Next of Kin

Det börjar oskyldigt med en bilresa till ett litet samhälle. Vi intar rollen som Thomas, en vanlig man i sina bästa år, som köpt ett hus med sin fru Martha. Det första som slår mig är att grafiken är mysig och inbjudande. Det ser ut som Stardew Valley eller ett gammalt Nintendo-spel i två dimensioner. Den illusionen bryts ganska snabbt. Detta är inte ett charmigt äventyr utan ett ganska svårtuggat indiespel som hanterar tunga samtalsämnen. Du kommer att möta konsekvenserna av psykisk ohälsa och ställas inför vad det kan göra med människor.

Det är svårt att inte bli imponerad över hur mörk den här berättelsen blir under äventyrets gång. Precis som alla spännande berättelser vaggas du in i en falsk trygghet. Det är också därför det är svårt att avslöja detaljer om själva berättelsen utan att sabba upplevelsen för dig. Det tog mig 81 minuter att se eftertexterna. Det är designat så att du ska kunna ta dig genom äventyret på en eller två sittningar. Detta är ett medvetet beslut av Spelkväll Games. De vill inte slösa din dyrbara tid i onödan. När berättelsen väl startar går det väldigt fort. Det börjar med att din fru försvinner, du har förlorat minnet och måste komma på vad som egentligen hänt. Vi har sett historier som dessa förut och en karaktär utan minne är inte något originellt. För att reda ut mysteriet kan du prata med personer i byn, hitta föremål och granska föremål för att låsa upp dina minnen.

För att få ut det mesta av detta behöver du acceptera att det handlar om jobbiga samtalsämnen. Psykisk ohälsa kan te sig på många sätt och få konsekvenser som självmord. Jag upplevde att kontrasten mellan grafiken, speldesignen och narrativet var stort. Du möts å ena sidan av fina miljöer, roande karaktärer och å andra sidan får du bevittna hemska saker en människa kan råka ut för. Det finns ett mörker över detta som inledningsvis gömmer sig under ytan. Den knappt godkända musiken förstärker detta. Det finns tyvärr en begränsad mängd musik, som upprepar sig om och om igen. Vissa stycken är riktigt välgjorda men de blir tyvärr repetitiva när de hörs för ofta, trots den korta speltiden. Det finns inga inspelade röster utan alla karaktärer pratar via text.

För priset av två liter läskeblask får du en väldigt personlig och närgången berättelse om två personer och deras utmaningar i livet. Psykisk ohälsa är något många kommer i kontakt med i verkliga livet och även om det inte tillhör det mest gripande jag upplevt är det viktigt att prata om dessa ämnen. Jag tycker att det sköts respektfullt. Jag skulle inte bli förvånad om utvecklarna på något sätt har personliga referensramar till detta. Detaljarbetet i manuset genomsyrar äventyret. Protagonisterna växer som karaktärer under äventyrets gång. Det finns alltid något att fundera över och om det som händer har en annan förklaring. Det är därför dialogen är det bästa med titeln. Det är också här du hittar styrkan med produkten.

Helhetsmässigt är det en kort men godkänd upplevelse som tacklar ganska svåra samtalsämnen. Det sköts bra och Spelkväll Games har skapat en ganska engagerande berättelse. Med tanke på att det är deras första projekt blir jag nyfiken på vad de kan komma att göra i framtiden, med lite mer erfarenhet och pengar. Tyvärr är musiken repetitiv och det spelmässiga fängslar mig inte. Det blir enformigt att inte kunna interagera med världen i så stor utsträckning. Jag saknar tillräckligt med variation i upplägget. Jag tror att detta hade lämpat sig bättre som en audiovisuell novell än ett regelrätt spel i sin nuvarande form. Med det sagt har Spelkväll Games potentiall som utvecklare. Tar de vara på styrkorna och utvecklar svagheterna kommer nästa titel blir ännu bättre. Kan du acceptera bristerna förlorar du inte mycket på att uppleva Thomas och Marthas berättelse i Next of Kin.