Hemligheten med varje framgångsrik verksamhet är innovation och ambition. Att man gör något nytt som lämnar konkurrensen bakom. Man fokuserar inte på det som har varit, tittar inte i bakspegeln. Här och nu är allt men man jobbar också hårt. Sliter dag och natt, tills svetten lackar och man till slut går och lägger sig med blodsmak i munnen och hur det är att gå omkring med blodsmak i munnen är också något invånarna i den lilla pittoreska byn dit Hildred och Percival nu styrt sina steg snart skall få erfara. Paret anländer, lastar av sina koffertar och slår upp portarna till två efterlängtade etablissemang, en restaurant och en ekipering.
Och snart ligger doften av nylagad mat i luften och ordet om den duktiga skräddaren sprids i vinden. Nöjda kunder lämnar tavernan med fulla magar och funderar tyst på hur det kommer sig att de aldrig ätit så här gott tidigare. Nobla damer och högburna patroner lämnar skrädderiet mer välklädda än någonsin. Hildred och Pervical, vad är deras hemlighet egentligen?
Människor. Det är hemligheten, och då inte bara i kontexten skicklig yrkesman och kvinna utan att ovetande människor bokstavligen ligger till grund för framgången. Varje gång en person går in till Percival i det bakomliggande rummet för att få sina mått tagna så sätter han saxen i halsen på dem. Han klipper sedan sönder deras kläder och skickar ner kroppen till källaren där Hildred väntar på ingredienser för sina omtyckta pajer och saftiga stekar.
Ravenous Devils berättar historien om en seriemördare och hans fru, som visserligen aldrig mördar någon men samtidigt tillagar liken och serverar dem till intet ont anande kunder. Deras drivkraft? Rikedom förstås, men förmodligen också en drift, makt och en kick. Så som det brukar se ut när det handlar om seriemördare och det är lika brutalt som det låter. Även om estetiken är lika charmig som enkel så är det också en uppvisning i kallblodiga mord och ren slakt. Percival som övermannar sitt offer och hugger det till döds och Hildred som medelst köttyxa kapar lemmar och trycker ner färska lik i köttkvarnar och vevar på tills bara köttfärs eller stångkorv återstår. Kroppsdelar som sedan blandas med diverse tillbehör för att förhöja den förestående gastronomiska upplevelsen.
I takt med att duon tjänar pengar så kan de också investera i bättre utrustning och fler recept, vilket innebär att Hildred senare i spelet kan komplettera sin T-bonestek med potatis och tomatsallad eller servera korven tillsammans med stekta ägg. Ju bättre måltid, desto högre avkastning och ju mer deg, desto bättre uppgraderingar. Samma sak gäller för Percival. Med hjälp av kläderna han tagit från sina offer så syr han nya plagg och sätter ut på skyltdockor för potentiella kunder att köpa. Med pengarna kan han sedan uppgradera sin symaskin eller köpa fler mannekänger. Misslyckas de med att hålla uppe produktionen så kommer missnöjet och intäkten sjunker och på så sätt fungerar Ravenous Devils likadant som vilken affärssimulator med point-and-click-mekanik som helst. Det är ju mer eller mindre bara konceptet seriemord och matlagning i kombination som skiljer. Bad Vices Games har inte uppfunnit hjulet på nytt, de har bara vidareutvecklat det.
Men det hade lätt blivit tråkigt om det stannade vid mördade kunder och pajrecept. Det behövs något mer. En story, en bakgrund och ett syfte. Den mystiska "J" börjar skicka brev till paret och han vet vad de gör, vilken typ av verksamhet de bedriver men han är inte ute efter att sätta dit dem. I stället börjar han skicka beställningsmord. Han beskriver sina sjuka drifter, hur han älskar att äta människokött och att han nu vill ha en avsmakningsmeny serverad och klockan tickar.
Varje dag består av tio minuters spel och dessa måste användas på bästa möjliga sätt. På denna tid skall man hinna fylla lagren, mörda, förbereda ingredienser, tillaga, servera, sy, odla och skörda grönsaker och städa upp brottsplatser och ju längre in i spelet man kommer, med fler kunder och mer utmanande beställningar desto stressigare blir det, i synnerhet när precisionen sviker. När äggen ligger alldeles för nära tomaterna eller när jag skall greppa en mopp men i stället går ut genom dörren. I och med att man styr båda karaktärerna så gäller det att hålla koll på vad den andra gör. Man får hålla många tankar i huvudet samtidigt men i slutändan handlar allt om förberedelse och tajming. Inte en enda sekund från att man slår upp dörrarna för en ny arbetsdag får slösas bort på inaktivitet. När dagen sedan är över är det dags att räkna slantarna och spendera dem på nödvändiga uppgraderingar. Snabbare symaskin, fler ugnar, fler bord i restaurangen, gin för att lugna ner upprörda gäster och till och med en katt som kan fånga möss, som också kan serveras till entusiastiska finsmakare.
Ravenous Devils är ett underbart litet indiespel som lyckas ta ett välkänt och välbeprövat koncept och göra något helt eget av det. En härligt makaber blandning av Soylent Green och Sweeney Todd. Enkelt i sitt utförande, absolut och visst kan upplägget kännas lite enformigt ibland men det löser utvecklaren genom att ständigt introducera nya funktioner och slänga in ett par överraskningar här och där. Slutet lämnar dock mycket att önska men vägen dit är synnerligen behaglig och obehaglig. Det är nämligen märkligt trivsamt och groteskt på en och samma gång.