Menace (Early Access)

Det börjar bra, med en trailer som ser ut att inspireras av både Astartes, Terminator, Aliens och Starship Troopers. Det borde ha vissa gemensamma nämnare då den är skapad av den talangfulla Syama Pedersen bakom projekt som Astartes. Det är tydligt att Overhype Studios vet hur man bygger upp ett spännande universum. Introsekvensen skvallrar om en mörk dystopisk framtid. Deras tidigare alster Battle Brothers är ett av mina personliga favoritspel i den här genren och därför var den en självklarhet att jag testade även denna titel. Det märks tydligt att studion har en högre budget, allt från grafik, musik, mellansekvenser är betydligt bättre än tidigare. Man bör dock gå in med inställningen att det ändå är mer av ett indiespel än en högbudgetproduktion. Även om studion har en utgivare är det grafiskt och tekniskt inte ens i närheten av produktioner som XCOM 2. Snarare liknar det titlar som Xenonauts 2.

Det börjar ganska förvirrande med mängder av information, varför du är där du är och Overhype Studios har valt att inte förklara mycket. Det känns inledningsvis som att du är inkastad senare i spelet utan att ha fått spela en prolog eller förstå världen på något sätt. Det är lite synd kan jag tycka. Stjärnan i denna Early Access är fraktionerna, världen, universumet och berättelsen som alla är högintressanta. Min misstanke är att detta kommer att byggas ut senare. Med det sagt finns det närmare femtio timmar innehåll att få ut med denna version av titeln. Säkerligen kan du dubbla det om du spelar mer än en vända igenom innehållet. Det är ganska mycket innehåll du får i denna förhandsversion.

Det jag gillar mest med titeln är gruppledarsystemet. Du väljer en ledare för varje grupp soldater eller en pilot/förare för dina fordon. Dessa har alla personligheter, röstskådespel och pratar under uppdragen med varandra. Det liknar Jagged Alliance en aning på den punkten. Varje gång dina trupper slår ut en fiende eller gör något får du en dos röstskådespel och det levandegör uppdragen på ett sätt många andra titlar i genren misslyckas med. Du bryr dig mer om dina trupper även om det enbart är ledarna som bjuder på samtal. Varje ledare kan också ha upp till 8 soldater som du kan namnge om du vill. Dessa trupper säger inget men påverkas av utrustning, vapen och annat du ger till gruppledaren mellan uppdragen. Overhype Studios lyckades väl med att ge legosoldaterna i Battle Brothers personlighet och det syns även här. Varje gruppledare går sedan att uppgradera på ungefär samma premiss. Det behöver du göra för att hantera fienderna.

När du startar spelet kan du inte göra särskilt mycket, du har få resurser och de du har går åt att se till så att dina soldater har fullstora styrkor med manskap och är utrustade med det mest rudimentära du har åtkomst till. Det kommer också dröja lite innan du kan uppgradera rymdskeppet du styr. För att få resurser att köpa in mer utrustning, manskap, uppgradera dina gruppledare och reparera det skadade rymdskeppet du är ombord på behöver du klara operationer. På varje planet finns en eller flera operationer de innehåller i sin tur fyra eller fler individuella uppdrag du gör i ordning. Det liknar lite hur roguelites fungerar när du väljer en väg genom ett antal uppdrag. Avklarade uppdrag ger dig fördelar inför nästa uppdrag och beroende på vilket du valt i ordningen kan de sista uppdragen påverkas radikalt. Ett annat sätt att tänka på det hela är sista uppdraget i Wings of Liberty. Du kanske stoppar insekterna från att gräva tunnlar eller minskar mängden fiender i senare uppdrag. Det är ett robust system som fungerar fint och varje uppdrag har en beskrivning om varför det är fördelaktigt även om du inte kan spela alla under en enskild operation.

När du avklarat operationerna ges du resurser att uppgradera ditt rymdskepp och det behövs. Det kan innebära att du har mer information på slagfälten, att du kan kalla in bombardemang från luften eller hjälpa dig att konstant rekrytera mer trupper att förstärka dina gruppledare med. Individuella soldater kommer att dö och du behöver fylla på detta för att överleva mängden hot du kommer att stöta på. Skulle en hel grupp falla med din ledare har du ett par omgångar att rädda honom. Detta innebär att du inte behöver förlora dina dyrbara ledare om något går fel under uppdragets gång. Du kan ta mitt ord för att saker kommer att gå fel med tanke på hur omfattande vissa fiender kan skada dina soldater. De kan räcka med en välplacerad granat av fienden för att slå ut dina trupper.

De tidiga fienderna består av människor och insekter men du kommer också stöta på fraktionen som gett spelet dess namn. Människorna består av pirater och annat men kräver att du använder dig av undertryckande maskingevärseld och bra framförflyttning bakom skydd. Insekterna å sin sida går att lura in mot dina trupper och med dina vapen kan du snabbt förinta dessa truppslag. Även de mer bepansrade insekterna går effektivt att lura in i fällor och med hjälp av granatkastare, pansarbrytande ammunition och annat kan du hantera dessa relativt enkelt. Den sista fienden som är en mix av Alien och Terminator är inte riktigt lika enkla att besegra. De bjussar på självmordsbombare, minor, krypskyttar och vad som närmast liknar Skynets Hunter-Killer stridsvagnar. De är också en mystisk fiende du inte riktigt vet varför de orsakar problem i detta främmande solsystem du befinner dig i.

