Svenska
Gamereactor
artiklar
The Last of Us

Min favoritkaraktär: Joel Miller

Vi fortsätter skriva om våra favoritkaraktärer i spel och denna gång har turen kommit till Niclas som är lite extra förtjust i Joel...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Master Chief
Sonic
Arthur Morgan
Samus Aran
Ellie
Luigi
Bastila Shan
Commander Shepard
Trevor Philips
Bentley

Det är många timmar nu jag tillbringat tillsammans med Joel Miller, jag har eskorterat Ellie till Eldflugorna fler gånger än jag kan räkna och det har från första stund varit två karaktärer jag innerligt älskat. Att valet skulle falla på någon av dessa två när det kom till att välja min favoritkaraktär kändes därmed ganska självklart. Redan innan första timmen är avklarad i The Last of Us så har Joel gått från en helt vanlig ensamstående farsa som kärleksfullt skojar med sin dotter på soffan till en sörjande, bitter man som inte har värst mycket hopp eller livsgnista kvar. Här visar Naughty Dog varför de är en av världens absolut bästa utvecklare och kanske bäst i världen på berättande. Till en början spelar vi inte ens som Joel utan vi spelar som Sarah, det är hon som är i fokus, vi får en omedelbar koppling till henne och på så vis känner vi som spelare samma smärta som Joel. Vi misslyckas i slutändan med att beskydda henne, hon dör i våra armar och vi måste leva med det. Där och då blev Joel mer mänsklig än någon annan karaktär jag råkat på i något spel, precis som Naughty Dog så finurligt beräknat så lider jag med Joel ända ut i fingerspetsarna.

Tjugo år efter Sarahs död är Joel alltjämt en bitter, knäckt man, han hankar sig fram genom att smuggla diverse grejer in och ut från de skyddade zonerna och har ett till synes ganska fungerande förhållande med Tess som är hans partner-in-crime. Oklart om det var romantiskt eller inte men de verkade onekligen komplettera varandra ganska bra och kemin fanns definitivt där. Det är tydligt att Joel förändrats mycket under den här tiden, till stor del är han ju den han är på grund av Sarahs tragiska öde, men det har hänt en hel del annat också på de tjugo åren som passerat och det hintas om att han varit på båda sidorna. Han var aldrig någon Eldfluga som sin bror Tommy men under deras tid tillsammans innan de skildes åt när Tommy gick med i Eldflugorna är det rimligt att anta att han gjorde en och annan hemsk sak för att hålla de båda vid liv. Det märks inte minst på den råa brutalitet som ofta förekommer när Joel hamnar i konfrontationer med banditer och stråtrövare som hotar hans egen och Ellies säkerhet. Det är fascinerande att se hur Joel snabbt kan skifta från att vara en älskvärd och varm men lite butter fadersfigur till en brutal mördare som inte skyr några som helst medel. Han tvekar inte det minsta så att han har rutin på det där med att döda folk känns tämligen självklart.

Joel växer hela tiden under resans gång men det är ju givetvis Ellie mer än någon annan som driver på hans karaktärsutveckling. Hon försöker konstant skämta med honom, få honom att öppna sig och det är genuint hjärtevärmande varje gång hon faktiskt når fram till honom även om det rör sig om små saker till en början. Hon luckrar sakta men säkert upp den tjuriga gubben och de massiva murar han byggt runt omkring som inledningsvis kändes omöjliga att tränga igenom rasar till slut fullkomligt. Ingen kan väl rimligtvis glömma scenen mot slutet där David är på väg att ta livet av Ellie när Joel stormar in i sista stund och Ellie som dittills varit tuff som få andra bryter fullkomligt ihop i Joels famn. Fadersinstinkten kickar in och från och med det ögonblicket så är det inget som helst tvivel om det starka band som skapats mellan dem under resans gång. Inte ett öga lär ha varit torrt och den scenen fortsätter beröra mig trots att jag upplevt den säkert minst ett dussin gånger vid det här laget.

