Svenska
MEDLEMSRECENSION

Grim Fandango Remastered

Skrivet av: Theya   2009-04-29

Ännu en solig sommardag. Utanför kontorets fönster lyser solen starkt. Framför mig sitter en nervös - tjaaa, nervös och nervös personen i fråga är ändå död - man med en mustasch man bara måste avguda. Dörren svänger upp. En röst hörs. Det är Manny Calavera, 'levande' död samt reseagent på heltid.

Öppningsscenen i Grim Fandango är någonting att totalt underkasta sig under - spelet började redan där fästa sitt grepp kring mig. Genom att introducera spelvärldens onekligen coolaste karaktär någonsin och sedan tvinga mig in i en värld fylld av revoltörer, knasiga samt glupska mekaniker och mycket blodtörstiga mördare faller alla mina tidigare spelupplevelser i total glömska - ingenting kan numera mäta sig med Grim Fandangos storhet.

Grim Fandango känns otroligt fulländat på så många plan att det blir svårt att ta upp alla i den här recensionen, men var spelet verkligen överglänser alla sina konkurrenter är självfallet vid story-biten.

Manny Calavera är en reseagent i landet för döda människor. Det betyder att han fungerar ungefär som en "Charon"; han berättar för människor som tar sig till de dödas land hur man tar sig vidare till 'himmelriket', eller 'paradiset'. Problemet ligger i att resan dit är otroligt lång och därför finns det vissa färdmedel i from av bilar, båtresor samt supersnabba tågresor man kan nyttja användning för att komma dit. Haken ligger i att man också är tvungen att ha varit en otroligt god (och rik) person i sitt tidigare liv, annars kan det hända att man allt får ta och knata hela vägen till paradiset.

Manny är alltså en slags 'reseagent'. Som reseagent får han inte några bra kunder - i princip allihop han hittills fått har allihop varit lurendrejare av olika slag, och det påverkar honom. Manny försöker nämligen bli kvitt sin tid via sitt arbete som reseagent, så att även han kan senare åka till paradiset i ett tåg. Men det går inte alls bra med de kunder han får, som sagt. Därför ställer hans chef honom inför ett ultimatum i början av spelet; "dags att hitta en rik ängel som precis har avlidit eller annars får du sparken". Detta leder till en rad olika upptåg av aldrig tidigare slag, storyn har ett par riktigt bra vändpunkter. Den är både dramatiskt laddad och grymt humoristisk på en och samma gång!

Men det är inte bara storyn och karktärerna som glänser i Grim Fandango. Det gör även musiken.

Spelmusiken i Grim Fandango är verkligen ett av sitt slag; soundtracket består av 20- och 30-tals jazz. Hela soundtracket är fantastiskt rakt igenom och jag hört det många gånger, mest eftersom jag har valt att spela upp det även efter att jag slutat spela självaste spelet. Musiken håller hög klass även skilt ifrån det!

Grim Fandango är ett äventyrsspel för er som inte vet om det ännu; det betyder att man - i alla fall jag - verkligen får anstränga sig. Spelet är uppbyggt av olika smarta pussel som man blir tvungen att lösa för att ta sig igenom.

Dessa pussel är extremt kluriga och kräver att du är på alerten hela tiden; de kan handla om alltifrån att hitta ett par människoben för att mata ett par brinnande bävrar - en personlig favorit, förresten - till att ta emot olika slags ballongskapelser - bland annat en imitation av en känd författare - för att trycka ner dem i diverse maskiner. Allt som allt är pusslen otroligt kluriga och välgjorda.

Om du har 150:- kronor över samt inte är alltför ytlig - visst, spelet är ändå elva år gammalt, grafiken håller nog inte direkt toppklass - och söker efter ett smart spel med genial story samt soundtrack, då är detta spel verkligen någonting för dig. Om du är alltför ytlig och hatar genial storydesign samt otrolig musik, då rekommenderar jag ändå spelet. Du kommer säkerligen älska det i vilket fall som helst.

Så, vad väntar ni på? Ut med er och njut av Grim Fandango, helt klart ett av det bästa spelen förra - och antagligen mycket bättre än samtliga spel i det nuvarande - seklet!

Samlat betyg: 10/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10