Monster Hunter: Wilds

Monster Hunter har historiskt sett alltid varit en tämligen nischad spelserie för Capcoms räkning, men med lanseringen av Monster Hunter World år 2018 skulle följetongen bryta ny mark när man mäktade med att kränga 21 miljoner exemplar världen över. Hela sju år har passerat sedan dess och även om vi har fått fler Monster Hunter-titlar under tiden så är det först nu som World får sig en regelrätt uppföljare i och med releasen av Monster Hunter: Wilds. Frågan är dock om Capcom har lyckats rida vidare på vågen som gjorde World så pass framgångsrik till att börja med, eller om man snubblar vid mållinjen i sitt försök att återskapa samma magi ännu en gång.

Vad som gör Monster Hunter Wilds till en fortsättning till World framför senaste titeln Monster Hunter Rise är givetvis den mer öppna spelvärlden samt fokuset på bättre grafik då titeln släpps till PC, Xbox Series S/X och Playstation 5 istället för att vara byggt för att fungera till Nintendos prestandamässigt svagare maskiner. Wilds är även byggt från grunden med Capcoms pålitliga RE Engine, och grafikmotorn gör återigen ett gott jobb med att måla upp snygga modeller och trevliga effekter likt det vi har sett i exempelvis Resident Evil 4 Remake. Framförallt i spelets mellansekvenser kommer grafiken till sin rätt, och det är en fröjd att se många av följetongens ikoniska monster presenteras som de designmässiga mästerverk de alltid har varit. För det är svårt att inte imponeras när en eldsprutande Rathalos flyger in över slagfältet för första gången eller när några av de nya monstren introduceras likt furiösa naturkrafter där allt från päls, tänder och klor framhävs med ett läckert detaljarbete.

Det ska dock sägas att grafikmotor i fråga börjar bli till åren kommen, och även om den gör sig otroligt bra i spel med små och begränsade scenarion likt ovannämnda Resident Evil så klarar den inte riktigt av att måla upp den stora sammanlänkade spelvärlden i Monster Hunter Wilds utan att vissa brister dyker upp. Vi såg som exempel att liknande problem uppenbarade sig i Dragon's Dogma 2 i fjol, och likartade skönhetsfel sker även i Monster Hunter Wilds idag. För min egen del är det inte något som förtar från underhållningen på det stora hela, men med en del förekommande "pop ins", suddiga texturer och med en bilduppdatering som kan fallera när det blir för hektiskt så kan jag se att andra klagar på prestandan, och det med all rätt. Det är som sagt inget som hindrar en från att ha kul, och koden har därtill blivit bättre sedan den öppna betan, men om du är ute efter den vassaste grafiken och det bästa flytet så lär du tyvärr inte hitta det här.

Tekniken är dock bland de ytterst få negativa aspekterna som finns i Monster Hunter Wilds, och utöver detta bjuder Capcom på en extremt underhållande resa från start till mål. Dina första 15 timmar kommer såklart handla om att tackla kampanjen, och likt seriens tidigare titlar rör det sig om en tämligen okomplicerad historia utan något briljant berättade som grabbar tag i en. Storyn handlar mest om att introducera nya monster och fängslande natur, och även om det märks att man har lagt ner mer tid på att försöka skapa intriger och spänning så faller det mesta mellan stolarna på grund av extremt endimensionella karaktärer. Visst det finns en charm med att se personer agera likt karaktärer från valfritt medelmåttigt rollspel från 1996, men om du är ute efter en bra historia så bör du se dig om efter något annat.

De som däremot har spelat Monster Hunter förut vet såklart att kampanjen enbart fungerar som en tutorial för vad som komma skall, och det är i vanlig ordning när eftertexterna har passerat som äventyret börjar på riktigt. För Monster Hunter har alltid handlat om "the grind" och att bekämpa ständigt svårare monster för att sedan använda deras material för att tillverka bättre utrustning. Man skulle kunna beskriva konceptet likt ett onlinerollspel fast med ett större fokus på action och fingerfärdighet, och när man väl har fastnat så är det svårt att sluta.

För precis som i Monster Hunter World är spelbarheten och spelsystemet i Wilds snudd på perfekt utformat, och man känner sig ständigt uppmanad att logga in och göra något av värde. Oavsett om det handlar om att utforska de stora miljöerna, söka efter sällsynta tillgångar eller skräddarsy uppdrag för att bekämpa sina favoritmonster så finns det alltid något att sysselsätta sig med. Ena stunden möter man exempelvis en elektrisk drake inuti en kaotisk åskstorm, och i nästa bekämpar man en eldsprutande bläckfisk bland rykande vulkaner. Spelar man dessutom en stund till har man troligtvis hunnit med att fäktas med argsinta demoner uppe bland snötäckta bergstoppar, och därefter vankas det därtill en holmgång med ursinniga apor inuti en tropisk skog. Variationen är helt enkelt briljant, och även om det spelmässigt alltid är tämligen identiskt (döda monster om och om igen) så lyckas Capcom få timmarna att flyga förbi i ett snabbt tempo utan att tillstymmelsen till tristess hinner infria sig.

