Otroliga Detaljer i The Witcher 3: Wild Hunt

Vi här på redaktionen fortsätter med vår artikelserie där vi hyllar alla de mästerliga detaljer som förhöjer spelupplevelsen i några av våra favoritspel och nu har turen kommit till mig att få berätta vad jag tycker är några sjukt coola detaljer i The Witcher 3: Wild Hunt. Ärligt talat har det varit väldigt svårt att välja ut ett axplock från detta extremt expansiva och ambitiösa äventyr, men jag har försökt att komprimera ihop en lista här nedan:

Animationer:
Geralt rörde sig, liksom alla andra karaktärer i Witcher 3, mer följsamt än någonsin tidigare både i och utanför strid. Geralt rörde sig långsammare eller mer följsamt beroende på vilka element som presenterades för honom i den värld som så minutiöst utarbetats för oss spelare att avnjuta. Striderna mot Drowners vid flodbanken blev intressantare med ytterligare ett element att passa sig för (vattnet) där du inte gärna ville fastna i mitten av striden och riskera att gå en pinsam och alldeles för tidig död till mötes mot dessa übersnabba men förhållandevis svaga fiendetyper. Geralt höjde handen och försökte vifta bort bin när du vandrade över en bikupa i skogen och han hostade när du råkade parera in i ett gasmoln i träskmarken. Små detaljer som att Geralt till exempel lyfter upp svärdets skida för att stoppa ner sitt svärd efter en strid eller sömlöst byter mellan de två svärd han har till sitt förfogande mitt i stridens hetta kan tyckas triviala men när du har ett spel vid dina händer som lätt kan räcka mellan 100-200 timmar så är det otroligt viktigt att animationsarbetet är lika vasst som de svärd Geralt svingar då det är dessa små detaljer som syr ihop den större helheten. Det som dock imponerade på mig mest när jag första gången kickade igång Witcher 3 var gestikuleringen och ansiktsanimationerna som följde dialogen till punkt och pricka i alla de scener som utspelade sig mellan uppdragen, animationsarbetet var verkligen "top notch".

Hästen (Roach):
Att kunna traversera land och rike med hjälp av hästrygg var ett otroligt välkommet inslag i den tredje installationen av Witcher-sagan om du frågar mig. Både i första och andra spelet var man tvungen att röra sig fram enbart till fots genom de ofta relativt stora områden Geralt befann sig i, vilket speciellt i det första spelet kunde leda till leda (pun intended) men framförallt ibland var ett rent irritationsmoment. Det skadar inte heller att hästen som fortskaffningsmedel var så väl implementerat att jag inte sett det lika bra utfört i ett spel sedan Red Dead Redemption och jag tror att det idag fem år senare kanske bara överträffas av Red Dead Redemption 2. Roach rörde sig likt Geralt (ofta) utan problem genom världen och kunde dessutom bära saker åt vår kära Witcher vilket gjorde det eviga "lootandet" lite behagligare. Animationerna var även här "on point" och Geralt rörde sig otroligt snyggt upp på hästryggen från alla olika väderstreck. Du kunde dessutom slåss från hästryggen vilket för mig var en smula beroendeframkallande i och med att man kunde få tiden att sakta ner när man anstormade sina fiender och därmed dela ut välriktade och mycket dödliga svärdsving. Detaljen att man kunde slå andra ryttare ur sadeln med en välriktat sving gjorde också att jag ibland aldrig lämnade hästryggen under striderna.

Signs:
Den Magi du kunde utföra i Witcher-spelen kallades för signs och de fungerade aldrig så bra som i den tredje delen. Aard kunde kasta de som anföll dig bakåt, Quen skapade en sköld runt dig som reflekterade pilar samt svärdslag och Igni kunde sätta eld på fiender, ibland flera åt gången. Dessa olika magier kunde genom spelets gång uppgraderas och anpassas efter tycke och smak och gjorde dig i slutändan antingen otroligt stark med dina favorit-signs eller till en "Jack of all trades" dvs. halvbra med dem alla. Det coola med Witcher 3 var dock hur mycket annat än strider du använde din magi till runt om i världen. Geralt kunde slå ner barrikaderade dörrar med Aard, eller sätta eld på bikupor för att komma åt honung. Under strid på hästryggen kunde man lugna hästen med den hypnotiska magin som kallades för Axii för att inte bli avkastad när en flock med vargar omringat Roach. Detta är bara några få av de användningsområden som "Signsen" stoltserade med och ofta behövde du använda magi och en smula list för att klara många av de sidouppdrag som fanns utspridda runt om i världen.

