Mass Effect 2

Galaxen ligger åter pyrt till och det enda sättet att rädda den är att skjuta legosoldater och göra en otrolig mängd moraliska val. Här är Mass Effect 2!

Mass Effect 2 är ett fantastiskt spel. Framför allt inlevelsen är något av det bästa jag har upplevt i ett spel. Och pratar vi om spel som räcker i mer än fyrtio timmar har kanske Mass Effect 2 den skönaste inlevelsen någonsin. (Utom möjligen Persona 4.) Och karaktärerna! Vilket annat spel har lika sköna karaktärer som Mass Effect 2? (Förutom Persona 4?) Och berättelsen! Eller snarare berättelserna. Hur många spel har jag spelat så slår det här spel på fingrarna rent berättarmässigt? Inte många. (Möjligtvis du vet vad.)

Mass Effect 2 satsar stenhårt på att förbättra samtliga svagheter som det magnifika första spelet trots allt hade. Det krångliga vapensystemet har strömlinjeformats till något mycket mer lätthanterligt, de kritiserade och stundtals småtråkiga upptäcktsfärderna på främmande planeter är borta, den märkliga diskrepansen mellan huvuduppdrag och sidouppdrag i det första spelet har rättats till och de usla achievementsen har istället blivit belöningar som både går att ta och som är roliga att samla.

Redan det första spelet satsade hårt på tredjepersonsaction i striderna och tvåan har ännu större fokus på maffiga och intensiva strider. Det är dock aldrig striderna som är poängen med spelet, utan det är berättelsen, personerna, de moraliska valen och framför allt närvarokänslan och inlevelsen som är den stora fröjden med spelet.

Även om Mass Effect 2 är en fantastisk upplevelse så är det inget perfekt spel. Det är i själva verket fullt av brister. Om vi går igenom hela listan: du behöver aldrig tänka till under spelets dialoger, uppgraderingssystemet har simplifierats på tok mycket, ibland är det svårt att rollspela då det är oklart vilket dialogval som bäst passar just min Shepard, det är så otroligt många moraliska val att det inte går att hålla koll på alla, det går inte alltid att avgöra vad de moraliska valen spelet jag vill ska göra egentligen innebär, den underbara känslan av att man utforskar galaxen har försvunnit, det är svårt att märka någon skillnad på vapnen, spelet är för lätt även på hardcore, striderna är enformiga och, värst av allt, dina gruppmedlemmar har nästan ingen interaktion med varandra alls.

Den mest avgörande skillnaden med det första spelet, rent berättarmässigt, är att man mer eller mindre har skippat idén med att ha en huvudstory. Istället bygger tvåan på en lös ramhandling där man ska samla ihop en besättning som när den är fullständig drar iväg och gör upp med slutbossen. Dessa besättningsmän kan du till stor del välja att rekrytera i den ordning du själv vill. Detta episodiska berättande gör att spelet påminner betydligt mer om en tv-serie än storyn i en film eller roman.

Upplägget gör spelet mer levande, men samtidigt mer dött då det tyvärr innebär att spelet knappt innehåller något interaktion mellan dina gruppmedlemmar alls. Med tanke på att du kan välja vilka medlemmar du vill rekrytera och när du vill rekrytera dem så kände spelskaparna naturligtvis att det var alldeles för komplicerat och tidskrävande för att skapa intensiva och spännande mellansekvenser med alla tänkbara uppställningar av närvarande och frånvarande gruppmedlemmar.

Mass Effect 2 är således en spel fyllt av svagheter och problem, och ändå är det en helt otrolig upplevelse. Förutom bristen av interaktion mellan dina gruppmedlemmar är det lätt att ha överseende med spelets brister när berättelsen, personerna, de moraliska valen, grafiken och närvarokänslan är så klockren och underbar. På listan över spelen du måste spela innan du förlorar omdömet ligger Mass Effect 2 någonstans där uppe i toppen.

Fördelar: fantastiska berättelser, oöverträffad närvarokänsla, underbara karaktärer, snygg grafik, många moraliska val

Nackdelar: knappat någon interaktion alls mellan dina gruppmedlemmar, enformiga strider, vapnen hade kunnat vara lite mer spännande