Detta är en annons:
The Last of Us
Hur ser din relation till Joel ut?

Joels slutgiltiga öde var inte helt okontroversiellt och togs verkligen inte emot väl av alla, och det kan man ju absolut förstå. Det var ett djärvt drag av Naughty Dog att göra som dem gjorde minst sagt. Jag själv släppte kontrollen och satt bara och skakade i dryga kvarten innan jag kunde samla mig och spela vidare, på bara en svinblink så var min favoritkaraktärs liv släckt och jag kände omedelbart exakt samma hämndbegär som Ellie gjorde vid det tillfället. Abby skulle dödas, vad som än krävdes av mig längs vägen så var jag beredd att göra det för att hämnas honom. Men hur mycket jag än tycker om Joel så kändes ändå hans öde fullt rättvist efter att ha spelat igenom Abbys del av historien. Allt vi gör här i världen får konsekvenser och Joels alla hemska handlingar hann till slut ifatt honom.

Efter första spelet så var det helt självklart för mig att Joel var själva definitionen av godhet trots alla liv han faktiskt släcker under spelets gång. Han skydde inga som helst medel för att skydda Ellie och även efter massakern på sjukhuset i slutet så var jag kluven men det kändes ändå någonstans som att han gjorde det rätta. Hur själviskt det än var så var det det bara så det hade kunnat sluta var känslan, hur hade hans liv blivit om Ellie dött där? Hade Joel verkligen klarat av att ta en sådan förlust en gång till och särskilt när Ellie blivit som en dotter för honom? Man vet att han i grund och botten egentligen gjorde fel där men ändå kändes det rätt. Med det sagt så är Joel absolut inte en god person, men han är heller inte ond. Han är kort och gott en överlevare och i den dystra värld där lagar och regler är aningen diffusa så gör man vad man måste för att hålla sig själv och sina nära säkra. Gränsen mellan vad som är rätt och fel är helt och hållet i betraktarens öga.

Joel är trots Ellies idoga försök att öppna upp honom en mystisk karaktär, det är ju faktiskt fortfarande mycket vi inte vet om honom. Nog hade man allt velat höra lite mer om vad som hände under de tjugo åren som passerade innan händelserna i första spelet tar vid. Men trots mystiken så är det som utmärker Joel mer än något annat för mig är att han alltid känts som så mycket mer än bara en karaktär, han kändes och känns levande och det är sannerligen inte lätt att åstadkomma, få har ens kommit i närheten. Slutligen är det förstås värt att nämna att Joel som karaktär inte alls hade varit lika bra om det inte vore för det briljanta röstskådespeleriet från Troy Baker. Han gör sitt livs roll och har stor del i att Joel känns så otroligt levande och mänsklig som han gör. Om han får chansen att spela den rollen än en gång återstår att se, men det känns som att det finns många historier kvar att berätta om Joel och hans liv fram till att han träffade Ellie. Låt oss hoppas att vi får ta del av några av dessa någon gång.

Detta är en annons:

Relaterade texter

The Last of Us: Left BehindScore

The Last of Us: Left Behind

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Naughty Dog expanderar storyn i fjolårets överlägset bästa spel med ett ljuvligt extra-kapitel. Petter Hegevall har delat ut betyg...

The Last of UsScore

The Last of Us

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Teamet bakom Uncharted-spelen bjuder på ett stilfullt sammansatt, gripande och starkt äventyr proppat med mänsklighet. Petter Hegevall är lyrisk...

Min favoritkaraktär: Ellie

Min favoritkaraktär: Ellie

ARTIKEL. Skrivet av Petter Hegevall

Hon är 14, skör men stark. Sårbar men tuff och hon har mer personlighet än i stort sett allt annat i spelväg, som någonsin gjorts. Petter Hegevall hyllar Naughty Dogs kaxiga överlevare i sin artikel om favoritkaraktären...



Loading next content