Även om AI:n inte alltid är den smartaste i sitt beslutstagande är variationen och strategierna du behöver tillämpa varierad. Battle Brothers var unikt på det sättet att du behövde tänka igenom noggrant inför varför fiendemöte. Du kan inte riktigt slåss mot människorna i Menace som du slåss mot insekterna. Med lite tur kommer detta att tas tillvara på och expanderas ytterligare precis som i deras föregående titel. Progressionen som den ser ut i denna Early Access går ut på att du klarar av operationer, köper ny utrustning och uppgraderar både dina trupper och ditt rymdskepp. Efter en eller ett par operationer får du ny dialog och den berättelse som finns här rör sig framåt. Utan att avslöja för mycket är jag nyfiken på vad som komma skall. Tyvärr kunde jag inte komma åt encyklopedin i spelet av någon anledning. Det innebar att det inte gick att läsa mer om universumet och dess beståndsdelar.

Vid sidan av berättandet är striderna spelets huvudrätt och jag tycker att de bibehåller ett mått av svårighetsgrad, utan att bli lika svårt som Battle Brothers. Du flyttar dina truppslag genom rutor och de har en viss mängd av poäng att röra sig, rotera, sitta ned eller anfalla. Vissa vapen kräver att dina trupper sitter ned vilket kräver poäng. Det kräver att du balanserar poängen, vad du möter, avstånd och närhet till andra truppslag. Inledningsvis är spelet relativt enkelt, du förflyttar dina trupper, besegrar likvärdigt kraftfulla fiender. När det tyngre artilleriet rullar in på slagfältet och du kämpar med ekonomin skaver det i balansen en aning. Vissa strider är svåra på ett bra sätt, men du kämpar mer och mer i motvind. Min tanke är att detta kanske kräver en liten balanseringsändring då jag upplevde att ekonomin för spelaren inte skalade perfekt med svårighetsgraden. Det är överkomligt men det känns inte riktigt helt rätt ännu. Speciellt med tanke på att detta inte försöker emulera svårighetsgraden av deras tidigare alster.

Om du gillar tanken av att leda en elitstyrka, skapa relationer till olika fraktioner, strida mot filminspirerade fiender och bli utmanande i ett krävande taktiskt omgångbaserat strategispel är detta toppen. Även om spelet presterar följsamt och bra, låter bra och inte bjöd på särskilt mycket buggar är det Early Access. Skelettet av en bra produkt finns på plats, det underhåller rejält och jag är fascinerad av universumet de byggt upp. De är inte riktigt samma solklara fullträff som Battle Brothers är idag men all potential finns där. Det är också betydligt lättare att hoppa in i även om de är utmanande på sina håll. Att hantera resurssystemet tyckte jag dock var lite enklare än i deras förra alster. Det är spännande, beroendeframkallande och striderna har rätt tryck i både ljud, röstskådespel och variation för att du ska vilja fortsätta. Jag hade även inga tekniska problem.

Om du är som jag och gillar studion bakom detta projekt bör du spana in detta. Om du däremot är ny till genren och till studions tidigare alster bör du vara medveten om att spelet kräver mer av dig än många konkurrenter gör. Inlärningskurvan finns här och du kommer att förlora då och då. I detta spel går det inte riktigt att återhämta sig om du förlorar för mycket tidigt i spelet. Det går att hantera en enstaka gruppledarförlust då du kan hyra in fler via den svarta marknaden. Det har dock i nuläget inte samma känsla av att komma tillbaka efter en förlust som i deras tidigare titel eller i Xcom. Du kan dock avbryta en operation även om du klarat av ett par uppdrag, mot en relationsförlust. Du är således aldrig fast i en loop av misslyckande utan kan avbryta och försöka dig på en annan operation. Detta möjliggör att du inte behöver oroa dig för mycket av att ladda om en sparfil. Däremot kan jag tycka att det är lite synd att förluster inte bakats in bättre i produkten.

Sammanfattningsvis är det ett lyckat spel. Skelettet av en riktigt toppen-upplevelse finns här. Striderna, fienderna och annat i spelet är varierat och intressanta. Deras fenomenala introsekvens krockar dock lite med resten av titelns produktionsvärden, men jag är nöjd. Det är ändå en liten indiestudio som går från klarhet till klarhet. Det är ett spännande spel med ett intressant universum och Early Access-versionen kan ge dig uppemot femtio timmars innehåll som det är just nu vid tidpunkten av denna recension. Du kan säkert klara av det snabbare om du stressar och omspelningsvärdet är högt. Mängden fordon, vapen och utrustning i kombination med uppgraderingssystemet tillåter många sätt att spela på. Varje fiendefraktion kräver också egna strategier, utrustning och förhållningssätt för att vinna. Av dessa orsaker kan jag varm rekommendera Menace. Det sticker ut på ett bra sätt i genren och är utmanande på ett bra sätt.