Postal 4: No Regerts

Running with Scissors bärsärkagångssimulatorer har aldrig dragit ner några applåder från den samlade kritikerkåren. Snarare är det så att spelserien har blivit så brutalt sågad vid fotknölarna att motstycke saknas och det är väl snudd på unikt att misslyckas så kapitalt och frekvent men ändå fortsätta som om att ingenting hänt. Det har dessutom blivit sämre och sämre med tiden, där i synnerhet tredje installationen inte sällan omnämns i diskussioner rörande "tidernas sämsta spel", vilket de inte är sena att använda själva i marknadsföringssyfte. Det är dock ingen hemlighet att kritikerbetyg och spelarbetyg kan skilja markant och det gör det också när det kommer till kronjuvelen i samlingen, Postal 2. Omtalat och kritiserat, inte minst av media som lyckades med konststycket att både få spelet bannat i flertalet länder, inklusive Sverige under en period och försäljningssiffrorna att skjuta i höjden men här lyckades Running with Scissors ändå hitta något. Postal 2 var en smutsig diamant nedtryckt i dyn men sedan var det som sagt var slut på det roliga för när det kommer till Postal III så är kritiker och spelare rörande överens, det var osedvanligt uselt.

Postal har alltid varit "freedom of speech" i spelform och har aldrig tagit sig självt på allvar och det har också varit charmen i det hela. Det finns trots allt något uppfriskande i att släppa alla hämningar och tabun och gå bärsärkagång på civilisationen. Men kaxigt och ekivokt är en sak, trasigt och tramsigt är något helt annat. När spelen är buggiga bortom all rim och reson och infantila på ett högst pinsamt sätt är det omöjligt att se genom fingrarna och när nu Postal 4: No Regerts har släppts så fortsätter man på den inslagna vägen. Det är inte fullt så bedrövligt som containerbranden trean men det är heller inte särskilt långt ifrån. Det är nämligen ren kattastrof, för att svänga sig med samma typ av medvetna putslustiga felstavning som utvecklarna gör i titeln.

Alla som har spelat Running with Scissors bärsärkagångssimulator vet ju att katter utgör en stor del av den humor som utvecklaren vill förmedla. För det är ju så att rent gameplay-mässigt så ligger ju Postalspelen ungefär så långt ifrån originalitet man kan komma, men man har i gengäld kompenserat det med en riktigt sjuk humor och en ordentlig portion no fucks given, bland annat genom att använda katter som ljuddämpare. Inget shtick som landar särskilt mjukt hos alla förstås men för rätt publik så kan det absolut flyga. Men det är också en svår balansgång det där. När blir det helt enkelt för mycket? När slutar det att bli roligt att gå runt och kissa på folk? Utan att ha ett konkret svar på den frågan så är den gränsen i alla fall passerad för egen del. Postal 4: No Regert är nämligen ett bedövande trist spel, det har något av de sämsta gameplay jag någonsin upplevt, striderna är ohyggligt stela, humorn är, ursäkta min franska, hjärndöd och det är så vansinnigt buggigt och defekt att jag stundtals bara vill gå full postal och kasta ut konsol och TV genom fönstret.

Jag, i egenskap av the Postal Dude har precis blivit bestulen på min trailer efter ett toalettbesök längs vägen och står nu strandsatt, med jycke men utan både hem och monetära medel. Jag är dock redo att knega för mitt levebröd och styr därför min kos mot den fiktiva hålan Edensin för att söka arbete och efter ett synnerligen frustrerande sökande efter en arbetsförmedling hittar jag till slut rätt och stöter på ett riktigt ärkesvin bakom disken. Men han är i alla fall redo att ge mig diverse skitjobb för 50 % i arvode så jag hakar på. Dealen är en ren förolämpning förstås och något jag verkligen inte förväntade mig att den normalt sett övertända och lättkränkta duden skulle ta utan strid men så blir det i alla fall och jag står nu med ett antal val framför mig, där jag kan byta glödlampor nere i kloakerna, stoppa ett upplopp i fängelset eller ligga runt mot betalning. Det ena valet är tråkigare än det andra och det är också så här spelet kommer att se ut framöver. Veckouppdrag, måndag till fredag. Lappa felparkerade bilar, fånga bortsprungna djur, skyffla skit. Ingen som helst mening med något av det egentligen. Ingen djupare mening, inga politiska katapulter eller social kommentering. Ingen satirisk kritik mot samhället, enbart tråkigt förvärvsarbete varvat med skämt som oftast rör området runt om eller i själva ringmuskeln.

