Motorstorm

Tillsammans med Killzone 2 fick Motorstorm massiv kritik efter E3 2005 då det visade sig att spelen inte alls ritats upp i realtid av Cell-processorn utan bara var förrenderade filmer. Då titeln dessutom gjorde ett rätt blekt framträdande på årets E3 hade jag inga speciella förväntningar i bagaget när jag provspelade det hos Sony i Tokyo. Men gissa om jag blev förvånad av vad jag såg...

Motorstorm handlar om racing rätt upp och ned. Du kan välja mellan olika typer av fordon, motorcyklar, buggies, jeepar och truckar och så gäller det att ta sig runt banan så snabbt som möjligt. Inte krångligare än så, inga vapen, specialattacker eller annat tjafs. Samtidigt erbjuder de olika fordonstyperna spelupplevelser helt skilda från varandra. Är du en stor och redig jeep finns det ju absolut ingenting som hindrar dig från att preja ut den där störiga mopedkillen in i väggen eller ut för ett stup. Är det å andra sidan du som är den där störiga mopedkillen har du möjlighet att ta dig fram på ställen som större och klumpigare fordon bara kan drömma om.

Det märks redan i första kurvan, dels att Evolution Studios har utvecklat en hel radda semi-realistiska rallyspel tidigare (hela WRC-serien är deras verk), dels att de den här gången har skitit i realismen till förmån för spelglädje. Det är i princip bara gas, broms och så en boost-knapp som ska hållas reda på, men fordonen har en urskön tyngd i sig som bara instinktivt känns helt rätt. Det är precis lika roligt att sätta in en tackling på en motståndare som att låta sin egen strandbuggy köra på en sten, volta runt och till slut sprängas fantastiskt snyggt i slow motion med rag doll-gubbe och vrakdelar dansandes över hela banan..

Skärmuppdateringen är lite skakig, men partikeleffekterna, fartblurren, röken, animationerna och inte minst den klockrena fysiken gör att spelet redan nu är otroligt medryckande. Dessutom tycker jag teamet är helt rätt ute när de menar att datormoståndare inte bara ska utmana utan även underhålla spelaren under loppen. I Motorstorm är dina medtävlande långt ifrån några generiska kurvtagarmaskiner utan prejar, kraschar och hämnas på precis samma frejdiga sätt som du själv. Moppekillen jag precis tacklade utför ett stup ger mig långfingret när jag själv blir prejad in i väggen, för att några sekunder senare bli mosad av en jeep efter ett hopp. Spel- och skadeglädje i ljuv kombination.

Istället för att slänga på femtiotalet banor och hundratals bilar har Evolution Studios valt att gå åt helt motsatt håll. Att varken banor eller bilar (tja, fordon vore väl mer korrekt att säga) är sådär hiskeligt många till antalet skulle kunna vara ett orosmoment ifall de inte hade varit så snuskigt väldesignade hela bunten. Fordonen är ju som sagt väldigt varierade och banorna är uppbyggda i flera olika nivåer på ett sätt som bara tigger och ber om att spelas om. Ligger du efter finns det gott om genvägar att ta där svårighetsgraden är lika hög som tidsvinsten lockande. Slinka förbi två jättestenblock på en skranglig motorcykel? Check. Gasa sig över bråddjupa stup med en dune buggy? Check. Endast åtta banor är endast åtta banor, men med bandesign på den här nivå kommer de att hålla ett bra tag.

Bilfysiken är realistisk men samtidigt arkadig i ordets allra bästa bemärkelse och Evolution Studios har helt klart fattat att ju snyggare något går sönder, desto roligare är det att krascha det. Av någon outgrundlig anledning har den japanska versionen inte någon form av flerspelarläge. Alls. Varken online eller över delad skärm. Dock ska detta vara åtgärdat till den europeiska versionen, när den nu kommer. Inte för att jag någonsin hade trott det för bara några månader sedan, men helt plötsligt står en dammig, skitig ökenracer högst upp på min önskelista inför Playstation 3-släppet.