Miitopia

"Pappa, jag vill inte spela det här nåt mer..."

Jag förstår Frank, för ingen av oss har haft roligt med Nintendos senaste storspel till Swtich, faktum är att vi båda varit uttråkade bortom all tänkbar rimlighet vilket säger det mesta om detta äventyr. Jag spelade aldrig 2017-års-vefrsionen av det här spelet till Nintendo 3DS men minns att ett par av oss på redaktionen gillade det, och såg fram emot att skapa några roliga Miis tillsammans med sonen, och ge sig ut på äventyr.

Miitopia är ett turbaserat rollspel där du formar din Mii och tar med dig ett antal kompisar för att ge dig ut på uppdrag och ditt "party" av Miis kontrolleras av datorn, förutom din egen personliga Mii då förstås. Storn är supersimpel och skvallrar om ett rollspel för de yngre spelarna. En ondskefull liten lila häxgubbe har surfat runt på sin kvast och stulit ansiktena från samtliga av Miitopia-världens alla invånare och det är nu upp till spelaren att störta denna "Dark Lord" och återställa ordningen i Miitopia genom att klibba tillbaka mun/näsa/ögon på alla de invånare som nu vandrar omkring med en slät, rund boll som ansikte.

Karaktärerna i äventyret kan du själv antingen bygga ihop i Nintendos Mii Creator, eller ladda ned från deras servrar där det ligger tusentals mer eller mindre "tokiga" gubbar och väntar på dig. Jag antar att det finns viss komik i att man kan ladda hem en Mii som ser ganska preciss ut som Shrek och byta ut Dark Lord-skurkens utseende mot Michael Myers snorgröna träsktroll, men från min sida blir denna funktion aldrig mer än en rolig liten mikrogimmick, som dessvärre stora delar av det här ihåligt tunna spelet förlitar sig på i på tok för stor utsträckning.

Det som däremot är lite roligare än att scrolla genom 1200 olika par tecknade ögon är att man skräddarsyr sina Mii:s personlighet vilket färgar deras väg genom storyn, sen. Jag hade nog velat se mer nyanser här samt mycket mer detaljer men på det stora hela är det en rolig detalj som gör att Miitopia känns mer personligt. Det går dock aldrig att komma ifrån att det här spelet saknar allt vad djup, atmosfär eller charm heter utan känns för egen del mer som ett plojjigt gratisspel till Iphone samt Android. På det sätt som dina kumpaner irrar omkring helt av sig själva och på det vis som själva stridssystemet fungerar känns det mer än lovligt märkligt att Nintendo lagt tid på att putsa upp och släppa en fyra år gammal 3DS-bagatell till Switch, inte minst med tanke på att det existerar så många andra riktigt bra 3DS-spel som jag hellre skulle vilja se till Switch.

Miitopia påminner under korta stunder och i sitt upplägg om ett gammalt Final Fantasy-spel, vilket såklart i grunden är något positivt. Det lyckas dock aldrig bli något mer än en enda stor axelryckning eftersom de turbaserade striderna saknar djup, variation och eftersom upplägget, atmosfären och storyn saknar charm och fantasirikedom. Världen som Nintendo här erbjuder känns väldigt krystad och fri från karaktär och personlighet vilket jag måste säga är ett udda klagomål på en utvecklare/utgivare som oftast är världsbäst på just de där delarna. Grafiken är dessutom strykful och ljudet väldigt mediokert, vilket i slutändan gör att jag delar ut en ytterst svag 5:a till Switch-versionen av Miitopia.