Med Wilds så tillkommer även ett par tillägg som gör resan mot den optimala karaktären betydligt mer strömlinjeformad och enkel att ta till sig. Den största nyheten är förmodligen att man numera får en liten drake (en så kallad Seikrat) att rida på, och detta skapar ett förbättrat flyt när det kommer till att manövrera sig genom de enorma kartorna. Din nya tvåbenta farkost är nämligen så pass smart att den både går att styra manuellt likväl som automatiskt. Just det automatiska alternativet fungerar förmodligen som bäst under långa jakter då ens Seikrat kan fortsätta söka efter monstret du jagar samtidigt som du är fri att fylla på med hälsobrygder och vässa dina vapen under tiden.

På tal om vapen är det numera möjligt att ha med sig två unika strykpåkar när man är ute i fält, något som inte gick i tidigare delar. Detta adderar givetvis helt nya möjligheter där man kan komplettera sin "build" med olika beståndsdelar, och att ena stunden kunna bekämpa sin motståndare på avstånd med en pilbåge för att sedan avsluta jobbet med ett mäktigt bredsvärd tillför en ny nivå av frihet. Tro däremot inte att detta tillägg automatiskt gör varje batalj enklare, för det gör det inte. Utvecklarna har nämligen lyckats bibehålla den perfekt avvägda svårighetsgraden då det endast är möjligt att växla vapen genom att integrera med sin springare innan, alltså inte genom att trycka på en knapp mitt i en strid. Detta gör att spelseriens DNA med att planera och förbereda sig inför en jakt är fortsatt intakt samtidigt som man kan känna sig mindre låst när man väl har börjat ett uppdrag. En väldigt bra utveckling.

De nya monstren som adderas till den redan befintliga floran förtjänar sedan en hel del beröm också. Redan i betan fick vi se prov några av nyheterna då den elektriska draken Rey Dau fanns tillgänglig tillsammans med mer vardagliga kreationer som den gigantiska grodan Chatacabra och den björnliknande kolossen Doshaguma. Vi kan sedan inte berätta om alla nya och återkommande bestar som finns i det färdiga spelet, men alla monster man har adderat känns välarbetade och med ett design-tänk som alltid träffade rätt. Vi vet dessutom att fler monster kommer att adderas med tiden, och med tanke på seriens eminenta ensemble av monstruösa varelser så hoppas vi att flera bekanta ansikten gör entré under de kommande månaderna.

Du kan sedan spela Monster Hunter Wilds helt på egen hand, eller tillsammans med andra beroende vad du själv föredrar. Multiplayer är såklart en stor attraktionskraft då det är roligt att besegra enorma bossar tillsammans med vänner, men det är minst lika tillfredsställande att ge sig i kast med Wilds utmaningar på egen hand. Att sammanlänka sig med andra spelare känns dessutom lättare än någonsin då man direkt från startmenyn kan bestämma om man vill vara uppkopplad med andra, alternativt spela ensam utan att massa lustiga användarnamn förstör upplevelsen. Att spela själv gör det förövrigt möjligt att pausa spelet, ett alternativ tyvärr allt fler moderna titlar har plockat bort den senaste tiden. Det är en liten detalj på det stora hela, men något jag verkligen uppskattar.

I slutändan är Monster Hunter Wilds ett snudd på briljant actionävetyr för de som värdesätter gameplay framför story. Varje batalj man ger sig i kast med är unik på sitt eget sätt, och oavsett om du har spelat två timmar, femtio eller hundra så kommer du stöta på händelser som är speciella just för stunden. Capcom har nämligen byggt vidare på plattformen som gjorde Monster Hunter World till en sådan monumental succé, och det är inte omöjligt att Wilds kommer sälja fler exemplar i slutändan samt ses som det bättre spelet när vi summerar helheten. Grundpelarna är nämligen byggda av beståndsdelar som andas av kvalitet, och när man tänker på utgångsläget som Monster Hunter Wilds har inför framtiden kan titeln mycket väl komma att bli seriens kronjuvel när krutröken väl har lagt sig. Några felsteg i form av bristande prestanda och intetsägande karaktärer hindrar visserligen upplevelsen att kännas helt perfekt, men låt inte det hindra er från att skaffa detta storslagna äventyr som är fyllt till bredden av charm, passion och grym spelglädje. Året 2025 må förvisso precis ha börjat, men jag sticker ut hakan redan nu och säger att Monster Hunter Wilds kommer att vara med i diskussionen om "Årets Spel" i december. För ja, så bra är det.