Call of Duty: World at War

Ännu ett Call of Duty att sätta tänderna i. World at War heter årets upplaga och man strider som Pvt. Miller med de amerikanska styrkorna och som Pvt. Dimitri Petrenko med ryska armén.

Spelet börjar med att man är tillfångatagen av japaner på Makin Island. Man räddas dock senare av Sergeant Roebuck och hans män. Sedan fortsätter man med uppdragen tillsammans med Roebuck och hans United States Marine Corps.
Första uppdraget för den ryska styrkan är med Sergeant Reznov. Dimitri (karaktären man spelar) och Reznov ligger i en bunker i Stalingrad och är det två enda överlevande ryssarna i Stalingrad. Medan Tyska styrkor vandrar på gatorna i Stalingrad så kryper Reznov och Dimitri sakta vidare i bunkern och sedan hämnas på tyskarna. Jag vill inte avslöja allt för mycket då många som vill spela spelet inte fått göra det ännu.

Call of Duty: World at War är ett spel som vuxit starkt hos mig. Bra grafik, mycket bra på sina ställen, intensiv action och snygga och bra mellansekvenser har gjort att jag gillar detta spel något enormt mycket. Intågningen i Berlin är magnifik. Staden kryllar av nazister och stora, vackra byggnader omger miljöerna. Den bästa actionscenen i spelet, helt klart.

Ljudet är dock inte helt perfekt. Vissa vapen låter som leksakspistoler och så förstår jag inte den meningslösa, dåliga musiken som spelas medans fighten är som intensivast. Det finns många vapen i spelet och vissa av de riktigt bra och snygga. Men till nästa Call of Duty-spel Treyarch; Skippa musiken i striderna, för de är inget annat än irriterande.

Joina fighten mot Empire of Japan och Nazityskland i de sista striderna av World War II. Var med om intågningen av Berlin och sätt upp den ryska flaggan i Berlin i ett av de mest intensivaste actionspelen detta år.

Plus:
Mycket bra grafik, intensiv action, bra banor, grymma vapen, mycket bra röstskådespeleri, eldkastaren.

Minus:
Usel musik i striderna, väldigt linjärt, vapnen låter som leksakspistoler.

Grafik: 9
Ljud: 7
Spelbarhet: 8
Hållbarhet: 9