
Jäkla hammer-ons och pull-offs! De fungerar ju inte! Jag gör rätt och rätt och åter rätt men det blir fel och fel och åter fel! Jäkla Guitar Hero. Harmonix första försök att döda luftgitarren med plastgitarren är ett underhållande, ojämnt och oslipat sådant. Att spela låtsas-gitarr är lika kul här som det någonsin kommer bli men medan konceptet från början var fulländat så lämnar utförandet övrigt att önska.
Det är orättvist men det är sant: Guitar Hero 2 är bäst. Jag köpte och spelade tvåan först och hejsan hoppsan, vilken skillnad. Guitar Hero saknar allt vad som gör tvåan så mästerligt, måste jag säga. Låturvalet är på det stora en besvikelse; Smoke on the Water gör sig inte alls så bra som den gör på luftgitarr. Drömmen gick i kras.
Guitar Hero har sämre Multiplayer, sämre Practice Mode, sämre låtar, sämre kontroll. Sämre allt. Guitar Hero är sämre helt enkelt, bara sämre. Sämre än vad? Sin uppföljare. Tvåan. Mästerverket. Som koncept nådde serien perfektion redan från första början, utförandet blev dock perfekt först i tvåan. När man byter ner sig från "perfekt" till "perfekt koncept" så blir man bara besviken. Då hjälper inga ursäkter som att ettan bör ursäktas eftersom det var just först. Det hjälper inte.
Trots allt, så är ettan över godkänd. Det är kul, ibland ruskigt kul. Luftgitarren får smaka pisk även om det inte är storpisk. De upplåsningsbara filmerna om hur de skapade Guitar Hero är skäl nog för köp.
Fem bra låtar:
"More Than a Feeling" - Boston
"Symphony of Destruction" - Megadeth
"No One Knows" - Queens of the Stone Age
"Bark at the Moon" - Ozzy Osbourne
"Even Rats" - The Slip