Spore

Hur blev egentligen Spore? Spelet som inte skulle likna något annat.

Jag hade laddat upp men en hel del gameplays, trailers och intervjuver kvällen innan det släpptes, jag önskade att morgondagen skulle komma så att jag kunde trycka in skivan med ett hastigt ryck i min lilla glädje (och sorg) burk.

Spelet startar, du väljer vilken planet du vill utvecklas på och sedan så följer ett kort film där en metroit kommer rakt emot din planets riktning. Explosionens konsekvenser är enorma, men det inser ingen än. Men utan den explosion skulle inte rymdens härskare existera.

Du kommer direkt in i cellfasen, denna första fas ger dig en liten idé om hur kreatur skaparen kommer att fungera. Själva cellfasen påminner en del om Pac-Man.I början utav cellfasen väljer du vilken sort du skall vara, köttätare eller växtätare (allätare måste man lås upp i cellfasen). Beroende på vad du väljer kommer forma hela spelet, nämligen så påverkas hela spelet beroende ageranden. Du kan alltså välja mellan att starta krig eller alliera dig med de andra varelserna i världen (nästan alla).

Så fort du är härskaren i vattnet så får du sätta på ett par ben på din varelse och så fortsätter du och din ras upp på land, där ni hittar ett bo. Genast så får du uppdrag att ta reda på vilka andra varelser som lever i närheten, här kan du välja att antingen ta dem med på dina äventyr eller kanske döda dem för ära och rikedom.

Under tiden när du vandrar runt på din planet så växer din hjärna en bit, du och din ras upptäcker hur man kan hantera eld och vapen, och genast så övergår spelet i enligt mig till den sämsta fasen, nämligen Stamfasen. Här kontrollerar du inte endast en varelse utan en hel stam, som kan ha upp till 12 stammedlemmar. Enligt mig så är denna fas som ett riktigt dåligt strategi spel, där du samlar på dig växter och dylikt för att få din stam att överleva. Också här kan du välja på om du vill lära dig utav närliggande stammar eller om du istället vill döda dem för att sedan på något sett lära sig utav dem ( förstår inte riktigt hur de menat). När du är den härskande stammen i området så lyckas din stam utvecklas till en av många andra stora nationer på planeten.

Det är nu spelet börjar likna mer ett RTS än någonting annat. Vilket jag tycker liknar ett halvruttet si-fi strategi spel. Efter du besegrat alla dina ärkeskurkar med hjälp av militären, religion eller ekonomi så byggs en rymdfarkost och du skjuts upp i rymden. I rymden så besöker du andra planeter, även här väljer du mellan att hänsynslöst utrota dina fiende nationer eller gullig som du är kör en Sverige á la andra världskriget och står neutral i alla situationer. Rymdfasen tycker jag ändå liknar ett Rollspel på så sätt att du själv skaffar nya egenskaper till ditt skepp och uppgraderar. Du får även en hel rad med olika uppdrag från din hem-planet. Ett stort plus är även att Rymden är så enorm.

Jag skulle rekommendera detta spel till dem flesta, men kanske inte till dem som är mera för FPS och RTS, för den strategi som finns i spelet är inte 100 %. Men jag tycker ändå spelet är bra, det räcker en del över 15 timmar (beroende på hur man spelar).

Plus:
Skapa varelser, hus och fordon
Mysig cellfas
Riktig stor variation

Minus:
Halvdann strategi del
Ful grafik i Civilisationsfasen

Grafik - 6.5
Spelbarhet - 8.5
Ljud - 8.0
Hållbarhet - 9.0