Pro Evolution Soccer 2014

Oj, vilken omställning. Efter att ha spelat FIFA 14 konstant under en hel helg känns det förstås märkligt att plötsligt sitta med Pro Evolution Soccer 2014 istället. Det är ju fortfarande fotboll, men presentationen, musiken, spelkontrollen, kommentatorerna och till och med majoriteten av lagen är fullständigt annorlunda. Till att börja med möts jag av arian Nessun Dorma så fort jag slår på spelet. En upplevelse i sig, helt klart, och tillika ett kaxigt drag av Konami som skvallrar om stundande stordåd. Jag får ny kraft, ny inspiration. Jag vill göra mål.

Det blir knappast sämre när jag navigerar mig fram till UEFA Champions League, väljer Manchester United och möts av ett spektakel av samma typ som man ser på TV när det är dags för den verkliga upplagan. Stor arena, pampig musik, publikens jubel, fyverkerier. Konami kan det här med att skapa stämning, tänker jag och upptäcker att publiken bokstavligen ropar Ko-na-mi, Ko-na-mi! En tydlig markör för Pro Evolution Soccer 2014:s medvetenhet om att det här är just ett fotbollsspel och inget annat. På gott och ont. För det ska sägas direkt: om man vill ha den mest verklighetstrogna fotbollsupplevelsen, sedd till licenserade klubbar, spelare och arenor, bör man kika på konkurrenten istället.

Bara en sådan sak som att Manchester United möter Man Blue istället för Manchester City tar udden av derbykänslan för mig, och om man verkligen älskar Arsenal lär man ha svårt att vänja sig vid att favoritlaget kallas för North London. Sägas bör också att det bara (nåja) finns 19 arenor här, varav ett helt gäng är påhittade. Old Trafford och Allianz Arena är två av arenorna som har återskapats i all sin prakt, men framförallt fans av La Liga får kompromissa ordentligt då inte en enda spansk arena finns representerad.

Det finns kort sagt enormt många licenshål att fylla i, och jag har full förståelse för att det här kommer att vara en dealbreaker för många. Även jag har svårt att motivera mig själv till att vinna Champions League-bucklan när det inte ens går att identifiera alla lag i ligan.

Vad Pro Evolution Soccer 2014 däremot har att erbjuda är superb fotbollskänsla på planen. Något har verkligen hänt det här året, och inledningsvis är det svårt att sätta fingret på vad. När jag passar fram och tillbaka hittar mina medspelare luckor i försvaret och tycks ofta förstå precis vad jag vill uppnå med taktiska ögonblicksbeslut. Väl slagna djupledsbollar letar sig ofta fram till en snabbtänkt anfallare, och passningar mellan två försvarare möts inte sällan av en rask medspelare. Den artificiella intelligensen är stundtals helt otrolig, och jag tror att jag förstår vad Konami har gjort.

Efter ett knapptryck sker en minimal fördröjning innan passningen, skottet eller vad det må vara går iväg. Detta för att spelaren behöver förflytta sin fot till bollen innan den kan gå iväg. Att trycka på A är alltså inte samma sak som att passa iväg bollen, utan snarare ett kommando för att sätta igång spelarens rörelsemönster - som i sin tur skickar iväg bollen. Under den korta fördröjningen hinner datorstyrda spelare räkna ut att en passning är på väg, samt vart denna kommer att gå.

Det här är, för mig, en av de största omställningarna från FIFA 14 där bollen ju passas bort omedelbart vid ett raskt tryck på A-knappen. Tempot förändras helt, liksom tyngden och realismen i spelet. Det går inte att rädda faktumet att man står för nära en försvarare genom att passa bort bollen i panik. Istället måste rörelserna få ta sin tid. Ännu en aspekt som man får tycka vad man vill om, förstås. Jag gillar hur verklighetstroget tempot trots allt blir, även om detta tvingat mig att revidera mina kontringsstrategier.

På tal om att ta sin tid så dyker en liten laddningsskärm upp, då och då, mitt under matcherna. "Now Loading" står det. Bara sådär. Extremt störande. Detta sker inför hörnor, inkast, straffar, frisparkar och utsparkar, framförallt, och känns närmast oacceptabelt från ett sportspel år 2013. Utöver detta vill jag påpeka att bilduppdateringen är i lägsta laget. I synnerhet under filmsekvenser och till och med repriser som dessvärre renderas bedrövligt hackigt, vilket tar udden av faktumet att spelarmodellerna i övrigt är riktigt, riktigt välgjorda. Överlag upplever jag att grafiken är i absoluta toppskick, men även under matcher kan bilduppdateringen rämna en aning under spelets vikt.

Tacklingarna är i det närmaste fulländade den här gången och påminner mer om hemsk NHL-hockey, eller bara regelrätt misshandel, än något annat. Att satsa från 10 meter, få upp farten, glida in med foten och se motståndaren flyga som en skadeskjuten svan genom luften är ordentligt tillfredsställande, och upplevelsen blir knappast sämre av att publikljudet är strålande verklighetstroget med allt från öronbedövande visslingar till jubel.

Detsamma går dessvärre inte riktigt att säga om kommentatorerna som sällan har något meningsfullt att säga. Jag ska också poängtera att domarna kan vara lite väl snälla med sina domslut ibland. När jag klipper benen bakifrån på en anfallare utan att ens vara i närheten av bollen förväntar jag mig inget annat än ett rött kort. Att jag stundtals inte ens bestraffas med gult kort är förvisso bekvämt när jag spelar ensam, men kan bli frustrerande i multiplayer.

Skott på mål är en av de främsta anledningarna till att jag kommer att spela Pro Evolution Soccer 2014 i mängder framöver. Känslan av att dra iväg ett ordentligt matigt skott som rullar upp i nätet är nämligen beroendeframkallande i sig, och det är enkelt att placera skotten precis vart man vill - något som ju inte alltid varit fallet i PES-serien. Målvakterna tenderar dessvärre att göra rätt korkade beslut, såsom att rusa ut 15 meter mot en anfallare, vilket ibland gör det lite för enkelt att göra mål och vice versa.

Som tidigare nämnt kommer solospelandet på kant av faktumet att licenser saknas. Något som påverkar alla beståndsdelar utanför planen. Master League är inget undantag, och verkar heller inte ha förändrats i någon större utsträckning sedan tidigare installationer i serien. Rollen som manager blir helt enkelt inte särskilt kul när jobberbjudanden ramlar in från lag som inte finns i verkligheten och spelare som ska köpas upp är påhittade sådana.

Istället är det på planen som Pro Evolution Soccer 2014 verkligen skiner, som sagt. Tempot, tacklingarna, skotten, grafiken och ljudet bidrar samtliga till en unik spelupplevelse både inom genren och serien. Tillräckligt mycket har förändrats för att fans av serien bör inhandla årets modell även om man spelat fjolårets dito till leda. Det förutsätter dock att du framförallt spelar multiplayer - online eller offline - för sett till singleplayer är det fortfarande FIFA som ligger i framkant med ett djup som Pro Evolution Soccer-serien aldrig kommer i närheten av. Med det sagt gillar jag verkligen spelmekaniken som erbjuds här, och kommer förmodligen hellre att dra fram just Pro Evolution Soccer 2014 under stundande fotbollskvällar i goda vänners lag.