Svenska
Gamereactor
artiklar

Mina 5 favoriter: Licensspel

Turen har kommit till Niclas att lista sina favoriter och han har här valt att fokusera på licensspel...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Licensspel var bland mina allra första kontakter med spelvärlden och kanske är det därför jag har en viss förkärlek till dessa. Mina fem favoriter är rätt spridda skurar och det rör sig definitivt inte bara om hyllade titlar. Vissa av dessa är med objektiva ögon direkt dåliga men de ljuva minnen jag har med dem gör att jag för alltid kommer att älska dem innerligt. Men frukta icke, varken E.T eller Superman 64 finns med på denna lista och kommer så heller aldrig att göra, någon måtta för det ändå vara.

Mina 5 favoriter: Licensspel

(5) Disneys Hercules
Disney hade en period då deras licensspel faktiskt inte var helt usla, det finns ett gäng guldkorn så som Aladdin, Lejonkungen och Tarzan som numera rentav skulle kunna kallas klassiker. Men min favorit är en annan och det är Herkules. Det är precis som många andra av deras spel från den tiden sidskrollande och utvecklat i snabb takt men det är förvånansvärt lyckat. Det följer den också väldigt lyckade filmen väldigt bra och det är ett av de spel som vi tenderar att köra igenom varje gång vår gamla kära Playstation plockas fram och startas upp. Bossfighterna är fortfarande underhållande, jag kommer aldrig glömma första gången jag besegrade Hydran till exempel och gameplay har åldrats helt okej. Det är förstås också så att jag ser på det hela med nostalgibrillorna påklistrade, det ska erkännas. Men i slutändan så är det ju ändå min upplevelse av det hela som räknas i det här fallet.

Mina 5 favoriter: Licensspel
Detta är en annons:

(4) South Park The Stick of Truth
Jag var inledningsvis skeptisk till The Stick of Truth, det ska jag inte sticka under stolen med. Märkligt kan tyckas med tanke på att jag är ett stort fan av South Park, men den skepsisen släppte egentligen redan när jag skulle välja svårighetsgrad, alla ni som spelat vet vad jag pratar om här. The Stick of Truth känns hela tiden som ett lite extra långt avsnitt av den underbara serien och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Bortser vi från det så är det också ett väldigt bra turbaserat rollspel överlag som är både utmanande och roligt, det blev en fullträff här för min del och även om uppföljaren också var bra så ligger The Stick of Truth mig lite närmare om hjärtat ändå.

Mina 5 favoriter: Licensspel

(3) Harry Potter och de vises sten
Som många andra i min generation så är jag ett stort Potter-fan. Jag har läst böckerna flera gånger om och ser om filmerna någon gång per år eller så. Därför var jag som 11-åring oerhört exalterad när jag fick det allra första spelet i julklapp. Ett stort problem då var att jag inte hade något minneskort så jag fick spela om spelets första 2-3 timmar fler gånger än jag räkna men nog var det magiskt trots att det har en hel del väldigt uppenbara brister. När jag till slut sedan fick mitt efterlängtade minneskort kunde jag slutligen klara ut det och jag har varvat det några gånger genom åren nu. Minispelen är många och roliga och grafiken var ful som stryk redan då, men charmig. Idag är det roligt på helt andra grunder än då, en gång när vi var uttråkade startade vi upp det med norskt tal och ni som inte gjort det har verkligen missat något. Särskilt underhållande blir det när Harry spelar Quidditch och ska fånga den gyllene kvicken som heter gullsnoppen på norska av någon anledning. Denna gyllene snopp fångar sedan Harry med sin mun och jag kommer aldrig någonsin mogna tillräckligt för att inte skratta hysteriskt varje gång jag tänker på det.

Mina 5 favoriter: Licensspel
Detta är en annons:

(2) Batman: Arkham Asylum
Innan jag spelade Batman: Arkham Asylum så hade jag inte så mycket att jämföra med egentligen, jag tror mig ha spelat något Batman-spel någon gång i tiden men jag kan mycket väl minnas fel där. Arkham Asylum är dock minst sagt minnesvärt och trots att det är många år sedan jag sist spelade så får jag då och då fortfarande flashbacks, inte minst till Mark Hamills fantastiska tolkning av Jokern. Det är en upplevelse utöver det vanliga att utforska det ökända mentalsjukhuset, det är konstant kusligt och obehagligt. Att det dessutom oftast är väldigt tyst gör det bara än mer stämningsfullt, inte ens musiken tar på något vis över utan ligger perfekt där i bakgrunden hela tiden. Trots att det i princip endast utspelar sig i en enda byggnad så är variationen hela tiden god och hela resan fram till slutbossen är så pass bra att jag förlåter att den är något av ett antiklimax. I spelform har Batman aldrig varit bättre än så här.

Mina 5 favoriter: Licensspel

(1) James Bond 007: Nightfire
När diskussionen om vilket Bond-spel kommer upp så brukar svaret vara självklart, det är GoldenEye som gäller och alla har ljuva minnen av att ha spelat det split-screen på Nintendo 64. För mig är det annorlunda, även om jag vid något tillfälle provat det hos någon vän så har det inte lämnat samma avtryck som Nightfire gjorde. Nightfire hade en hygglig kampanj som jag ännu inte klarat men precis som GoldenEye så var det i split-screen som det verkligen kom till sin rätt. Det är många och åter många timmar jag och bröderna tillbringat med att skjuta varandra och ett okänt antal mer eller mindre begåvade botar på de många för oss ikoniska banorna. Allra roligast var det på Skyrail där man med lite balans kunde smyga fram på vajrarna till linbanorna och på så vi skaffa sig vissa fördelar. När jag tänker på licensspel så går tankarna direkt hit och med all rätt, för det är ett av tidernas bästa, enligt mig.

Vilka är dina fem favoriter?



Loading next content