Jag tror det var många av oss som fick lite Mad Max-feber efter den suveräna filmen Mad Max: Fury Road som hade premiär i våras. Det var såklart ett genialiskt drag av Avalanche Studios att utveckla ett spel med Mad Max som släpptes ett par månader efter filmens premiär och en månad före blu-ray-releasen. Jag hade till en början ingen större längtan efter spelet och visste inte ens om jag tänkte investera i det. Dagarna innan releasen blev jag dock väldigt intresserad av det och tyckte att de trailers som hade dykt upp på webben såg galet mustiga ut. Recensionerna mötte dessvärre inte mina förväntningar och jag tänkte därmed att jag skulle avstå ett tag till men just då uppstod en speltorka för min del vilket resulterade i att jag köpte spelet ändå till PlayStation 4.
Jag är ett stort fan av sandlådespel och har i mina år spenderat hundratals timmar i världar som Far Cry 3, Assassin's Creed IV: Black Flag, Borderlands 2, The Witcher 3: Wild Hunt och en hel del andra spel. Mad Max såg ut att vara ett spel som absolut skulle kunna tillfredsställa mitt behov av ett nytt sandlådespel. Det är ju trots allt ett spel där miljön enbart består av sand och skrot. På pappret kanske det inte låter så roligt men kikar man på min speltid så visar den att jag spenderat hela 2 dygn i Mad Max och det har varit en ljuvlig tid.
Precis som i den nysläppta filmen så är handling något man inte valt att fokusera på i det här spelet. Max befinner sig någonstans ute i öknen i sin ikoniska bil samtidigt som ett par galningar vildsint försöker att få stopp på honom. Max tar kål på dem och samlar på sig lite bensin, något man ofta kommer att få göra under spelets gång. Strax efter att Max stigit ut ur bilen och hämtat bensindunken dyker spelets antagonist, Scrotus upp tillsammans med ett par galningar. Max åker på en ordentlig smäll och blir av med all sin utrustning, inklusive bilen.
Du startar spelet med ingenting men finner snart din trogne mekaniker, Chumbucket. En missformad och en lite udda individ som kallar dig för ett helgon och avgudar bilrelaterade saker. Tillsammans med honom fixar ni en skruttig bil som kommer att bli din för resten av äventyret. Bilen är nämligen det som gör spelet unikt från andra sandlådespel och den är din att uppgradera hur du än vill. Genom att spela sido- och huvuduppdrag låser du upp nya delar som du sedan kan handla för spelets valuta vilket råkar vara skrot. Skrot hittar du lite varstans. Det kan ligga på övergivna platser eller plockas upp från döda kroppar och bilvrak. Flera gånger kommer man att klia sig i hårbottnen och undra vad fasen man ska uppgradera härnäst. Valen är många och de kommer att påverka andra faktorer på gott och ont. Väljer du att skaffa bättre acceleration till din bil kommer det bli svårare att styra den. Vill du ha mer fart kommer den inte att tåla lika många smällar från fiender. Vill du ha mer skydd blir bilen tyngre och din maxhastighet kommer att sänkas. Valet är ditt men du kan alltid återvända till menyn och ändra dig om du tacklar en ny situation som kräver en annan uppsättning.
Max kan också uppgradera sig själv. Som jag nämnde så startar man med ingenting men väldigt snart har man utrustat sig själv med en revolver och kofot. Revolvern kan användas till att skjuta fiender eller skjuta bildäck eller explosiva föremål i bilstrider. Det finns dessutom två olika sätt att uppgradera Max på. Det första är, precis som med bilen, att använda skrot. Med hjälp av skrot kan du tillverka knogjärn som delar ut mer skada, skottsäker väst som skyddar dig mer mot slag och skjutvapen och du kan även lära dig nya egenskaper som kan utnyttjas i slagsmål. Det finns även här mycket att välja på och man blir ofta osäker på om man ska uppgradera sin bil eller utrusta Max för vad som komma skall. Det andra sättet man kan uppgradera Max på är genom så kallade Griffa Tokens. Griffa är en mystisk man du kan stöta på lite överallt i öknen som på något magiskt sätt förbättrar dina egenskaper. Även här finns det gott om saker att välja på. Du kan uppgradera din hälsa, tillåta dig stanna längre kvar i Fury Mode, kunna plocka upp mer skrot, mat och vatten o.s.v.
