Svenska
MEDLEMSRECENSION

Valkyrie Profile 2: Silmeria

Nu och då händer det att jag blir helt besatt av ett spel utan någon vidare märkbar anledning.Så var fallet med Soul Calibur 2,Devil May Cry 3 och även Valkyrie Profile 2.

Valkyrie Profile 2: Silmeria utspelar sig hundratals år före originalet och handlar om prinsessan Alicia av Dipan,i vars kropp residerar inte bara hennes egen själ utan även den av valkyrian Silmeria,vilket är Silmerias straff för olydnad mot Oden.
Problemet är att hon sedan vaknar i förtid och när Alicia går omkring och till synes pratar med sig själv sprids rykten om att den unga prinsessan har mist förståndet,så hon försätts i exil av hennes far.

När spelaren får kontrollen har Alicia nyligen lämnat det slott hon levt ett undanskymt liv i de senaste tio åren och är på väg att återvända hem för att konfrontera sin far om de rykten som hävdar att Dipan tänker göra uppror mot gudarna.Därifrån eskalerar det bara men storyn är ändå relativt lättfattlig.
Istället är det karaktärerna som döljer några rejäla hemligheter men storyn är trots allt inget särskilt.

Ett av Valkyrie Profile-seriens unika drag är möjligheten att rekrytera döda krigares själar,einherjar, (eftersom man är en valkyria) som sedan bistår en i strid.Problemet är att det är det enda de gör.De deltar inte i mellansekvenserna och den enda bakgrundsinformation står att finna under en flik i menyn.

Spelet är ganska långt men slutet känns lite utdraget och det är inte uppskattat att man prackas på tre helt nya lagkamrater under de sista timmarna.
Dessutom finns det några sidouppdrag och bonusdungeons att tampas med och de som har spelat originalet har en del bekanta ansikten och platser att åter stifta bekantskap med.

Tekniskt är Valkyrie Profile ett väldigt vackert hantverk.Karaktärsmodellerna är fulla av detaljer och polygoner och klädesplagg och hår rör sig naturligt.Partikeleffekterna är imponerande och miljöerna livfulla.
Spelet är helt tvådimensionellt så när som på striderna vilket gör det tämligen linjärt men Tri-Ace ges istället otaliga tillfällen att bjuda spelaren på vackra vyer.
I städerna vandrar NPC:er omkring i för-och bakgrunden,gräs,trädkronor och butiksskyltar svajar i vinden,facklor lyser upp dunkla fuktiga grottor och gruvgångar.
De enda skavankerna skulle vara lite stela animationer under mellansekvenserna,framför allt ansiktena.

Musiken är egentligen varken bra eller dålig,den saknar bara något som särskiljer den från mängden.Röstskådespeleriet är sällan något jag gör anmärkningar på men här haltar det lite vid ett par tillfällen.

Stridssystemet är kanske Valkyrie Profiles största kvalitet.
För det första är slagsmålen helt valbara.Vill man inte slåss kan Alicia frysa fast de omkringströvande fienderna i kristallblock.Dessa kan då användas som plattformar vilket man bör tänka på när man ställs inför de många plattformspusslen i spelets dungeons.
För det andra går striderna i realtid och är inneslutna i en arena där spelaren kan föra både kameran och den kämpande gruppen i alla riktningar.
Fienderna kan bara anfalla om man rör sig inom deras konformade synfält och rör sig endast när spelaren gör det,förutom då man "dashar"men detta konsumerar dock AP som behövs för att attackera så man bör använda det sparsamt.
AP fylls på genom att besegra fiender,ta skada eller då man rör sig.
För att faktiskt ingå närkamp med en fiende måste denne vara tillräckligt nära och då sveper kameran ner till sidovy och man får anfalla med var och en av de fyra gruppmedlemmarna.
Välriktade slag sliter bort kropps-och rustningsdelar som man sedan kan kombinera efter ett runsystem för att lära karaktärerna användbara skills eller för att tillverka maffig utrustning i affärerna.

Stridssystemet är kort och gott tempofyllt,taktiskt och belönande,trots att jag förmodligen fick det att låta mer komplicerat än det är.

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10