
Jag har genom åren kört det mesta som finns i form av multiplayer. Bland de stora favoriterna kan nämnas den första perioden på Xbox 360 med Gears of War, som även var det allra första jag på allvar körde online eftersom jag inte gjort det på PC särskilt mycket. Sedan var det en period med PUBG: Battlegrounds som jag ofta tänker tillbaka på och har otroligt roliga minnen från. Vi körde det så otroligt mycket och hela konceptet med Battle Royale kände så otroligt nervpirrande.
Synonymt för dessa, samt alla matcher i Titanfall 2, Apex, oändliga upplagor av Call of Duty och så vidare är att det så ofta har handlat om sällskapet. Att gå online med ett gäng vänner och kriga ihop och att få samarbeta har liksom alltid varit det som vägt allra tyngst. Därför har Rainbow Six: Siege på något vis varit det perfekta multiplayer-spelet på den punkten. Visst att man givetvis måste kunna sikta och skjuta - men det belönar samarbete mer än något annat multiplayer jag kört. Tempot, strategi, hela upplägget - allting tilltalar mig och med dryga 5200 timmar fördelat på PC och konsol så kan man lugnt säga att det är det jag kört allra mest och haft roligast med. För att i grunden vara en som föredrar single-player och förlora mig i episka äventyr ensam så är Siege lite det ultimata beviset på att om man bara har rätt sällskap så går det att ha fantastiskt roligt online. Det blir liksom större än vad bara spelet är i sig.
För faktum är att jag i perspektiv skulle sätta full pott på detta gällande all underhållning det gett mig. Sedan har det såklart alltid funnits saker med det som jag rent spelmässigt önskar vore bättre. Men den renodlade upplevelsen när jag och fyra vänner samlas för att lira tillsammans slår det mesta. Vi är hela 45 stycken Rainbow Six-spelare på min Discord. Visst, det kanske är tio-femton av dessa som är riktigt aktiva, som jag spelar oftast med, och den fantastiska gemenskap vi alla fått är tack vare Siege och hur dess taktiska natur gör det så fantastiskt att spela för oss ihop som ett gäng. Vi har givetvis, många gånger, filosoferat kring vad framtiden har att erbjuda utöver de nya säsonger med lite nytt innehåll som det uppdateras med. Ställt oss frågor som; blir det någonsin en renodlad uppföljare? Blir det en rejäl make-over? Vad sker härnäst?
Man kan lugnt säga att det tog sin tid innan något överväldigande skedde. Närmare bestämt tio år sedan dess ursprungliga release. Men nu är då slutresultatet i form av Rainbow Six: Siege X här. Något som Ubisoft själva kallar för något mer än en uppdatering men heller inte vill kalla för Siege 2. Förvirrande? Inte särskilt, det är i mångt och mycket en visuell remaster tillsammans med lite annat smått och gott. Slutresultat är delar att glädjas åt och delar att vara lite besviken kring.
Vi kan starta med det mest uppenbara. Fem av spelets totalt 26 kartor har fått sig en noterbar visuell uppdatering. I det rankade spelläget så finns det totalt 16 kartor i rotationen. Man har då alltså putsat upp fem stycken av dessa som förekommer i det rankade spelläget. Nya texturer och nytt ljus gör banorna lite snyggare. Man har gett många områden en överdos av skinande marmor och rummens ljuskällor är betydligt mer distinkta än förr. Det blir i mångt och mycket som ett nytt filter och en annan känsla. Lite mer verklighetstroget med detaljer som att ofärdiga väggar är spacklade, områden är generellt mörkare och som helhet har det fått en ny atmosfär. Man har också utrustat dessa uppdaterade kartor med brandsläckare och gasledningar som kan användas taktiskt för både de som attackerar och försvarar. Det är ingen större visuell uppdatering som skett. Mer av en välkommen uppfräschning och förändring - men den fungerar bra utan att blåsa en ur stolen.
Ubisoft har sedan sagt att det ska komma tre stycken visuellt uppdaterade kartor varje ny säsong och en sådan varar i snitt runt tre månader. Jag kan tycka detta är lite märkligt och samtidigt lite, i brist på ett bättre ord, snålt. Med knappt en tredjedel av de rankade kartorna uppdaterade - och så tre stycken uppfräschade var tredje månad så kommer vi alltså få vänta närmare ett år innan alla de banor som förekommer i rankat ser ut som de fem första man gjort om. Till detta så finns det också alltså ytterligare tio kartor som man kan köra i de övriga spellägena. Visst, jag förstår att det dels tar tid att bygga om grafiken, samt att man vill ha något att uppdatera med varje säsong men... nja, jag hade definitivt hellre sett att detta nya Siege hade lanserats med en komplett uppfräschning av åtminstone de kartor som förekommer i rankat.
