Svenska
Gamereactor
artiklar

Minnen från 00-talet (Niclas)

Turen har kommit till Niclas att blicka tillbaka och i denna del av artikelserien så står 00-talet i fokus...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag är född 1989, så jag är varken yngst eller äldst på redaktionen, jag ligger någonstans i mitten ungefär. Jag hann uppleva 80-talet även om det bara rörde sig om 24 dagar. Trots att jag förstås inte minns det överhuvudtaget så är det ändå något jag är lite stolt över, för det var ett magiskt årtionde av allt att döma, så även 90-talet. Men tydligast minnen har jag ändå av 00-talet, då hände det mycket både för mig personligen och även i världen. Man skulle väl kunna säga att min passion för spelandet och musiken verkligen befästes ordentligt här.

Playstation och Playstation 2
Vi var inte någon familj med mycket pengar, absolut inte. Ändå gjorde våra kära föräldrar ändå sitt yttersta på oerhört många vis och inte minst fick jag på min 12-års dag ett helt egen Playstation (jag fick i princip välja mellan den eller en gitarr) , den lilla slimmade PSOne och att då äntligen slippa dela konsol med mina syskon var såklart ljuvligt. Spela vad jag ville precis när jag ville. Min allra första kontakt med actiongenren kom här i form av det första Rainbow Six och det måste jag ha spelat i hundratals timmar. Men även minnesvärda men egentligen rätt värdelösa licenslir som Harry Potter spelades frenetiskt.

Playstation 2 var ju vid det laget släppt men det var en dyr konsol det och den kändes extremt avlägsen. Det skavde såklart och jag gjorde några tappra försök att spara ihop till en, men med en månadspeng på 100 kr så skulle Playstation 3 hinna släppas innan jag haft de pengarna. Det var förstås omöjligt. Men då min lillebror lider av en ovanlig, ärftlig sjukdom så tvingades han genomgå den andra av totalt tre benförlängningar och blev då av förklarliga skäl väldigt sängbunden under ett bra tag. Det ledde till att han missade sin klassresa men fick tillbakq pengarna han samlat in och vad köptes för dessa? Jo en Playstation 2 förstås, lyckan var gjord! En bundle med The Getaway och WRC2 och de spelades förstås så vi kunde de innan och utan. The Getaway var dessutom tillräckligt likt GTA för att våra allra värsta begär skulle stillas. WRC2 kördes ofta men det roligaste med det var att köra bilen utför höga stup och se hur pass kvaddad man kunde göra den. När jag sedan började gymnasiet spenderades förstås studiebidraget på en del spel men jag skaffade även min egna Playstation 2 slim vintern 2006, den var inte fullt så dyr då längre. En mycket älskad konsol som jag sedan sålde i en helt otrolig deal från Gamestop.

Minnen från 00-talet (Niclas)
Den lilla, lilla PSOne var min första egna konsol och som jag älskade den.
Detta är en annons:

Xbox 360
Dealen omfattade mycket riktigt en Xbox 360. Jag vill minnas att om man bytte in sin Playstation 2 så fick man köpa en 360 för ynka 499kr eller så. Då jag hade en del extra som handkontroller och minneskort tror jag summan till slut landade på under 300 spänn. Fortfarande kanske mitt livs bästa affär sett till vad jag sen fick ut. Jag fick dock köpa till hårddisk för att kunna spela live men det var det ju såklart värt. En helt ny värld uppenbarade sig för mig när jag första gången startade upp Call of Duty 4: Modern Warfare och gav mig ut på Xbox live för första gången. Jag hade inte direkt någon rutin och jag fick så inihelvete med stryk att det var direkt löjligt. På den tiden hade i princip alla headsetet igång också och jag fick förstås höra exakt hur dålig jag var och vad man skulle göra med min mamma. Det vanliga ni vet. Men jag var relativt nybliven student då 2008 och som många andra arbetslös så jag hade all tid i världen på mig att bli bättre. Många, många långa nätter blev det och snart var jag med i den absoluta toppen i matcherna. Man fick ju fortfarande höra ett och annat om i synnerhet min mamma förstås men jag råkade också på en hel del trevligt folk. En fransk kille vid namn Jaques drog igång en fullskalig a capella av Queens Under Pressure där alla hängde på och tog varsitt i instrument eller stämma. Jag själv sjöng David Bowies delar och resultatet var förmodligen vedervärdigt, men kul var det och inte minst otroligt minnesvärt. Xbox 360 hängde med länge och jag har mest troligt fler härliga minnen av den än någon annan konsol hittills.