När jag väl hamnar i strid med någon så önskar jag omgående att jag hade valt att vandra pacifistens väg i stället för maken till risig combat har jag väl sällan varit med om. AI:n här är skrattretande dålig och varenda fiende springer rakt emot mig, som på en spikrak linje och får därmed omgående delar skallen bortskjuten. Ibland fastnar de i omgivningen eller i varandra, i stora klasar och utgör därmed noll hot. Bara att plocka av, som lågt hängande frukt. I vanlig ordning har jag mängder av vapen i min ägo men inget känns särskilt bra att använda. Allt saknar den där känslan av genuin tyngd och dynamik och till slut använde jag nästan enbart pistolen, som ändå kändes hyfsad men fortfarande alldeles för klen. Inte blev det bättre av att fienderna längre in i spelet tålde så mycket bly att det rentav blev löjligt efter ett tag. Ett halvt magasin rakt i tinningen borde sänka även den starkaste av män kan man tycka men icke! Å andra sidan så spelar det absolut ingen roll om jag dör. Jag får börja om på samma ställe och jag förlorar ingenting, förutom möjligen min heder. Varje uppgörelse är en monoton och andefattig process som bara måste bockas av för att komma vidare.

Lika urbota trist är det att utforska Edensin. Att försöka hitta någonstans med hjälp av tidernas kanske sämsta karta är visserligen en utmaning, dock ingen rolig sådan. Till slut tröttnade jag på att irra omkring i ovisshet och fastna i grafikbuggar, som tvingade mig att starta om spelet och bestämde mig därmed för att hyra en permobil för mina surt förvärvade slantar och döm om min förvåning när det blev ännu värre. Att försöka manövrera detta stela, långsamma och bångstyriga åbäke var min i särklass värsta spelupplevelse på år och dar och om det var rikligt med bugg innan så blev det inte bättre nu. Den platta spelvärlden saknar nämligen inte platser att köra fast i och när det väl händer, ja då är det sayonara motherfucker till den spelomgången. En annan "kul" grej var att om jag hyrde en kärra och lämnade den stående ett tag så var den plötsligt försvunnen. Puts väck, bara så där, som en avlöning.

Någonting jag verkligen avskyr i spel är när det skall plattformas till förbannelse trots att spelmekaniken inte kan beskrivas som något annat än ett enda stort haveri och därmed i grund och botten egentligen inte alls är anpassat för sådana åtaganden. Det svåraste i ett spel får aldrig vara att klättra ner för en stege och för att strö ytterligare salt i de vidöppna såren. När det är 2023 och utvecklaren inte ens har bemödas sig med att göra en klättringsanimation för nämnda aktivitet utan i stället låter spelaren "sväva" ner för stegen så vet man att det är slappt bortom all acceptans. Nu är inte grafik allt här i världen men Postal 4: No Regerts är verkligen gräsligt på den punkten. Det är så kantigt, livlöst och rakt igenom hopplöst daterat att det bara är på årtalet man kan skilja det från de spel som släpptes tidigt till sjätte konsolgenerationen. Karaktärsmodellerna hör till de sämsta jag sett i modern tid och ljudeffekterna är verkligen inte mycket bättre. Ofta utan ordentlig synk och med skjutvapen som saknar all form av riktigt tryck, ärligt talat låter mest som pyspunka.

Allt det här, som jag har gått igenom är förstås illa om man tittar på tillkortakommandena var för sig men i kombination är det rent av själadödande och borde avskräcka varje människa vid sina sunda vätskor från att lägga en enda spänn på Postal 4: No Regerts men faktum är att även om det hade varit helt gratis så hade det ändå varit på tok för dyrt.