Minns ni hur det första spelet slutade? Utan att bli allt för tjatig kan vi väl säga att Gordon Freeman lyckades övervinna alla de hiskeliga faror han träffade på. Utomjordingar och soldater slaktade varandra till höger och vänster och Gordon slaktade dem allihop.
Men innebär det att han räddade världen?
Nej. Omedelbart när man anländer till City 17
märker man att situationen som råder inte är allt för behaglig. Maskerade vakter ser till att folket inte tar sig allt för stora friheter och om du vill kan du lätt provocera dessa vakter så att de klipper till dig med batongen så hela skärmen blir vit för en sekund. Helt klart någonting jag vill rekommendera.
På stora skärmar kan man se en karl, Dr. Breen, berätta att mänskligheten måste frigöra sig från sina primitiva instinker för att därigenom kunna uppnå odödlighet. Och om man gärna vill behålla sina instinkter, ja då kommer de där maskerade vakterna och tar en. Breen pratar även om 'Our Benefactors' (våra välgörare).
Det är för all del trevligt att gå runt där och känna sig smått förtryckt men efter ett tag blir det dags att ge sig av. Half-Life 2 spenderas nämligen på resande fot. Man färdas genom City 17 och dess omnejd. Att se de förtryckta stackarna som bebor själva stadskärnan är en fröjd men långt ifrån det enda man kommer få uppleva. Många förunderliga ting får man se samtidigt som man får veta mer och mer om den rådande situationen. I och med resandet skapas en ljuvlig variation. Det ena stället är det andra olikt och när man kommit en bra bit in i spelet återvänder man till stadskärnan där allt inleddes, då är allting förändrat.
Något som bidrar enormt till variationen är ett vapen som kallas Gravity Gun. Med detta kan man påverka gravitationen och flytta runt saker bäst man vill. Jag får väl erkänna att när jag spelar brukar jag oftast använda den till att plocka upp någonting vasst eller tungt och slunga i väg det mot mina fiender. Men det finns en hel del andra, smartare saker man kan hitta på. Att ställa bråte någonstans så att fienderna måste hitta en annan väg att ta sig fram till dig, det är roligt. Flytta runt explosiva tunnor och ställa dem på en strategiskt väl utvald plats, så att explosionen gör precis den skada den ska göra, är också roligt. Valmöjligheter finns.
Något som bidrar till valmöjligheterna är det faktum att spelet är relativt lätt. Därmed kan man i regel välja om man vill klara en situation genom en relativt säker taktik eller om man vill spela mer dumdristigt, liksom idiotrusa fram mot fienderna utan att det för den sakens skull blir allt för svårt. Platserna där man slåss mot sina fiender ser dessutom ut på ett sådant sätt att man ofta kan välja olika anfallsvinklar.
Det är det positiva med den relativt låga svårighetsgraden. Ändå önskar jag att Valve hade lagt in en sån där extra hög svårighetsgrad, som Halos Legendary ungefär. Då skulle i och för sig många valmöjligheter försvinna eftersom man helt enkelt inte skulle kunna bete sig hursomhelst.
Men det är ju alltid trevligt när actionspel biter tillbaka.
Någonting annat som kan upplevas som både positivt och negativt är att handlingen liksom väcker fler frågor än den besvarar. Hur förhåller sig egentligen utomjordingarna i HL2
till utomjordingarna i det första spelet? Är det samma filurer eller har saker och ting förändrats?
Det finns ett antal utomjordiska varelser som vill slakta både dig och de så kallade 'Combine' soldaterna (de lyder Breens order och förtrycker folket och har sig). Man får faktiskt bara se en enda utomjording som står på Combines sida. Dessutom är det många varelser från det första spelet som lyser med sin frånvaro. Vad hände med dessa frågar man sig oroligt.
Dock känns detta som något positivt snarare än negativt, faktiskt. Jag längtar som faen efter den dag då jag får spela ett Half-Life spel där dessa luckor fylls i. Det känns inte som att det var meningen att man skulle få veta allt redan i Half-Life 2. Sättet som saker och ting berättas på är dessutom helt underbart. Man upplever allt genom FPS vy och istället för filmklipp får man själv se på när dramatiska saker händer eller höra folk berätta vad man behöver veta. Filmiskt utan filmer liksom.
Finns det något som bara kan upplevas som negativt då? Ja, laddningstiderna är irriterande... Brrrr...
Half-Life 2 är inte perfekt, men det är bäst.
Eller bäst och bäst, sånt kan man ju diskutera hur länge som helst... Men, ja ja, det löser sig sa han som hade socker i kaffet.
Grafik 10
Spelbarhet 10
Ljud 9
Hållbarhet 10
+ City 17 är en ljulig spelvärld, grym variation, underbart berättat och stämningsfullt, härlig spelbarhet, oerhört snygg grafisk design, bra med valmöjligheter, Gravity Gun är en önskedröm för vapenfanatikern och en uppfinning så underbar att t.o.m. fredsälskande små miffon kommer älska den
- Förjävliga laddningstider, en sån däringa extra hög svårighetsgrad hade suttit fint