Vem ska jag sälja till?:
Witcher 3 hade ett otroligt komplext system för byggandet av vapen och rustningar, försäljning och handlandet av varor samt bryggandet av olika brygder för att öka dina egenskaper. Du kunde till exempel bryta ner dem olika komponenter du hittade i deras minsta beståndsdelar för att med fördel bygga ett nytt vapen eller rustning. En häftig detalj i hela denna process var att du fick olika priser för olika komponenter och varor beroende på om den försäljare du pratade med relaterade till de varor du sålde och du kunde inte sälja alla varor till alla försäljare du stötte på längs med vägarna. Detta var något som bidrog till en falsk känsla av en levande ekonomi och i förlängningen en liten detalj som gjorde att världen kändes än mer levande. Min vana trogen försökte jag hitta sätt att utnyttja detta på och spenderade tid jag aldrig kommer att få tillbaka på att ränna mellan olika försäljare för att försöka hitta obalanser i prissättningen. Jag kan inte påstå att det gav särskilt mycket dock vilket i sig antingen tyder på ett väldigt väl utarbetat system eller på min egen dumhet. I detta fall kan det nog ha varit både och..

Vegetation och väder:
Witcher 3 lanserades komplett med en dygnscykel och ett dynamiskt väder som kan få många andra spel att skämmas. Faktumet att spelbarheten förändrades under dygnets olika timmar imponerade iallafall på mig. Butikerna stängde under natten och folk i städerna gick och lade sig vilket betydde mycket mindre människor i rörelse. Även de olika varelser som huserade i världen anpassade sig efter mörkret och det var till exempel vanligare att stöta på spöken och liknande nattetid. Vädret spelade också in på spelbarheten och upplevelsen då träd gungade i vinden och vattnet blev oroligt under storm vilket gjorde din karaktär blöt och gav en kraftig osäkerhetskänsla när man befann sig ute på öppet hav. Nu vet jag inte om blixten kunde slå ner i ens båt då jag aldrig var med om det själv men ryktet på nätet sa när det begav sig att så var möjligt.

Världen och den otroliga detaljrikedomen:
För mig övergår det ibland förstånd och sunt förnuft, hur spelutvecklare idag kan skapa så sammanhängande och detaljrika världar för oss spelare att utforska, och värre lär det bli. Witcher 3 är nog det mest detaljrika spelet jag någonsin spelat, men det säger jag som en människa som inte hunnit igenom Red Dead 2 än. Allt från den fantastiska grafiken till detaljer i inomhusmiljöer till dem slottsruiner och havsbottnar man i spelet besöker är så minutiöst detaljerade att jag ibland bara vandrar omkring och kikar på olika saker, och det känns ständigt som man missat något. Estetiken är helt otrolig och jag älskar verkligen de partier då man är i slottsmiljöer eftersom de är så väl utförda att det känns som man spelar igenom ett avsnitt av Game Of Thrones (minus sista säsongen, den kan vi alla glömma). Världen påverkade dessutom Geralt och Geralt påverkade världen omkring sig. Överallt träffade man på sin resa olika typer av människor som behövde hjälp, utgjorde hot eller hamnat i trångmål av något slag. Vissa hatade Geralt för att han var annorlunda och Geralt hade tydligt en egen agenda gällande vilka människor han tyckte om eller inte. I alla uppdrag gällde det att passa sig och kanske inte tro på det första man hörde då människorna man stötte på ofta bar på egna dolda agendor och inte alltid visade sig vara den de först utgivit sig för att vara, något som i mina ögon gjorde att de kändes ännu mer mänskliga. En annan fantastisk detalj är hur uppdragen förändrade världen runt dig. Efter vissa uppdrag där en viss person blivit dömd till döden kunde du sedan hitta denna person hängandes eller uppspikad längs vägen. Dödade du mycket bestar i en del av världen så återbefolkades denna så småningom av vanliga människor som vågat sig tillbaka och dessa var välvilligt inställda och pratade mycket gott om Geralt.

Olika fiendetyper, olika strider (svagheter):
När spelet skulle komma minns jag att CD projekt sa att de ville skapa ett spel där varje typ av fiende du kunde stöta på skulle kännas som en bossfight i sig. De ville skapa en känsla av att spelaren alltid skulle behöva räkna med sitt motstånd och förbereda sig inför varje fight. Nog för att varje fight inte är en bossfight men känslan av att behöva räkna med sitt motstånd finns där i allra högsta grad, särskilt på de högre svårighetsgraderna där en flock med vargar lätt kan överrumpla dig med hjälp av sin snabbhet och rena nummeröverläge om du inte är försiktig. Varje strid känns annorlunda i och med att du måste anpassa din spelstil efter de olika fiendetyper du stöter på och förberedelserna inför de lite svårare fiendetyperna ser olika ut beroende på vad du möter på. Spöken har en svaghet för ett visst gift som du kan smörja dina svärd med innan strid, och är ömtåliga gentemot viss magi. Tidigare nämnda drowners är ömtåliga för en annan kombination av gift och magi osv. Detta system skapade en variation i striderna och det blir för mig iallafall aldrig tråkigt att kriga i The Witcher 3: Wild Hunt.

