Myst Mobile

I september har 30 år passerat sedan Cyan Worlds legendariska pusseläventyr såg dagens ljus för första gången, vilket dock inte på något sätt innebär att det skulle ha fallit i glömska. Snarare har det släppts om och om igen i alla möjliga och omöjliga format, med allt från mobilspel till VR och dessutom under alternativa namn som realMyst samt med uppföljare som Riven och problemtyngda multiplayerprojektet Uru. Och nu är det dags igen. Denna gång är det originalet, så som det såg ut när bröderna Rand och Robyn Miller släppte det till Macintosh år 1993 som landat på iOS. Spelet som kom att förtrolla en hel generation med sitt intrikata pusslande i en, i moderna mått mätt synnerligen begränsad men bedårande vacker spelvärld. Spelet som skulle komma att bli den bäst säljande titeln till formatet under nästan ett helt decennium. Det var dessutom ett av de allra första CD-ROM-spelen och det är ingen överdrift att påstå att Myst på många sätt var en tidig trendsättare som skulle komma att inspirera mången utvecklare.

Myst såg inte ut som andra spel. Det fanns inga strider, inget plattformande eller något annat tävlingsmoment. Faktum är att det inte ens liknade andra äventyrsspel. Sättet på hur man ersatte traditionell navigering med något som närmast kunde liknas vid en form av statisk konststil var banbrytande. Att varje scen dessutom låg så nära fotorealism man överhuvudtaget kunde komma på den tiden gjorde spelet ännu mer unikt. På den tiden var det inte ovanligt att ett äventyrsspel var fyllt av dialogträd och mängder av textmassa att ta sig igenom. Så var det inte i Myst, här jobbade man snarare efter devisen, en bild säger mer än tusen ord. Samtidigt var omgivningarna tysta och fridfulla och ofta kändes det inte ens som att man satt hemma och lirade utan den övergripande känslan låg närmare meditation. Det kallades för sofistikerat och akademiskt och kritikerna strösslade ord som avant-garde och masterpiece över verket och jag minns själv när jag visade mina föräldrar Myst, hur de tyckte att det var något helt annat än Mortal Kombat och Street Fighter, vilket de förstås hade helt rätt i. Det var något helt annat, och för mig och många andra var det vägen in till en helt ny typ av spel som vi inte ens hade övervägt att plocka upp annars. Samtidigt var det en typ av spel som en kritisk massa vägrade att acceptera eftersom det inte hade några strider och därmed var det inget "riktigt spel." Men så är det ju alltid, det var så då och det är så i dag. En minoritet som tvunget skall dissa något som skiljer sig från mängden. Haters gonna hate, som det så fint heter. Men även om belackarna skrek online, via webläsaren Mosaic på en ruskigt långsam gammal modemlina så gick Myst, och senare också Riven åt som smör i solsken. Resten är så att säga historia.

När spelet nu släpps på nytt så kan man välja att spela precis som i originalet, det vill säga "classic", där originalpussel gäller eller så kan man i stället välja "randomize", som låter slumpen avgöra. Jag ville förstås ha originalupplevelsen och den rätta Myst-känslan för recensionen och valde därmed "classic." Har du spelat Myst tidigare känner du igen dig direkt. Du står där på samma brygga du alltid stått på och framför dig ligger en hel värld öppen och den är din att upptäcka. Och det är verkligen det allt handlar om. Det finns en frihet i Myst som inte går att hitta i något annat spel, även om nyare titlar som till exempel the Witness har försökt att återskapa den där känslan av inte veta någonting av vad som kommer att ske härnäst. Att det är du, och endast du som styr handlingen framåt, helt utan något handhållande. Det finns få spelögonblick genom historien som kan slå de där inledande minuterna på ön, när man för allra första gången stod där helt utan vägledning och försökte förstå vad det var man gett sig in i. Då fanns det heller inga interaktiva guider man snabbt kunde googla fram, det tog 40 minuter att ladda in en monokrom bild i ovan nämnda Mosaic så nej, det var bara att ge kasta sig ut i det okända, i jakt på så många ledtrådar som möjligt för att så småningom kunna avancera. Om man nu inte hade öppnat lädret och köpt den inbundna spelguiden förstås. Nu har jag spelat Myst så många gånger att det inte är mycket till utmaning längre men då var det ingen dans på rosor. Då fick jag många gånger stånga mig blodig för att försöka tänka ut vad mitt nästa steg skulle vara. Ibland gjorde jag något som kändes som mitt livs största misstag men som sedan visade sig vara helt rätt. Och när det väl klickade och jag förstod precis vad jag behövde göra så var det den bästa känslan i världen.

Myst, anno 2023 är precis som det alltid har varit, otroligt vackert. Utan att ha provat alla tidigare utgåvor så kan jag i alla fall konstatera att det ser fantastiskt ut på både min iPhone och iPad. Bättre än någon annan version jag har provat på. Byggt på Unreal Engine flyter det på oerhört mjukt och fint och ljuset och färgerna kommer verkligen till sin rätt här, där varje plats har sin egna distinkta estetik. Dimmiga, översvämmade skogar, där vattenväxter blommar och till och med en och annan groda kan skymtas. Meteorer som sträcker sig över himlavalvet och undervattensvyer som nästan får mig att kippa efter luft, som om jag vore där själv. Inget av detta är dock något nytt, det är trots allt "bara" Myst igen och det är väl också det som gör det svårt att sätta betyg. Har man aldrig spelat det tidigare så är det ett måste, men å andra sidan, hur vacker den här utgåvan än är så är en mobilupplevelse inte enligt mig det optimala sättet att för allra första gången ta sig an ett så världsomvälvande äventyr som Myst. Då är det snarare PC och Masterpiece Edition som gäller. Myst Mobile är dock strålande för vad det är, ett mobilspel. Lättillgängligt och dessutom gratis. Eller ja, så gratis det nu kan bli för ett mobilspel för någonstans måste ju kulorna rulla in. Det innebär att man måste betala för att låsa upp alla områden i spelet som inte är Myst Island, vilket jag alltså valde att göra för 129 svenska riksdaler. Huruvida det är väl spenderade pengar eller ej är förstås helt individuellt. Man kan trots allt spela hela delen som utspelar sig på ön utan att betala en krona, vilket ändå får anses vara generöst. Det trycks heller inga mikrotransaktioner i ansiktet på spelaren utan det handlar endast om att låsa upp externa områden. För egen del var det helt klart värt investeringen, att på resande fot kunna uppleva hela spelet på nytt var någonting jag verkligen ville göra och trots att jag har varit här så många gånger förr så är det ändå alltid lika underbart och speciellt att återvända till Myst.