My Tamagotchi Forever

Jag minns min lillebrors Tamagotchi. Detta var 21-22 år sedan och han var sex år gammal. På flera sätt var den där lilla obetydliga plastgrunkan som innehöll hans ultrapixliga husdjur för honom mer viktig än någon av oss andra i familjen. Min mor vaktade den under dagtid eftersom han inte fick ha med sig sig Tamagotchi på förskolan. Och morsan tog rollen som styvmor på största möjliga allvar. Även jag fick rycka in ibland, mata och torka bajs bestående av 14 pixlar, allt för att hålla den gnälliga gynnaren vid liv. En gång i tiden var Tamagotchi världens hetaste leksak. Sen försvann den, lika snabbt som lillebrorsan hann skifta fokus till manicklar (eller om det var spelkulor).

Bandai släppte originalet 1996 och sålde strax över 76 miljoner Tamagotchis innan hypen dog och produktionen lades ned. 22 år har passerat och det är nu alltså dags för det lilla bajsnödiga pixelägget att göra storslagen comeback. My Tamagotchi Forever är ett Iphone-spel utvecklat av Paladin Studios och finansierat/utgivet av Bandai Namco. Det är gratis att ladda hem men följer den numer klassiskt supergiriga free to play-modellen där spelet håller sig på mattan i 45 minuter innan det börjar stänga inne innehåll och funktioner bakom betalväggar som du med hjälp av färgstarka menyer uppmanas låsa upp med hjälp av ditt kreditkort.

När My Tamagotchi Forever börjar är min Tamagotchi bara en liten plupp. En boll med en överdimensionerad trut som allt-för-ofta tutar, gnäller och skriker efter basala saker som käk, sömn och toalettbesök. Allt är barnvänligt och superenkelt strukturerat med fyra stora, tydliga ikoner i skärmens nederkant som förändras färgmässigt beroende på hur stort husdjurets särskilda behov är. Om Tamagotchin är mätt och glad, är ikonen för mat grön. Om han börjar bli lite hungrig blir den gul och om han är våldsamt utsvulten förvandlas den till en knallröd knapp som fullkomligen skriker "Matpanik!". Djuret är dessutom hungrig på olika saker som till exempel äpplen ena stunden och kycklingvingar den andra. Skafferiet i spelet är förhållandevis välfyllt och här finns gott om olika typer av maträtter, trist bara att 95% av dem är låsta.

När Tamagotchin meddelar att han behöver besöka toaletten ser man det på ansiktsuttrycket som blir klart pressat. Det gäller då att snabba sig in på skithuset innan den lilla gula gnällbollen öser ur sig avföringen på golvet vilket isåfall både kräver städning och att du badar ditt lilla djur som alltid tycks smörja in sitt eget anlete med bajs. För att pressa ut korvarna när man väl satt sitt lilla polygondjur på porslinstronen måste man dessutom hjälpa till med själva krystningen vilket mycket möjligt kan vara det märkligaste spelmomentet jag någonsin upplevt. Detta gör man genom att trycka med tummen upprepade gånger på Tamagotchins mage, något som då gör att han kan krysta och därmed tömma sin lilla tarm. Det låter kanske äckligt och min beskrivning av detta moment kanske är en smula för ingående men för alla med småbarn hemma är inte detta särskilt mycket mer motbjudande än en helt vanlig söndagsfrukost.

När det lilla ljusgula bolldjuret bajsat, ätit och badat gäller det att lägga den i sängen och släcka lamporna för att få Tamagotchin att sova. Vill man inte vänta på att den ska vakna går det att stoppa in riktiga pengar för att kunna snabbspola förbi nätterna, något som känns sådär lagom girigt och gör att jag vid varje sovtillfälle istället lagt mitt djur och sedan stängt av spelet för att några timmar senare samma dag - återvända. Detta är synd, Namco borde istället ha tagit 30 kronor för My Tamagotchi Forever och på det sättet sett till att allt innehåll och alla funktioner var upplåsta från första början.

Efter att ha ätit, badat, bajsat och sovit kan man vandra ut i spelvärlden "Tamatown" med sitt lilla ljusgula bolldjur. Här kan jag spela lite fotboll med min Tamagotchi, köpa nya kläder eller mössor till den eller besöka en restaurang.Det finns inte särskilt mycket variation här och det märks att tanken är att låsa så mycket av innehållet som möjligt för att få spelaren att ruska upp storpluskan, något som (i vanlig ordning) gör att jag tappar lusten att fortsätta. Det som däremot håller mig kvar i spelet är arkadhallen som finns i Tamatown där jag kan tillbringa tid med en rad andra mobil-spel från Namco. Bland annat ombeds jag att spela Galaga Wars (som är riktigt roligt) för att underhålla min Tamagotchi, något som jag ser som ett riktigt snilledrag.

Den ljusgula lilla bollen förvandlas snart till en större boll med enorma glasögon som efter ytterligare ett par timmar muteras till en gul droppe med jättestora tänder som sedan morfas till en annan gul boll med jättesmå ögon som sedan muteras till en riktig Tamagotchi och sådär fortsätter det. Det finns en hel del roliga idéer i My Tamagotchi Forever som är stilfullt, färgstarkt och snyggt utformat med charmiga figurer och trevlig musik. Spelet förstörs dock helt och hållet för egen del av free to play-upplägget som i vanlig ordning sabbar min upplevelse från första stund. Inte nog med att 90% av spelet är låst från start och att man som spelare bländas av drösvis av skärmar som helt enkelt kräver dig på pengar om du ska komma åt nya delar av spelet, det bombas fram 30 sekunder långa reklamfilmer både här och där, för att man ska kunna nyttja vissa funktioner.

Jag avinstallerar My Tamagotchi Forever efter en veckas speltid enbart på grund av free to play-skräpet och ber en stilla bön att denna typ av affärsmodell dör en kollektiv död så snabbt som möjligt.