snackar tunga dystopiska omgivningar, massor av industrier och mäktiga generaler men även magi samt framför allt hjältemod. Spelet baseras på en grafisk novell, kallad just Red Star, av Christian Gossett vilket gör att allt grundläggande i världen redan finns på plats. Serien var väldigt politisk, men samtidigt så enkel att den som inte ville se något djup kunde ha behållning av den som en ren actionserie.

I spelet Red Star ikläder du dig rollen som ilsnabba Makita eller übersoldaten Kyuzo. Senare i spelet blir även trollkvinnan Maya tillgänglig, var specialitet är just magi. Valet av figur är dock inte speciellt viktigt utan det fungerar på ungefär samma sätt och det handlar mestadels om att vara snabb på avtryckarfingret alternativt redo med närstridsvapnen. Utöver dessa båda varianter kan du även blockera samt utlösa starkare attacker.

Tyvärr är jag inte helt sams med spelkontrollen, trots små ursköna detaljer som att Makita faktiskt slåss med hederliga skäror (ni vet, de som fanns i den Sovjetiska flaggan). Dels saknas en hoppknapp, även om man inte direkt behöver den så är man idag alltför van att snabbt kunna komma undan en hoper fiender genom att hoppas. Det gör att spelet får ett lite lägre tempo än vad jag skulle önska. Dessutom är vissa slagkombinationer för förutbestämda och sedan figuren satt igång att slåss åt ett håll går den inte att vända på innan den är klar, oavsett om det står några fiender framför din kämpe eller ej.

De som spelat det klassiska Dreamcast-spelet Cannon Spike vet hur Red Star fungerar. Du ser din figur ur ett nästan tvådimensionellt perspektiv medan du krigar dig fram genom extremt förutbestämda banor. Något många spelare kanske tycker är synd, men i själva verket är ett måste för att kunna få till den sanslösa intensitet som nu erbjuds. Nu finns fiender utpositionerade exakt där tillverkarna vill ha dem och det ger spelet en mer genomtänkt känsla.

Över huvud taget har utvecklarna Archangel Studios lyckats väldigt väl med att överföra serietidningen känsla till det digitala formatet och den enkla technomusiken ackompanjerar spelet perfekt. Dessutom varieras det ryska temat in absurdum utan att någonsin kännas uttjatat och det finns några riktiga överraskningar grafisk längs banorna. Spana exempelvis in första minibossen som kommer och går ur speglar med ett enormt ryskt luftskepp i bakgrunden. Mycket läckert.

Vad som däremot drar ned helhetsintrycket är att det trots allt ju var några år sedan Acclaim kastade in handduken. Sedan dess har spel som God of War och Metal Gear Solid 3 släppts, medan Red Star varit praktiskt taget oförändrat i sitt osläppta tillstånd. Därmed är det ett tämligen lågupplöst och polygonfattigt spel som rullar fram på min TV och den snygga estetiken kan inte helt få mig att glömma hur primitivt det är rent tekniskt.

Sammantaget är jag ändå glad att Red Star till slut fick se dagens ljus. För trots uppenbara skönhetsfläckar är spelet inte alls utan förtjänster. Tvärtom är det bitvis en gammaldags skojig actionfylld tredjepersonsskjutare där man dansar undan skott och klyver motståndare på löpande band. Synd bara att det inte kom när det var tänkt, nu känns det trots allt väl föråldrat.