Star Wars: The Force Unleashed

Jag tycker först och främst att spelet är lite underskattat även om jag precis som de flesta andra trodde spelet skulle vara mycket bättre. Hur som helst så börjar spelet med att man axlar rollen som Darth Vader. Man får lära sig lite om hur krafterna fungerar och jag blev själv alldeles lyrisk efter första banan. Träd går sönder på ett verklighetstroget sätt och man känner hur roligt det verkligen är att behärska kraften.

När man fått känna på kraften lite grann så får man slåss mot en jedi som visar sig ha en son med otrolig kraftpotential. Vår mörke vän Darth Vader ser så klart potential i den lille pojken som han då tar in som sin lärling.
Första banan man får spela som lärlingen är även den mycket rolig och detaljrik. Man låter stormtroopers flyga åt alla håll och man känner en en gång hur destruktiv man är.

Men från nästa bana börjar man upptäcka spelets brister mer och mer. Kontrollen tyckte jag från en början var suberb men ibland kan det vara lite svårt för lärlingen att göra det man verkligen vill. Det hjälper då inte heller att targeting systemet är helt idiotiskt och ibland tar man upp en låda med kraften då man egentligen siktar på en fiende. Lösningen på hur man ska avsluta en svårare fiende( God of War systemet med knapptryckningar) tycker jag faktiskt funkar ganska bra på bossarna. Det är faktiskt det enda jag tycker funkar när det gäller bossfighterna. Varje bossfight är lik den andra och man kan i princip använda samma taktik på alla, bara att de blir aningen svårare att få in träffar på dom ju längre i spelet man kommer. Det beror dessutom inte på att bossarna blir bättre på att blocka utan att mindre och mindre träffar registreras.

Man märker också att det finns en hel del grafiska missar och bilduppdateringen är inte alltid den bästa.
Banorna blir mindre och mindre detaljrika med undantag för tredje banan med alla växterna som rör sig på ett verklighetstroget sätt. Jag gillar inte heller att de återanvänder vissa planeter för andra uppdrag. Det är visserligen andra banor men jag tycker personligen det känns nästan exakt som samma då spelet har ungefär samma upplägg spelet igenom. Det enda som gör att man känner att man gör något annorlunda är faktiskt banorna då spelet egentligen är väldigt repetetivt och det handlar om att gå från en del till en annan med fiender inströmmandes.

Nu har jag gett spelet en hel del kritik men det var faktiskt inte ett dåligt spel, därav betyget. Spelet tog runt nio timmar för mig att varva på normal nivån. Underhållningsvärdet tyckte jag var relativt högt då storyn var ovanligt engagerande för den här typen av spel. Jag spelar fortfarande spelet då jag försöker få alla achievements och alla holocrons. Holocrons är gömda objekt som ger en laserkristaller, kostymer eller kraftpoäng. Systemet där man uppgraderar sin lärling med starkare krafter, talanger och combos tycker jag även funkar mycket bra.

Jag trodde när jag startade spelet att det skulle vara alldeles för enkelt men jag tycker ändå det gav en hel del utmaning. Vissa fiender funkar det till exempel inte att slå på med svärdet eller blåsa iväg med kraften. Ibland kände jag till och med mig lite frustrerad då de där förbannade sniprarna träffade mig när jag minst önskade. Sen om man ändå tycker det är för enkelt så är det ju bara att höja nivån även om jag måste erkänna att jag inte riktigt gillar det systemet. Jag föredrar att det bara ska finnas en nivå så man slipper prova sig fram.

Det är härligt att ha den där känslan av att vara övermäktig även om den försvinner ju längre man kommer i spelet då det som sagt blir mindre och mindre att förstöra. Det var ju det som skulle vara det här spelets charm. I överlag tycker jag det var en mycket bra spelupplevelse även om de kunde ha lagt ner mer tid på vissa av banorna och bossarna. Jag ger spelet en åtta då jag tycker att när spelet var bra så var det bland det bästa jag spelat. Synd bara att alla nödlösningar drog ner spelkänslan ett snäpp.