Halo: Combat Evolved Anniversary

Året var 2001, Halo: Combat Evolved hade nått marknaden. Det var det där spelet som man i min umgängeskrets förfördes av och det snackades som, detta var spelet man skulle äga och rättfärdigade ett köp av en sprillans ny svart best, även kallad Xbox.

Spelet gjorde mycket rätt, spelkontrollen inte minst. Det som var otänkbart (och kanske otänkbart för de flesta i dagens läge också) nämligen att spela en förstapersonsskjutare med hankontroll, funkade väldigt väl. Detta var väl en katalysator för mig som gjorde att jag drog igång mitt konsolspelande på allvar, eftersom jag inte ägde en särskilt bra PC av rang att spela förstapersonsskjutare på. för förstapersonsskjutare var ju "najs", som man uttryckte det, för en tonåring som mig. Det drog inte bara igång mitt spelande som tonåring utan även hela konsolbranschen som anammade förstapersonsskjutare på konsol.

Det var 2001 och tio år senare, 2011, är Halo: Combat Evolved Anniversary här. Spelet är en remake av originalspelet, det är exakt samma spel, fast med en annorlunda omgjord exteriör kan man beskriva det som. Det har även en annan multiplayer baserad på Halo: Reach. Detta är som godis för mig som har ett starkt band med det ursprungliga spelet, nostalgikänslorna är ganska oundvikliga samtidigt som jag spelar igenom det. Det ända som fattas är den karaktäristiskt dovt brummande svarta konsolen.

Du greppar kontrollen som Master Chief på skeppet The Pillar of Autumn, han vaknar ur sin cryo-sömn och får snabbt veta att det är skarpt läge på rymdskeppet, de har blivit förföljda och nu attackerade av den utomjordiska rasen covenants. Det utomjordiska hotet är stort och nödlandningen är ett faktum. Ni har nödlandat på "Halo" en enorm ringvärld som förtäljer en stor hemlighet. Därifrån utforskar Master Chief och Cortana, som är en artificiell intelligens placerad i Master Chiefs hjälm, ringvärlden och andra platser i den vidsträckta rymden.

Det är som sagt ett tio år gammalt spel med ett nytt yttre, trots detta så sitter den ursprungliga kontrollmekaniken fortfarande som en smäck, det går fortfarande lika smidigt (och det är lika roligt) att skjuta små grunts med ett välplacerat huvudskott, samtidigt som de flaxar med sina små armar i luften och skriker "he's here!". För även ljuden är desamma även om de nu är nyinspelade, till exempel är musiken helt nyinspelad. Musiken är något jag har gillat i Halo-spelen, speciellt i Combat Evolved bidar den mycket till stämningen. Många av banorna består av mystisk utomjordisk teknologi och samtidigt ackompanjeras man ofta av mystisk musik, men samtidigt vid de vidsträckta stora banorna så får man skjuta utomjordingar till mer pampiga toner.

Det grafiska har ju som sagt fått sig en makeover, om man nu naivt ska jämföra Anniversary med Combat Evolved. För att jämföra det kan man göra smidigt med ett knapptryck. Detta är en av de stora nyheterna, trycker man på "back"-knappen och väntar ungefär 2 sekunder så har man exakt
samma yttre som i det första Halo: Combat Evolved. Eftersom det ändå tar ett par sekunder att skifta är detta inget att rekommendera i strid, då det kan leda till ganska omedelbar död. Men när man strosar omkring i de stora miljöerna så är det väldigt intressant att se skillnaden och jag finner mig själv ganska ofta bara jämföra de olika grafikmotorerna med varandra och gör så att jag glömmer bort vad jag egentligen skulle göra. Spelet gör att Xboxen kör två grafikmotorer samtidigt, det är detta som möjliggör att man kan välja att spela på vilken man behagar, detta är helt klart en väldigt häftig funktion som ger mycket mer till spelet och även döljer en hel del Easter Eggs.