Spel i spelet:
När du skapar ett mini-spel som extraunderhållning i ditt redan magnifika äventyr som bygger på en så bra grundpremiss att det efter något år byggs om till ett eget spel som står på egna ben då vet du att underhållningen du levererar är på en annan nivå. Jag pratar givetvis om kortspelet Gwent som på sätt och vis går att likna vid Magicka eller Hearthstone även om de alla är lite olika i sin utformning. Gwent var ett turbaserat kortspel som du kunde spela på de olika tavernor och vandrarhem som gick att hitta runt om i världen och bidrog till ett samlarvärde i form av att du kunde köpa nya kort av olika försäljare runt om i landet. Detta gav ett mervärde till att utforska och handla av olika försäljare istället för att bara hålla sig till samma gamla försäljare i samma gamla camp. Var jag någonsin bra på Gwent undrar ni kanske? Jag kunde inte ens vinna mot de simplare av pöbel i spelets risigaste tavernor men den här artikeln handlar ju inte heller om mig.

NPC-dialog:
Ofta snubblade du i Witcher 3 över intressanta samtal längs gator och torg och ofta kunde dessa leda dig till nya insikter om världen runt omkring dig eller till och med till nya uppdrag och gömda skatter. Samtidigt hjälpte dessa konversationer till med att bygga upp stämningen av att det pågick ett rasande krig i landet och när man rörde sig mellan byar på landsbygden så kunde man tydligt se och höra spåren efter det krig som dragit fram. Gråtande familjer vid nedbrunna stugor och hängande lik i träden, människorna pratade förtvivlat med varandra. Mina favoritminnen med Witcher 3 är dock de dialoger som var åt det humoristiska hållet där till exempel en NPC en gång i Vizima utbrast "So you slay monsters u say? I have a real beast of a mother-in-law" när jag vandrade förbi i mina egna tankar. Jag blev så paff att jag stannade upp och tog mig en titt på honom varpå jag utbrast i ett riktigt gott asgarv.

Hängande kroppar:
En schysst mindre detalj som jag lade märke till nu när jag senast startade upp Witcher 3 var att det finns lappar uppsatta efter vägen där det står att den som tar ner hängande kroppar från träden själv kan bli straffad med döden. Detta imiterar den verkliga världen under medeltiden där arméerna ofta hängde upp döda kroppar av sina fiender så att de skulle ruttna och sprida rädsla, liksom i spelet var det straffbart med döden att skära ner dessa.

Bovine initiative:
När Witcher 3 släpptes fanns det en bugg som gjorde att du kunde döda kor i spelets första område och sedan meditera för att få dem att återfödas så att du kunde döda dem på nytt och på detta sätt tillskansa dig oändlig rikedom redan från start. För att råda bot på detta lade utvecklarna genom en uppdatering in ett stort monster som kom ut ur skogen och slog ihjäl dig. Lyckades du döda denna best så kom det en ny, och detta i alla oändlighet tills du till slut dog. Problemet var bara att om du själv hade kommit väldigt långt i spelet och spelat dina kort rätt så var du tillräckligt stark för att döda även dessa bestar utan problem och sakerna som dessa fiender droppade var mer värdefulla än de ursprungliga kossor du dödat. Spelet uppdaterades igen och idag rusar det endast ut ett monster ur skogen om du dödar sex stycken kor nära White Orchard som första området i spelet heter. Buggen nådde något av en kultstatus och är idag något av vad man skulle kunna kalla för en fan-favorite som till och med fick ett eget kort tillägnat sig i kortspelet Gwent.

Geralts skägg växer i realtid:
Geralts utseende förändrades i realtid i takt med att du spelade Witcher 3 och du kunde både klippa dig och raka dig, vilket kom att behövas då Geralts skägg efter många långa timmar i skogen kämpandes mot monster kunde växa sig riktigt yvigt. En annan häftig detalj var att man började se framträdande vener och tecken på förgiftning i Geralts ansikte ju fler ohälsosamma brygder man stoppade i honom.

Så, det var några av de detaljer som fastnade i mitt detaljminne även om jag såklart missat/lämnat ute en hel del, vi snackar ändå här om ett spel med sinnessjukt mycket speltid, och jag kan utan att skämmas säga att jag inte hunnit med allt som finns att göra. Därför är jag väldigt nyfiken på några detaljer som ni läsare fastnade för när ni spelade igenom The Wticher 3? Kommentera gärna om ni har några favoritdetaljer eller roliga händelser att dela med er av!

Du har väl inte missat tidigare delar ur denna artikelserie?
Otroliga detaljer i Red Dead Redemption 2