Phantasy Star Online Episode I & II

Det var inte igår som jag spelade Phantasy Star Online på min Dreamcast. Spelade några hundra timmar (ingen överdrift) våren 2001, en av de starkaste spelupplevelserna för mig personligen. Mina karaktärer, den robuste roboten Curtis (RAcast), och den mänsklige huntern Pug, levlade och spelade sig igenom varje vrå av det första spelet. Mysteriet bakom händelserna kring Pioneer 1:s kolonisering av Ragol spelade jag igenom gång på gång.

Nu kommer Phantasy Star Online till Gamecube. Och tyvärr avfärdar säkert många spelet på förhand som en Dreamcastkonvertering. När man dessutom måste betala en månadsavgift för att spela online och skaffa en bredbands- eller modemadapter till sin Gamecube känns det kanske inte som det mest angelägna inköpet när både Metroid Prime och Zelda är i faggorna. Men jag ska försöka förklara vad det är som gör PSO till den underbara spelupplevelse jag tycker att det är. Gemenskapen är intakt och PSO: Episode I & II är faktiskt ingen simpel Dreamcastkonvertering.

Det första du gör i PSO är att skapa din karaktär. Det finns tre olika raser, och tre klasser (yrken). Du kan välja mellan att vara en robot, människa eller newman samt yrkena hunter, ranger och force (magiker). Huntern och människan är mest allsidig, roboten kan inte vara force och newmans är mest lämpade som force. Du kan välja utseende, proptioner, hår och så vidare för att göra din karaktär speciell. Jag väljer att återuppliva Pug (HUmar, mänsklig manlig hunter) och ger honom neonblått hår med sidbena modell grande och en blå uniform. Äventyret kan börja.

Episod ett är samma äventyr som till Dreamcast. Skogen, grottorna, gruvan och ruinerna. Det finns fyra svårighetsgrader och allt känns igen. Inte så spännande men banorna är så välgjorda att de faktiskt håller fortfarande. Vissa grafiska förbättringar har gjorts, skuggor, vatteneffekter i grottorna, vågeffekten i telepipestrålen. Men det mesta är precis som förut, det finns gott om sidouppdrag och när du klarat en svårighetsgrad låser du upp nästa offline. Nu kan du dock även spela splitscreen tillsammans med några kompisar. Positivt för dem som inte vill fortsätta att betala onlinekostnaden, men ändå vill avnjuta PSO då och då. Online kan du spela hard vid level 20, very hard vid level 40 och ultimate vid level 80. Svårighetsgraden är densamma som till Dreamcast, men numera tappar du inte ditt vapen när du dör utan enbart dina pengar som dock försvinner helt och inte kan hämtas av någon annan.

Episod två är ett helt nytt äventyr som är svårare än ettan. Det är inte att rekommendera att kliva in med en helt nykläckt gubbe i episod två. En jämförelse är att jag klarade episod ett på normal vid level 24 och det dröjde en bra bit över level 60 innan jag klarade episod två på normal. Visserligen berodde det mest på att jag spelade hjälte och sprang i vägen för sista bossen dödsstråle (bästa att hålla sig långt ifrån honom och fega). Episod två består också av fyra banor, VR Temple och VR Spaceship som är övningsbanor i ett virtual reality rum ombord på Pioneer 2. Därefter skickas du till episod tvås verkliga äventyr på ön Gal Da Val. Grafiken i denna del av spelet gör att episod ett känns aningen föråldrad. Den första banan heter Central Control och består av fyra delbanor, du måste gå igenom djungeln, stranden och bergsslutningen för att låsa upp porten till en bossbana som avslutar Central Control. Därefter når du episod tvås verkliga finalbana Seabed, en bas under vattnet som leder ner i djupen och till ett slutligt avgörande med en mäktig boss. Episod två är fiffigt konstruerad med en separat historia och det är inte otänkbart att man kan lägga till ytterligare episoder i framtiden.

Tyvärr känns bandesignen genomgående sämre i episod två och speciellt den första banan är rent obehaglig på sina ställen. Att man exempelvis satt en av spelets största fiender i en trång stengång är bara idiotiskt, halva fienden är gömd i väggen och det finns inget utrymme att undvika hans attacker på. Men annars finns många mysiga nya inslag, framförallt är miljöerna vackrare i episod två.

Sonic Team har bemödat sig lite för att göra klasser mer distinkta. Framförallt kan hunters numera inte behärska viktiga magier som reverser (återupplivning), shifta (höjd attack) och deband (höjt försvar). Inte heller ljusmagin (grants) eller dödsmagin (Megid) var tillgängliga för Pug. Detta gör att mixen i lagen när man spelar online är viktigare. Att spela utan en magiker blir svårare. Tidigare klarade man sig bra med enbart hunters och rangers.

Att man lagt till ett läge där det går att spela fyra spelare offline känns också positivt. Dock är det inte samma känsla som att spela med kompisar online och äga hela sin tv-skärm. Dessutom riskerar man inte bråk i tv-soffan när man snor ett sällsynt vapen framför nosen på sin medspelare. Vapnen förresten har blivit betydligt mer unika och spännande. Nu är de inte längre identiska pistoler och svärd med olika färger. Nu har de sina egna grafiska särdrag. Dragon Slayern ser ut som Soul Edge till exempel och alla rares (ovanliga vapen) ser speciella ut. Speciellt kul är givetvis speciella vapen som vissa fiender tappar. Att gå omkring med en Booma’s Claw (armen från en hårig best i skogsbanan) känns helt rätt för att inte tala om en käpp med en Hildebears huvud på. Andra specialvapen som sticker ut är maracas (från Sonic Teams Samba de Amigo, så klart), en wokpanna och ett paraply. Det finns hundratals speciella vapen och vissa är extremt svåra att få tag på. Dock finns det fuskare även till Gamecube som manipulerat till sig spelets mest svårfunna och kraftigaste vapen. Tråkigt men till synes ofrånkomligt.
En stor del av styrkan i PSO är gemenskapen och det känns som om veteranerna från DC-versionen har återvänt. Tyvärr verkar det dock inte finnas så många nya spelare och den största delen av servrarna gapar ödsligt tomma.

Sammantaget så är Phantasy Star Online: Episodes I & II ett minst lika uppslukande äventyr som föregångaren. Men kostar det så smakar det och det känns lite tråkigt att kubägarna inte ens säkert vet att deras inköpta bredbandsadapter kommer användas till fler spel i framtiden. Givetvis tyder det mesta på att fler onlinespel kommer, men man skulle ju göra vilja veta säkert innan man lägger en kall femhundring på tillbehöret. PSO kommer dock att bidra med hundratals timmars underhållning för den som fastnar för spelet. Djupet, gemenskapen och samlarmanin borgar för detta.