
Okända hårdrockslåtar blandat med stora rockhits!
Plastgitarren till Guitar Hero 2 (PS2-versionen) är den klassiska och möjligtvis mest kända elgitarren, den självaste "Angus Young" Gibson SG. Den röda plastgitarren är perfekt att rocka loss till, även om den tyvärr inte är trådlös. Du har nu möjligtvis chansen att rocka loss med Nikki Sixx eller du kanske bara vill få lite "psychoblly freakout". Möjligheterna är stora i Guitar Hero 2.
Även om grafiken inte är den skarpaste så funkar den jävligt bra att rocka loss till. Direkt efter lirande av GH3 är dock GH2 nästan omöjligt, men det har inte med saken att göra. Noterna är lite pixliga, men det spelar ingen roll. Efter en låt är noterna helt opixliga, i alla fall, tekniskt sätt så inte, men man märker inte av det. Låtlistan är utmärkt, inget jämfört med uppföljarens, men ändå väldigt bra. Mötleys Crue rockande djävulslåt och Kiss debutlåt tillsammans på samma spel är nästan oslagbart. Svårighetsgraderna däremot hoppar ett väldigt stort steg mellan easy och medium, tyvärr. Medium är i detta fallet mycket svårare än easy.
Att använda strumbar, den såkallade "whammyn" funkar bara efter man släppt den efter varje not. Lite komplicerat, men inget man tänker på.
Svårighetsgraderna är, som jag sa tidigare, väldigt varierande. Easy, är lätt men inget för nybörjare, tyvärr. Medium är grymt mycket svårare än easy. Hard och expert är, hör och häpna, helt ärligt ganska lika. Inte den jätte stora skillnad som i uppföljaren.
Låtlistan är kanon även om vissa låtar är fruktansvärt dryga (Madhouse för att nämna någon). Vissa låtar glädjer jag mig dock bara att rocka till, som t.ex. Van Halen's supergrymma cover "You really got me" och Gun's N' Roses mest kända låt "Sweet child o mine". Urvalet är bra med väldigt bra variation, till och med blir det lite Jazz och Blues i detta Guitar Hero- spel, och det är verkligen ett nöje. Guitar Hero 2 är ett superrockande coolt spel som fyller upp allas dröm om att bli en framtida gitarrist. Det här är verkligen STENkul.