Minnen från 00-talet (Niclas)
En mycket fruktad syn men ett trauma som jag turligt nog aldrig behövde genomlida.

Poppunkens guldåder och en släng av emo
Poppunk, skatepunk och punkrock är musiken som formade mig och de band jag började älska då älskar jag fortfarande innerligt. Under 10-talet släpptes det sanslöst mycket bra från band som Green Day (American Idiot), Sum 41 (All Killer No Filler), The Offspring (Conspiracy of One) med flera. Det var även under den här perioden som band som Lagwagon, NOFX och My Chemical Romance slog sig in i mitt hjärta. Under samma årtionde började även en våg av mer eller mindre generiska "emoband" göra entré. Vissa av dem som bäst okej stundtals men de flesta var det inte och My Chemical Romance bör inte blandas ihop med dessa band. De rycktes med och fick felaktigt den stämpeln trots att deras sound påminde mer om Queen, Bowie och till viss del Pink Floyd men också med tydliga influenser av just poppunk och hardcore. The Black Parade står sig än bättre idag och Welcome to the Black Parade är en av mina absoluta favoritlåtar genom alla tider. En fantastisk platta om döden och livet efter döden som förstås är mörk men inte emo så som genren defineras. Ett fantastiskt bra årtionde för musik (om vi bortser från 99% av "emobanden" då) för min del och det inspirerade förstås mitt eget musicerande i allra högsta grad. Band startades, splittrades och mängder med låtar skrevs. Idag spelar jag inte i band men musik görs fortfarande i mängder och jag har förstås alla dessa band och lysande skivor att tacka för det.

Minnen från 00-talet (Niclas)
Sum 41 var i mitt tycke genrens bästa band och särskilt albumet All Killer No Filler.
Detta är en annons:

Massor av bra filmer och en tid innan streamingtjänster
Filmtittandet och inte minst hur vi tittade på serier var avsevärt annorlunda där och då. Det var inte fråga om att binga någonting förrän det släpptes i en DVD-box, annars fick man snällt vänta en vecka på nästa avsnitt och man fick anpassa sitt tittande efter TV-tablån. Det tog även orimligt lång tid innan serierna började sändas på TV i Sverige, alltid ett par månader efter USA. Men så var läget, det var bara att gilla, det fanns inte direkt någon att jämföra med heller. Mitt kanske starkaste minne vad gäller serier är när jag såg första avsnittet av How I Met Your Mother, jag tyckte då att den hade något speciellt och den skulle jag komma att följa slaviskt ända till det bitterljuva slutet.

Det släpptes ju också otroligt mycket bra filmer under 00-talet och det känns inte riktigt rätt i min hjärna att till exempel The Dark Knight nu har 16 år på nacken och Shrek hela 23 år. Som sagt ett fantastiskt bra årtionde och många är stora favoriter än idag så som Crazy Heart, O Brother Where Art Thou, The Lord of the Rings-trilogin, Man on Fire men även underskattade och kanske lite bortglömda pärlor som Kiss Kiss, Bang Bang, The Mummy Returns, Frailty och Eden Lake för att bara nämna några. Då kunde man också skämta om praktiskt taget vad som helst och det är något jag verkligen saknar. Visst finns det absolut saker man bör låta bli att skämta om, men idag år 2024 så är det direkt löjligt många gånger kan jag känna, tyvärr.

Minnen från 00-talet (Niclas)
Shrek stormade in i mitt och våra liv för 23 år sedan vilket känns helt orimligt.

Tiden går verkligen helt otroligt fort och man blir oerhört nostalgisk av att titta i backspegeln inför sådana här artiklar. Det är mycket som jag känner var bättre och jag kan verkligen sakna att gå och kolla i DVD-hyllorna eller i bland alla begagnade spel på Gamestop eller Game efter fynd. Sådant gör man ju tyvärr inte längre. Visst är det också skönt att spel, film och serier är mer lättillgängligt nu men det hade verkligen sin charm att stå och kika bland alla filmerna på DVD-hyllan i jakt på något att titta på till kvällen. 00-talet var väldigt speciellt och jag kan inte annat än se tillbaka på det med värme idag och med en liten önskan att kunna spola tillbaka tiden.



Loading next content