Rock Band

Jag kom ihåg när jag läste Gamereactor nr 49, då jag läste den långa reportaget om Rock Band. Det var som en dröm. Trummor, gitarr, bas, och mikrofon i ett spel. Kunde det bli bättre? Men tiden gick och förseningar efter förseningar, och efter alla förseningar började jag undra om Rock Band, så som Chinese Democracy skivan någonsin skulle släppas. Till slut kom ju Rock Band, precis som skivan.

Men jag blev ju en del besviken, även om spelet är väldigt bra. För det första: allra första gången jag körde Rock Band var i en spelbutik som var 360- versionen så kunde man välja hur man skulle se ut, man kunde skaffa sig fans och turnera världen runt, medans Ps2 versionen (som jag använder) liknar mer ut som en blandning av Quickplay- och Career mode som i Guitar Hero (mest Quickplay) där man varken gör nåt av det hära.

Men det som håller upp spelet är den otroligt, grymma låtlistan, roliga Big Rock Ending i sluten av många låtar där man spelar fritt, Väldigt många original låtar som Enter Sandman av Metallica, In Bloom av Nirvana och Wont get fooled again av The Who samt att grafiken är GRYMT bra för att vara Ps2

Ljud: 10/10
Hållbarhet: 9/10
Grafik: 10/10
Spelbarhet: 7/10

P.S. Denna recension gäller bara Ps2 versionen. 360 versionen får 10/10, och Ps3 och Wii vet jag inte eftersom jag har aldrig kört dom versionerna, troligen ungefär som 360 fick.