Timelie

En katt, en flicka, ett par vakter och all tid i världen. Här är Timelie!

Okej, låt oss göra det här till min kortaste recension någonsin. Om du gillar spel som Portal och Braid så måste du köpa det här spelet. Tyvärr så får jag betalt per ord, så jag antar jag måste skriva något mer här. Jag har alltid älskat katter, kvinnliga huvudpersoner i spel och spel där man får leka med tiden, så det här spelet - där du spelar som en flicka och som en katt och leker med tiden, allt på samma gång - såg ut som rena drömspelet för mig, och det var det också!

Med tanke på att spelet startar med att en tjej vaknar upp i något slags kliniskt laboratorium, och sedan försöker hon att fly genom klurigt designade rum, så är det svårt att inte tänka på Portal. Spelet blir betydligt mindre Portal längre fram, men den tidiga blinkningen till Portal är en del av den positiva stämningen som genomsyrar hela spelet. Jag är ingen nostalgisk person på något sätt egentligen, men skräddarskydd Portal-nostalgi är någonting helt annat. "Now you are thinking with cats and time."

Först och främst är Timlie spelet som ger mig tillbaka tron på trail and error. Trial and error är vanligtvis bara tråkigt när du måste spela om samma långa sekvens om och om igen, och du misslyckas om och om igen, utan att fatta vad det är meningen att du ska göra, bara plockar saker ur hatten, utan att känna att du har någon kontroll över vad som händer. Men med tanke på att du i Timelie kan snabbspola framåt och bakåt i tiden hur ofta du vill och hur snabbt du vill blir trial and error något riktigt kul i det här spelet.

Banorna, eller rummen ska vi kanske säga, i Timelie löser man vanligtvis på två olika sätt. Antingen genom att sitta lutad över skärmen och tänka riktigt djupt, för att hitta det rätta sättet att ta sig förbi de patrullerande robotvakterna och ta sig genom de låsta dörrarna, eller genom att kasta sig rakt in i rummet och använda trial and error, medan du spolar fram och tillbaka tiden om och om igen, bara för att se vad tusan som kommer att hända. Med tanke på att varje gång du dör eller hamnar i en återvändsgränd så kan du starta om från vilken punkt i tiden upp till den händelsen på två sekunder så har spelet ett skönt, långsamt tempo och ett riktigt snabbt, coolt tempo på samma gång.

Det bästa med Timelie är att svårighetsgraden är så väl avvägd. Halvvägs genom spelet tog det mig femton till tjugo minuter att klara flesta rummen, så du får sitta en liten stund och tänka djupt utan att du någonsin hinner bli frustrerad. Det är ett spel som får dig att känna dig smart, och det bjuder dig på de där eftertraktade ögonblicken av triumf flertalet gånger.

Jag skriver sällan om spelets animationer i mina recensioner, men det här är ett spel där animationerna spelar en sådan viktig roll. Med tanke på att du spolar fram och spolar tillbaka tiden igen och igen, och igen, är det ett nöje att animationerna är så mjuka. Här finns inga vassa kanter som stör grafiken eller spelupplevelsen. Såväl flicka som katt som de patrullerande robotarna rör sig alla med fina, sköna rörelser.

Spelets story är, som det ska vara i den här genren, rätt svår att förstå. Storyn i Braid krävde också en del googlande för att få grepp om, och storyn i Portal hade fler dimensioner än du kanske insåg under den första genomspelningen. På ytan är storyn i Timelie rätt rakt på sak - en flicka och en katt försöker fly från något slags militariserat laboratorium - men... vad är det egentligen som händer här? Spelet drar iväg så det sjunger om det med symbolism av varje tänkbart slag, ibland är det alldeles för uppenbart och ibland går det inte alls att förstå, men det gör bara att jag älskar spelet ännu mera. Man måste trots allt inte förstå allt som händer i precis varenda spel, några spel får faktiskt vara lite poetiska. Och i ett spel där du reser fram och tillbaka i tiden tio eller femton gånger per minut är det inte konstigt om det som händer runt omkring dig i världen börjar bli lite svårt att reda ut till slut.

Jag klarade spelet på sju timmar, men andra kommer säkert att klara det på fyra eller nio. Jag tycker att det är en perfekt längd för ett spel i den här genren. Och vill du ha något mer att bita i så finns det femton valfria relic challenges. De svåraste rummen av multipla lösningar, och du kan vinna en achievement genom att lösa dessa rum på ett specifikt sätt. Jag gillar att du faktiskt inte vet från början när du ger dig i kast med en sådan utmaning vad de specifika reglerna för just den här utmaningen är, utan du måste hålla koll på reliken för att se när den förlorar sina färger när du gör något fel, så att du kan lista ut vad reglerna för just den här utmaningen är, och vad du måste göra och inte göra för att vinna den.

På huvudmenyn kan du återvända till alla rummen som du har klarat och ge dig på dessa relic challenges om du inte tog dem den första gången. Olyckligtvis finns det ingen markering i menyn i vilka av rummen dessa femton relic challenges finns, eller någon markering om du redan klarat dessa eller inte, så du får helt enkelt välja rum efter rum för att se om rummet har någon relic challenge eller inte, och för att se om du klarat den redan eller inte, vilket är onödigt tidskrävande och, ja, totalt korkat.

Det krångliga i att reda ut vilka rum som har, och inte har, någon relic challenge är dock det enda negativa jag har att säga om det här spelet. Timlie är ett spel där spelskaparna vet precis vad spelarna vill ha - en avslappnad blandning mellan Portal och Braid - och de lyckas leverera detta. Härliga katter och all tid i världen - vad mer kan man önska sig?

Fördelar: söt katt, enkelt att förstå sig på, enkelt att kontrollera, bra avvägd svårighetsgrad, sköna animationer, kryptisk story

Nackdelar: alldeles för tidskrävande att hitta igen de relic challenges som du inte har klarat