Tidigare delar ur denna artikelserie:
Elden Ring
Zelda: Breath of the Wild
Halo Infinite
Dirt Rally 3.0
• En kampanj värd namnet
Vi har krigat på stränder, vi har krigat på landningsplatser, vi har krigat på åkrar och på gator. Vi har slagits i bergen och vi kommer aldrig att ge upp. I början var kampanjerna seriens nektar. Storslagna, pampiga och brutala cinematiska upplevelser och det verkade inte finnas några gränser när det kom till kreativitet. Nu är det multiplayer som får all kärlek från utvecklarna. Vi som bara vill kriga på i ensamhet fick ingen kampanj alls i Treyarchs Black Ops 4 och det var förstås ett stort misstag som Sledgehammer förmodligen inte kommer att upprepa men det är ändå viktigt att lyfta.
• 6v6
Även om singleplayer som sagt har fått stå i skymundan och krutet har lagts på flerspelarlägen så har inte heller multiplayer imponerat på senare tid. Det har helt enkelt inte bjudits på särskilt mycket nytt, i alla fall inget som höjer pulsen nämnvärt. Här vill jag och förmodligen många med mig se en uppryckning. Tillbaka till när 6v6 var som bäst, det vill säga i Black Ops 2.
• Co-op
Och varför inte ett riktigt bra tvåspelarläge. Det är inget vi Call of Duty-fans är alltför bortskämda med. Ibland vill man kanske inte lira över instabila servrar mot någon okänd snubbe på andra sidan jordklotet utan hellre bjuda hem en polare på maskingevärs-måndag. Eller kanske dubbelskjuta med sambon i den nedsuttna karantänsoffan. Tänk då att ha en riktigt mysig och lång kampanj för två spelare.
• Stabilare servrar och mindre buggar
När vi ändå är där. Vid servrarna alltså, så är det väl värt att ta upp som en egen punkt. Egentligen skall det inte behövas men ibland behöver även det uppenbara påpekas. Att en av tidernas mest populära spelserier fortfarande skall behöva brottas med svajiga servrar är förstås inte acceptabelt. Visst, ingen kan lova något och det finns ingen teknisk lösning enligt premissen "one size fits all" i sådana här sammanhang men förbättringspotentialen är trots allt enorm. Dessutom vill ingen se samma mängd buggar som Warzone bjöd sina spelare på vid release. Det var väldigt mycket som var osynligt där, och inte på ett smart spelstrategiskt sätt utan på grund av dålig kod.
• Mer innehåll från start
Utvecklingen är dyster. Jag säger inte att det blir så, men hotet om "live-service" hänger ständigt över kommande stortitlar. Jag vill absolut inte se ännu en battle royale-tyngd titel, där allt är till salu. En tom värld med upplåsningsbara fiender och vapen, ofta kombinerat med utlovade uppdateringar som aldrig kommer. Och jag vill under inga som helst omständigheter öppna fler loot-boxar mitt framför ögonen på pöbeln. Nej, Call of Duty skall vara fullskaligt krig, ångestfyllt och nervigt, ingen förbannad lekstuga. Jag vill att det skall krylla av krypskyttar, luftvärnskanoner, pansargevär och mariga minfält. Ge mig körbara fordon, intressanta karaktärer att interagera med och en stor härlig karta att utforska.
• Premiera prickskyttet
Och på tal om krypskyttar. Det här är också något som var storslaget i tidiga titlar men har blivit mer och mer sällsynt. Ge mig en riktigt prickskyttevänlig karta där jag kan ligga dold med min tilltänkta måltavla flera kilometer bort och bränna av ett så välriktat skott att hårstråna reser sig på armarna. Samtidigt vill jag själv kunna känna stressen av att veta om att även jag när som helst kan genomborras av en 7.62 millimetare. Jag vill inte ha ett nytt Sniper Elite med fokus enbart på krypskytte men tänk kartorna Crossfire från Modern Warfare eller Castle från World at War och det börjar brännas.
• Bättre kartor
Och när vi ändå är där. Modern Warfare och kartor. Aldrig har skådeplatsen varit bättre än i Modern Warfare, även om Black Ops 2 gav oss ett par godingar i form av Raid och Hijacked. Men ingenting toppar Terminal, Crash och Highrise, enligt undertecknad och det vill jag se igen. Innovation och kreativitet. Platser som får mig att tappa andan och drunkna i adrenalin redan innan jag har tagit mitt första staplande steg.
• Zombies eller annat infekterat sattyg
Okej, det börjar bli lite mycket nu. De senaste fem åren eller så har vi drunknat i zombies och andra infekterade varianter och den trenden är inte enbart synnerligen populär i spel. Film och TV-serier har ju fått sin egen rejäla dos av odöda. Konceptet i sig är väl egentligen tidlöst och de flesta uppskattar säkert en zombie i vardagstristessen men samtidigt blir man ju mätt till slut och orkar inte. Det som dock aldrig kan förnekas är hur vansinnigt många fina zombiekartor Call of Duty har bjudit på genom åren.
• VR
Okej, det kommer inte att hända. Det fattar man ju men det är min önskelista och då skall VR in. Jag vill ha ett fullskaligt krig rätt i ansiktet. Sitta hemma i soffan och ducka för kulor och kasta mig på golvet när jag ser en granat landa framför fötterna på mig. Jag vill flyga en Messerschmidt genom eld och lågor, träffas av ett kulregn, hoppa ut i fallskärm och se mitt plan störta i Atlanten. Jag vill ligga raklång i vardagsrummet, i bakhåll och bränna av en skottsalva som gör mig halvdöv. Kräla i virtuella snömassor, zooma in en väderbiten officer i mitt kikarsikte. Hålla andan och sätta en kula i pannloben på honom. Jag vill ringa in en flygräd och se fält brinna i ett hav av napalm. Jag vill bli skjuten i benet och bli buren till räddningshelikoptern av en plutonpolare. Om jag klarar mig vill jag bli dekorerad för min tapperhet i strid, om jag dör vill jag ha en soldatbegravning. Saluteras och sänkas ner i jorden. Allt i VR. Med helt absurt hög upplösning och en frame rate utan dess like. Det är det jag vill. Det är faktiskt det enda jag vill när jag tänker efter.