
Första gången jag hörde om spelet var när jag läste nyheterna om vilka låtar spelet skulle ha. Det var flera låtar som jag kände igen speciellt Megadeth - Symphony of Destruction. Som ett megastort Megadeth-fan blev jag riktigt sugen på spelet.
Spelet är riktigt kul och beroendeframkallande. Roligast är karriärläget i början. Att ta sig igenom alla låtar för att komma åt favoriterna är väldigt kul. Äve multiplayerläget är kul, speciellt som förfestspel.
Spelets grafik är helt okej. Grafiken är inte så speciellt viktigt då man knappast hinner kolla när man spelar. Enda gången man tänker på grafiken är när man kollar på när någon annan spelar spelet. Spelet innehåller många karaktärer och scener som ger lite variation och känsla.
Musiken i spelet (som är den centrala delen av spelet) är super B! Utvecklarna har verkligen lyckats med att få alla covers att låta nästintill originalen. Låtvalen är också riktigt bra då det finns låtar från 60-talet till nutid. Har tack vare spelet börjat lyssna på flera av grupperna som jag tidigare inte lyssnade på.
Spelets brister enligt mig är att svårhetsgraden för låtarna är ganska ojämna. Queen - killer queen på expert är busenkelt medan andra låtar som ska vara enklare är svårare. Hammer-ons och pull-ups är för svåra att få in. Spelet stöder även inte widescreen vilket känns lite trist om man har widescreen TV.
För att sammafatta det tycker jag att spelet är grymt bra. Det är ingen slump att Guitar Hero serien är så framgångsrik som den är då spelet levererar. Spelet når inte upp till en 10:a p.g.a. bristerna som t.ex. den ojämna svårhetsgraden.