NBA Clash

Ibland förstår jag i princip ingenting. Som när det gäller NBA Clash. Detta trots att jag recenserat över 1000 titlar sedan 1994 och trots att jag spelat i stort sett varenda basketspel som någonsin sett dagens ljus. Nifty Games har gjort något så obegripligt som att försökt bygga om hur vi spelar TV-spelsbasket rent mekaniskt, vilket i slutändan nästan känns bisarrt. En sak vore det väl kanske om det handlade renodlade förbättringar i förhållande till hur exempelvis NBA Jam eller NBA Street fungerar sett till spelsystem och spelkontroll, men så är det alltså inte. Tvärtom.

NBA Clash är ett arkadsportspel som spelar med skärmen stående vilket innebär att basketplanen ses från kortsidan (hemmakorgen) och uppåt och här styr man inte sin spelare, sorgligt nog. Han springer och rör sig per automatik, det enda du ska göra är att antingen peka med fingret på ryggtavlan (skott), trycka med fingret på en medspelare (pass) eller dra i sidleds över skärmen för att genomföra en steal. Systemet är rent utsagt idiotiskt tråkigt och under mina första tre matcher satt jag mest och gapade på hur man ens kan komma på tanken att bygga ett spelsystem av denna typ. Vad var det för del på hur man kontrollerar sin spelare i exempelvis NBA Jam? Absolut ingenting, kan jag avslöja. Och det är här tillsammans med mängden mikrotransaktioner som NBA Clash innehåller, som det skiter sig för egen del.

Jag har helt enkelt inte roligt när jag spelar NBA Clash. Alls. Detta trots att jag vunnit en del multiplayermatcher (online) och till och med hunnit dominera ett par andra spelare som ragequit:at under pågående match. Vilket vanligtvis roar mig, men inte här. Spelsystemet och begränsningen i mekaniken gör detta hutlöst enformigt och ofta känns det mest som att jag sitter och stirrar på när någon annan spelar snarare än att verkligen känns sig engagerad i matchen i sig. NBA Clash kryllar av de där mikroköpsfokuserade menyerna också där man ombeds klicka på 790 000 knappar för att ta sig runt och där allt handlar om att låsa upp lootlådor och framförallt kränga upp pluskan för att spendera riktiga pengar i Nifty Games basketfiasko.

NBA Clash är inte roligt. Det hade kunnat vara roligt om spelmekaniken fungerade radikalt annorlunda, för att möta andra spelare online i det rankade spelläget som inkluderats här tror jag hade kunnat bli ordentligt beroendeframkallande om Nifty Games i sitt högmod inte trott att de skulle kunna revolutionerna sättet som vi alltid spelat basketspel, på.