Killzone 2

Hej! jag skall berätta en historia om milt sagt överdrivna recensioner. Det var en gång ett gäng spel-vetare på en hemsida som prisade en spelserie utan att riktigt gå på djupet.

dom prata om underbar grafik och fantastisk spelglädje ut i hundrade år,
och en liten rock"N"Roller kille skuttade glatt iväg med fickan full av surt ihop jobbad lön.

Han satt i soffan framför sin perverst stora tv och dammade av sin ps3:a

(som används lika ofta som diktatorer i Sverige tar över)

och spelade med ett leende på läpparna... tills jag kände att det ryckte i kinden...
jag försöker hålla tillbaks det men det var en jässp.

jag tänkte " jag måste spelat så länge så att jag är är inne på småtimmarna?" men nej... 2 timmar in i spelet börjar jag ana vad som skall ut på nätet av mig

(och antagligen hatas av 2miljoner sura nördar)

det kändes som jag upplevt det förut... fast med vassare kontroll, bättre ljudmix och mer gripande karaktärer och story... visst det är snyggt MEN designen är ärligt talat inte alls i min smak och det ända jag ser är fyra nyanser av brunt.
jag lägger märke till att jag kan ta skydd bakom saker och ting.
men lägger även märke till att detta är så klumpigt att jag slutligen skiter i det totalt.

fiende AI:n skötte sig för det mesta men märkte även att programmerarna hade lagt draget att skicka ut många trupper i en grupp och med rätt vapen eller en väl lobbad granat kan man ut röja en spännande 5min strid på ca 2sekunder, men detta kan jag inte säga att det är dåligt det kan mycket väl vara medvetet och många tycker säkerligen om det, men inte jag.

efter ett tag in skall man för första gången sätta fast en bomb på en vägg, jag tänkte mkayy inga problem... sedan kom det upp att jag skulle snurra på kontrollen... och jag mådde dåligt jag avskyr ps3 gyron och anser att det inte har något att göra i ett spel som killzone.

låt oss sluta tjata om negativiteter nu gottfolk. för att det är inte dåligt MEN jag får en ständig déjávu känsla av killzone 2 och det är inte den trevliga sorten. det är den sorten som gjorde det lite plågsamt och uttråkande att klara spelet... (SPOILER!) för att veta att man i grunden inte åstadkommit någonting, och veta att jag måste spela igenom ett till "recensions-hyllat" spel för att bli besviken ännu en gång.

till tröst kan man säga att multiplayer läget är roande då det där är nyskapande då spel läget byts under matchens gång och man känner sig belönad när man hör motståndarens tyska tonårs röst i högtalarna svära
(och sedan bli tillklappad av sin mamma)
och detta är antagligen enda anledningen varför jag fortfarande har kvar spelet.