Vad är det här för konstig känsla? Det här är något jag inte känt på många år. Är det optimism för ett sportspel? Jag vet inte om jag vågar gå och sova ikväll. För några veckor sedan recenserade jag Madden NFL 25 och det var precis den upplevelsen jag förväntade mig från samtliga sportspel i år. En medelmåttig sådan med några bra saker, men för mycket som frustrerade mig. När jag sedan startade NBA 2K25 var det med känslan av "ja ja, dags för samma upplevelse som förra året, men med uppdaterade laguppställningar". Vad jag istället bjöds på var det bästa spelet i serien på jag vet inte hur länge.
Tyvärr vet jag redan vad många kommer att tänka och säga. "Hur kan du gilla det här äckliga casinot där allt handlar om mikrotransaktioner?" Dessutom bör jag sätta en nolla i betyg på grund utav detta. Tro mig, jag hatar mikrotransaktioner som är spelförstörande lika mycket som all andra och det här spelet har sina problem med detta. Faktum är att det första jag såg när jag startade spelet var ett popup-fönster där jag ombads springa och hämta min plånbok för att köpa lite VC, som spelets valuta kallas. Det värsta är att det alltid kommer med en försening på nån sekund, precis i tid för att jag trycker på A-knappen för att gå in i ett spelläge, men istället öppnar fönstret för alla olika betalningsmöjligheter. Att mikrotransaktioner finns i MyTeam (seriens Ultimate Team-läge) är en sak. Där kan vi förvänta oss att det - tyvärr - finns för att köpa nya kortpaket. Men när det går ut över karriärläget, oavsett om du vill spela helt offline, för att kunna uppgradera din spelare känns det helt fel. Detta spelläge, som jag återkommer till senare, är nämligen kopplat till din onlinekaraktär som sedan går att använda offline.
Saken är att mikrotransaktionerna egentligen är det enda stora minuset för mig och det finns saker som NBA 2K25 gör bättre än något annat sportspel på marknaden. Den viktigaste av dessa är matchpresentationen och matchupplevelsen. Det finns inget spel som är i samma liga som 2K-serien när det gäller att presentera matcherna. Kommentatorerna är kanon med några olika uppsättningar och sidlinjesreportrar och annat. Variationen på de röstinspelade dialogerna höjer upplevelsen rejält. Det kan handla om hur bra en spelare gjort från sig, hur de växte upp i ett fattigt hushåll och nu är stjärnor, eller hur Bulls rookie Matas Buzelis från Litauen hade två basketspelande föräldrar och både hans morfar och farfar också spelade. Det finns halvtidsshower med Ernie Johnson, Shaquille O'Neal, och Kenny Smith från Inside the NBA på TNT (Charles Barkley vägrar vara med i spelet). Tyvärr verkar det som att denna show inte längre har nån framtid då TNT har tappat sina NBA-rättigheter. Dessutom har det tagits lagsnack från tränarna från riktiga matcher och stoppats in i spelet så det går att höra under timeouts. Inget annat sportspel kommer i närheten av detta.
Något annat som är i absolut högsta klass i NBA 2K25 är karriärläget. Jag bör givetvis direkt återkomma till problemet att det i princip kostar pengar att uppgradera din spelare. Sedan några år slängs din skapade spelare in i onlinehubben "The City" och för att kunna konkurrera där används VC (virtuell valuta) för att uppgradera din spelare. Vill du spela offline springer du helt enkelt över till arenan och spelar vidare därifrån. Men det går inte att uppgradera din spelare där utan VC. Det gör att om du inte vill spendera pengar på spelet kommer det ta en lång tid att göra din spelare bättre. En liten summa tjänas in varje match som spelas. Men att spela med en svag center med dålig returtagningsegenskap under flera säsonger och matchas upp mot Nikola Jokic, Joel Embiid, eller Victor Wembanyama är inte kul. På grund utav att jag inte haft råd att uppgradera min egen centers snabbhet känns det som att manövrera en finlandsfärja. Men om man kan bortse från detta är karriärläget väldigt bra och djupt. Det finns utmaningar runt om i staden att göra och ett litet snabbt spelläge som ger en bakgrundshistoria för din karaktär berättat under fyra matcher. Skriv på skoavtal, spela gatubasket mot datorstyrda spelare, åk runt staden i en gokart. Det finns mycket att göra. Väljer du att ta det online vidgas horisonten ännu mer med olika matchtyper och motståndare. Vill du hellre bara spela match efter match offline och ignorera alla sidoaktiviteter går det att göra det också.
För några år sedan lade 2K-serien till något som jag tycker att alla sportspel borde ha. De kallar det för "Eras" och det är kort och gott ett franchise-läge, men där det går att spela under olika tidsepoker. Detta år går det att starta en sparfil i sex olika eror där den äldsta startar säsongen 1983 med Magic mot Bird. Där går det också att hitta The Jordan Era från 1991 och The Modern Era som utspelar sig i nutiden. Det är möjligt att det handlar om licenser och annat, men jag förstår inte att andra sportspel inte har något liknande. Tänk att spela på en lerig Premier League-plan från 80-talet eller ta över ett lag i Gretzky-eran. Om gammal hederlig franchise är mer din stil finns det givetvis också ett spelläge där du kan ta över vilket lag du vill och sköta allt från biljettpriser till trades och laguppställningar. MyTeam bör jag väl också nämna lite fort, men det är i princip samma upplevelse från förra året.
Jag har lämnat den viktigaste delen till sist. Är det roligt att spela? Och hur bra är egentligen basketkänslan? NBA 2K25 är det bästa spelet i serien på många, många år (kanske någonsin) på planen. Förbättrade passningar, hundratals nya animationer och en bättre känsla av att olika spelare beter sig på olika sätt. Till skillnad mot vissa tidigare titlar känns det i år som att jag ges vad jag förtjänar. Tar jag ett dåligt skott kommer det troligtvis inte gå i. Lyckas jag låsa upp det förbättrade försvarsspelet kommer jag få åtminstone två poäng. Jag gillar verkligen årets version av basketen.
NBA 2K25 var inte alls vad jag hade förväntat mig. Istället för en trött, medioker upplevelse hade jag kul. Vilket känns som en väldigt konstig sak att säga om sportspel nu för tiden. Det är faktiskt mycket möjligt att detta är årets bästa sportspel. Om man kan bortse från att mikrotransaktioner trycks upp i ansiktet.