Banorna för Halo-serien har alltid varit ganska karaktäristiska, stora vidsträckta med fordonssegment hopblandat med snävare passager med korridorsskjutande. Här är det såklart inget undantag, du får springa runt i mystiska utomjordiska banor, vidsträckta snöbanor, vidsträckta gräsbanor, banor som utspelar sig på natten. Det finns en ganska bra variation med andra ord, synd bara att det mot slutet blir ganska tjatigt, för banorna är ganska långa samtidigt som backtracking gör sig ganska påtagligt när man springer i likadana korridorer om och om igen. Att spela spelet med en kompis i Co-op gör de långa passagerna mindre påtagliga, kanske bäst att spela spelet är på svårighetsgraden legendary där du och din polare sätts på prov, även om legendary-svårighetsgraden på Anniversary känns lika svårt nu som när jag var ung, och inte lika svår som i till exempel Halo: Reach, så erbjuder den en ordentlig utmaning.

Vapnen är fortfarande desamma, alltifrån den överstarka magnumen till de utomjordiska plasmavapnen, det är en hyfsat god variation med vapen. Även om man oftast väljer sin favorit så är de också ganska bra balanserade och alla kan användas om man har slut på ammunition i sitt favoritvapen.

Animationsarbetet är även detsamma, vilket på fienderna är förvånansvärt bra fortfarande, även den artificiella intelligensen håller. De väjer för granater, tar skydd, allt som är standard i förstapersonsskjutare och det funkar för att vara ett så här gamalt spel. Animationerna på soldaterna som man har med sig flyter inte på lika bra som covenats. Här är det ofta ganska styltigt och även ansiktsanimationer i till exempel mellansekvenser har åldrats dåligt, något som inte är så lätt att dölja, när det är en grafikmotor som bara ligger på det yttre. Men det är något som man kan ha överseende med. Eftersom spelet ritar upp dessa två grafikmotorer samtidigt har denna funktion fått dra ner på den grafiska upplevelsen på remaken, det är fortfarande snyggt för en Xbox-titel men inte lika snyggt om man jämför med Halo: Reach.

Halo: Combat Evolved hade en lokal multiplayer vilket till viss del bevarats här, detta är en multiplayer som har sin grund i Halo: Reachs multiplayer, vilket gör att det är en ganska olika känsla mellan singleplayer och multiplayer. Men eftersom Halo: Reachs multiplayer är så stor som den redan är det nog ett bra val att behålla även den delen av multiplayerupplevelsen. Man kan nu välja mellan spelsätt som "Anniversary slayer" eller om man vill byta till Halo: Reachs olika spelsätt så kan man välja det också. Det som är den övergripande skillnaden är att armor abilities inte förekommer i Anniversary slayer och magnumen även här är överstark som den var i Combat evolved. Man behöver inte byta skiva för detta utan det medföljer en kod som möjliggör detta och för över banorna. Det som har bevarats från multiplayern är banorna, man stöter på klassiker som "Hang 'Em High", "Beaver Creek", "Prisoner" med mera. Till spelsättet Firefight där man ger dig an horder av fiender, är där mindre banor att tillgå och det verkar inte ha satsats så mycket på det här, ska man spela firefight är man bättre av att spela det i Halo: Reach.

Jag hade i slutändan kul med Halo: Combat Evolved Anniversary. Det gav mig en dos av minnen tillbaka och visar att Halo fortfarande håller. Detta är en remake och försöker inte vara något speciellt nytt. Det är en stor romantisering av originalspelet som 343 industries har skapat. Har du aldrig gillat Halo, då är detta inget nytt, som kommer ändra din inställning till spelserien. Sitter du på andra änden av repet och gillar Halo och vill gosa ner dig i spelseriens början så är det bara att köpa.

Plus+

-Trevliga miljöer
-Bra spelkontroll
-Bra musik
-Trevlig grafikbytar-funktion
-Bra multiplayer

Minus-
-Repetetivt