Novocaine

Idén är rolig. Lite sådär 80-talslustig med ena foten i Älskling, jag krympte barnen-träsket och den andra i One Man Army-rullarnas bottenlösa REA-back. Nate Caine Can't Feel Pain, och det leder till en heldag av överdrivet grafiskt videovåld som självaste Seagal skulle vara stolt över. Filmen börjar med ett bankrån. Nate arbetar som bankföreståndare, klär i billiga kostymer, undviker social interaktion i fikarummet och underhåller sin medfödda nervskada med största möjliga försiktighet då han inte kan känna smärta och därmed har en benägenhet att skada sig själv utan att veta om det. Nate råkar hälla kokande eftermiddagskaffe på sin vänster hand, som helt plötsligt ser ut som en mikrad tacopaj, medan han inte ens märker av det - och på den vägen färdas vi, under filmens introduktion.

Men så dundrar tre skjutglada gangstertomtar in på banken där Nate gömmer sig, skjuter bankchefen i huvudet och kidnappar arbetskollegan Sherry, som Nate råkar vara djupt förälskad i. Istället för att gömma sig bakom skrivbordet (vilket vore en passande åtgärd/reaktion för Nate Cains del) bryter sig den introverte simpen ur sitt skal, larven blir en fjäril då han i stulen snutbil sätter efter rånarna för att frita sin fagra mö.

Inget av detta är ju det minsta originellt och varenda ordväxling, reaktion eller interaktion har vi alla sett förut. Novocaine är i grunden bara en Nobody, Wick eller valfri Statham-rulle ompaketerad med en liten twist. Det som räddar Novocaine ur ett träsk av uselhet är helt klart The Boys-stjärnan Jack Quaid som spelar huvudrollen här. Killen besitter utan tvekan en särskilt svårfångad förmåga att blanda tillbakadragen blygsamhet med inre styrka och oförutsägbarhet vilket gör hans rollfigur en rolig sådan. Rätt va det är sliter Nate liksom fram en glasfkaska och hamrar den rätt in i ögonen på en lejd hejduk så att blodet fullkomligen sprutar, något som gör att denna mörka actionkomedi bitvis är direkt hysteriskt rolig. Våldet är så otroligt överdrivet vissa stunder och så grafiskt grisigt att det inte går att sluta skratta, inte för min del i alla fall.

Det är inte särskilt bra detta, dock. Novocaine andas B-rulle rakt igenom men jag hde alfrig så tråkigt när jag såg den som jag hade när jag genomled Beekeper, Nobody, John Wick 4 eller A Working Man. Istället skrattade jag en del och såg hela tiden fram emot nästa dråpliga tortyrsituation där blodet sprutar.