För, det blir helt enkelt en ganska märklig kontrast att köra någon av de upputsade kartorna för att i en ny match kanske slungas tillbaka till hur det såg ut innan. Nu är den grafiska förändringen egentligen inte enorm, men det finns ändå något välkomnande att se ett spel som haft samma visuella profil (med några mindre justeringar genom åren) få lite nya kläder. Att köra en match på någon av de fem som fått ny skrud för att sedan köra en "gammal" karta tycker jag i grunden är rätt tråkigt. Speciellt eftersom då inte ens hälften fått sig en "remaster. Det där om att putsa upp kartor så att man har något att släppa kommande säsonger kunde då gälla de som finns i de andra spellägena. Ett bättre och mer logiskt upplägg hade helt enkelt varit att putsa upp samtliga kartor som finns i det rankade spelläget inför lanseringen. Sedan kunde man mellan säsongerna putsa upp de andra.
Vid sidan om det visuella är den andra stora uppdateringen ett nytt spelläge som heter Dual Front. Det är någon slags märklig mix av Team Deathmatch/Capture the Flag och det Siege i grunden handlar om. På en stor ny karta vid namn District kämpar ett lag om sex operatörer om att både försvara och attackera olika punkter. Den stora förändringen här från det grundläggande spelmässiga konceptet är, förutom då sex spelare på varje lag, att det finns respawns. Det går dessutom att mixa och välja mellan operatörer som i grundspelet är låst till att attackera/försvara. Så samma lag kan exempelvis ha en renodlad attack-operatör mixat med en som används på försvar.
Som ett nytt inslag kan jag tycka att Dual Front är helt okej men inte mycket mer än så. Matcherna känns lite för långa och upplägget är inte direkt jättespännande. Strategier och det som Siege bygger på försvinner till stor del och blir snarare i mångt och mycket en renodlad döda-fest. Att mitt i stridens hetta förstärka väggar eller göra en uppsättning med fällor känns bara märkligt och fungerar inte så jättebra. Däremot är det en god tanke att lägga in ett permanent nytt spelläge som utvecklarna också menar kan förändras och bjuda på olika typer av upplevelser framöver.
Som sammanfattning av Dual Front blir det helt enkelt mer spännande att se vad de gör med detta än det är att lira för tillfället. Men visst, hamnar man i en situation att man är sex stycken som vill köra tillsammans (eftersom de andra spellägena då är låsta till fem) så är det fint att detta alternativet finns. När Siege bjudit på andra spellägen förr än de fasta så har det alltid varit sådana som bara funnits en kort period. Dual Front är här för att stanna och kanske då med tiden kan bli intressant. Även om jag själv nästan uteslutande kör Siege för att kriga mot andra i rankade matcher.
Ett annat område som fått en större förändring är hur rappel-systemet fungerar. Innan när man skulle hissa upp sig till taket eller inta en position längst en vägg så var man väldigt låst. Ville man byta punkt fick man snällt hissa sig ner eller upp för att hitta en ny punkt att fästa sig emot. Med något som kallas för "advanced rappel" så kan man nu röra sig helt fritt längst en vägg, springa sidledes på den och även smidigt ta sig runt hörn. Det är en ganska liten men spelmässig välkomnande förändring som gör det hela lite smidigare på denna punkt och öppnar för lite nya strategier. Men i grunden inte används det inte så mycket eftersom det viktigaste ändå är att förr eller senare faktiskt ta sig in i byggnaden när man attackerar.
Ubisoft har även klätt om menyerna och lite av användargränssnittet. Men trots detta nya uppfräschade utseende kan jag inte skaka av mig känslan att det hela som slutresultat blir lite för försiktigt. Det har varit en lång utveckling för något som, förutom den visuella putsen, känns som ett ganska blygsamt nästa steg. Samtidigt så är det ändå viktigt att det Siege som jag älskar är intakt och inte blivit något helt annat. För även om saker som förstörbara objekt adderats, att man förändrat hur man bannar operatörer inför varje runda och några andra mindre nya inslag så är det i grunden ändå samma koncept när matcherna drar igång. Just detta är jag väldigt tacksam för - eftersom jag vill köra just det. All den taktik och allt det samarbete som det bjuder på. Visst att det varit spännande om man rent spelmässigt kommit på några nya omvälvande saker men jag känner samtidigt att det inte riktigt behövs.
Samtidigt; hade Rainbow Six: Siege X lanserats som en mer färdig evolution - en där inte (mer än) ena halvan fortfarande står med foten kvar i hur det såg ut innan man satte ett X bakom titeln så hade jag höjt betyget ett snäpp till och hävdat att det var snudd på komplett och perfekt. Denna förändring är helt enkelt lite för blygsam och det är synd att det ska behöva ta drygt ytterligare ett år innan den känns närmare något som är fulländat. Men samtidigt vet jag ju också att jag och mina vänner under detta året kommer ha precis lika fantastiskt kul tillsammans med detta som vi haft innan.