Striderna varierar i kvalitet. Precis som Middle-earth: Shadow of Mordor har slagsmålssystemet kopierats av Batman: Arkham City. Du kan slå med fyrkant och parera med trekant. Utförandet är dock rätt så klumpigt och jag har många gånger råkat ut för att en fiende slagit till mig och ruinerat min kombo när Max avrättade en annan fiende och trots att jag tryckte på trekant. Spelet tillåter dig med andra ord inte att parera alla attacker och tvingar dig misslyckas vilket bara är orättvist. Kameran är också en orsak till att man misslyckas då man sällan ser alla fiender i strid och blir då slagen av en fiende som springer mot dig med sköld från flera meters avstånd. Ibland funkar det bra, ibland inte.
I striderna kan man även få tillgång till ett läge som får Max att se rött. Avrättar du tillräckligt många gånger går han in i ett läge som kallas för Fury Mode. Max blir genast mycket starkare och tål mer. Med hjälp av detta läge avrättar man fiender snabbare och våldsammare och det är alltid lika tillfredsställande. Detta är mycket användbart mot bossar som annars tål dina smällar väldigt bra. Det finns även en typ av fiende som spelar trummor och peppar de andra fienderna som efter tag gör dem ännu farligare. Skulle de bli det så kan Fury Mode vara till god hjälp.
Bilstriderna är dock de som skiner mest. Här sätts din skicklighet som förare på prov samtidigt som du knuffar och skjuter dina motståndare. Plockar du fram din revolver blir tiden långsam och låter dig därmed få in en bra träff på din motståndares bildäck eller någon annan sårbar punkt. Chumbucket är dessutom alltid med dig i baksätet och du kan med hjälp av honom skjuta iväg missiler och skjuta harpuner mot dina motståndare. Väljer du att uppgradera din bil med bra vapen och skydd kan du även rusta upp bilen med pålar och spjut vilket gör det omöjligt för fiender att hoppa ombord på din bil och dela ut en och annan smäll. Du kan även köra upp mot en annans bils sida och låta dina däck, utrustade med vassa föremål, förstöra deras bilar. Hur du tacklar dina strider är upp till dig.
Vad jag verkligen gillar med Mad Max är ljudet. Spelet innehåller faktiskt ingen musik när du spelar utan det du hör är din bilmotor som vrålar och vinden som blåser. Ibland dyker det upp sandstormar som överröstar alla andra ljud och det är en mäktig känsla att försöka hitta skydd när skrot flyger överallt och du har noll sikt. Det känns verkligen som att du är mitt i stormen och med ett ordentligt ljudsystem så lär du mest troligtvis hoppas på att det ska dyka upp en storm bara för att få njuta av upplevelsen.
Vad som hindrar Mad Max från att bli ett fantastiskt spel är det bökiga slagsmålssystemet och dess enformighet. Spelar du huvuduppdragen så är upplägget alltid detsamma. Åk från punkt A till punkt B och hämta eller förstör något. Handlingen lämnar även mycket att önska och personer som man i slutändan ska bry sig om struntar man fullständigt i. Det är hur som helst fantastiskt roligt att bara ratta runt i den gigantiska världen och samla på sig skrot, ge sig in i strider, uppgradera sig själv och bilen, förstöra fiendeläger och välta ned fågelskrämmor och krypskyttetorn. Som jag nämnde har jag spenderat två dygn i Mad Max och jag är ännu inte färdig. Aldrig har jag haft en tråkig stund under äventyrets gång.
Plussidan
+ Enastående uppgraderingssystem
+ Läckert ljud
+ Tjusig grafik
+ Grym hållbarhet
+ Trevlig bilfysik
+ Mäktiga bilstrider
Minussidan
- Bitvis enformigt
- Mediokra röstskådespelare
- Ointressant handling
- Halvdant slagsmålssystem
Mitt betyg: 8/10