The Gunk

Becks och Rani är två luspanka äventyrare och skrotletare som kuskar runt i galaxen med ett slitet skepp. När de landar på en till synes obebodd planet verkar det som att deras finansiella problem är lösta. Det dräller nämligen av energi.

Men det hade ju inte blivit mycket till spel om de hade hämtat detta, åkt hem och löst sina problem. För på planetens yta finns även en svart gegga som ligger och dräller lite överallt, och som både stör radiokommunikation och till synes dödar allt levande. När Rani går på äventyr för att utforska planeten, stöter hon på den ena märkligheten efter den andra. Utöver den svarta geggan finns tecken på att en civilisation funnits här, och ett äventyr tar sin början.

I allt väsentligt är The Gunk, döpt efter den svarta geggan, ett pusselplattformsspel. Rani springer omkring i en linjär värld, löser pussel, hittar råvara, öppnar dörrar och precisionshoppar mellan plattformar. Undan för undan utforskar hon allt mer av planeten, medan Becks stannar vid skeppet och fungerar som sambandscentral. Det finns även ett enklare uppgraderingssystem för att undan för undan få fler egenskaper som underlättar på olika sätt.

Jag föll pladask direkt för det mysiga äventyret. Det finns något inbyggt trivsamt i att suga bort stora mängder farlig svart gegga med vad som påminner om en batteridriven dammsugare. Som att dammsuga bort damm i hörnen hemma och ögonblickligen kunna se med egna ögon hur mycket bättre det blev. Rani själv förblir densamma äventyret igenom, men undan för undan introduceras nya typer av pussel eller varianter på tidigare introducerad spelmekanik som håller spelbarheten varierad.

Det kan handla om att spränga bråte med hjälp av explosiva plantor, rotera broar eller plantera frön som omgående växer upp till en stor planta vars löv fungerar som plattformar. Denna del av The Gunk är den jag gillar bäst och så länge jag får pyssla med olika lösningar på de utmaningar jag ställs inför, så är det ett riktigt trivsamt spel. Bandesignen är dessutom synnerligen välgenomtänkt och om något verkar orimligt svårt, så är det inte meningen att du ska göra det. Leta vidare så kommer du snart hitta en smidigare och intelligentare lösning.

Men tyvärr finns även några tillkortakommanden. Till att börja med är det inte roligt att suga upp gegga hur många gånger som helst. Att komma till ett nytt område och direkt börja med att gå runt och suga upp allt blir till slut mer av ett måste än något kul, precis som dammsugning tyvärr oftast är.

Och trots att Becks och Rani gärna munhuggs med en hel del komik och lättsam dialog, har Image & Form valt att köra med ett visserligen finstämt, men också vemodigt soundtrack. Jag antar att de vill förstärka känslan av att jag utforskar en värld som tycks ha drabbats av en tragedi, men det bidrar till att göra The Gunk sömnigare än vad det är och känns ofta lite missriktat. När jag redan känner att det börjar vara lite enahanda att dammsuga och dessutom gör det till vemodig musik, sänks mitt intryck. Jag hade betydligt hellre haft ett gladare och mer speldoftande soundtrack, vilket hade passat den atmosfär som råder i övrigt bättre.

Jag tycker även det är lite synd att de resurser jag samlar in i spelet har så liten betydelse. Redan tidigt kan jag köpa de viktigaste uppgraderingarna, såsom möjligheten att skjuta, dammsuga mer effektivt och kunna springa. Jag begär inte ett komplett level-träd med extra allt, men nu är det tyvärr ganska liten mening att uppgradera Ranis utrustning och i de flesta fall behöver jag aldrig ens använda mina nya verktyg.

Sammantaget kostar det här tyvärr några betygspinnar. The Gunk är ett av de vackraste äventyr jag spelat i år och en solklar kandidat till årets design. Flera gånger under äventyret stannar Rani upp och säger att världen hon utforskar är så otroligt vacker, och sätter samtidigt ord på det jag som spelare tänker och känner. Att det dessutom finns en oväntat bra story inbakad som sakta men säkert rullas fram i takt med att planetens många hemligheter avslöjas, fungerar som en bra drivkraft för mig att hela tiden vilja komma vidare.

I slutändan stannar The Gunk på betyget sju, det är ett äventyr som inte helt lever upp till sina egna förutsättningar på grund av några tveksamma val. Men trots att tempot ibland är lite för söligt förstärkt av den vemodiga musiken samt några smärre tekniska tillkortakommanden, kan jag ändå rekommendera dig att ladda ner detta. Är du ute efter ett rogivande äventyr att slappna av med under julledigheten, är detta något som kommer passa dig som handen i handsken.